21 november 2013

Prioritering



Idag försökte jag verkligen ta tag i min meterlånga att-göra-lista. Jag har försökt med en massa olika. Har påminnelser i telefonen men skjuter bara upp dem. Jag har lappar här och där men det funkar ju inte. Jag laddade ner en app till surfplattan men den var för krånglig. Till slut tog jag en vanlig anteckningsbok och skrev en lista för "gör nu" och en för "gör nångång". Det har ändå inte gått bra, men jag har allt samlat på ett ställe.

Men nu tog jag mig alltså i kragen och fick många småsaker gjorda. Saker som hängt med läääänge men som inte tog mer än en kvart att åtgärda. Så skönt att få stryka. Trots att Noa inte kräver massor med skötsel går det ändå åt mycket tid. Jag ammar och får sen ligga kvar en stund för att han inte ska vakna. Vi går med vagnen, jag lagar mat och kokar kaffe. Dagen blir ganska splittrad. Men mest är det nog min egen karaktär som felar. När jag sätter mig vid datorn för att skriva ett viktigt mail blir det en massa "ska bara", kolla facebook, läsa bloggar osv.

På eftermiddagen då hockeypappan åkt iväg till kioskjobb och jag ammat klart ännu en gång tänkte jag stiga upp för att fortsätta jobba med mitt, men så slog det mig. Så här lugnt och tätt intill får jag inte ligga då prinsen är vaken. Då ska han klättra, sprattla, flyga och hoppa. :) Så jag låg kvar en halvtimme med näsan mot hans panna och lät hans värme strömma rakt in i min kropp. Kärlek! Och en väl använd halvtimme! Ibland måste man göra det viktigaste först.

Inte det lättaste att få en bild med surfplattan. Med en massa redigeringar och filter blev den ändå helt okej trots skum belysning och allmän skakighet. ;)

20 november 2013

Solskimmer



Undrar om solen nånsin är så efterlängtad som i mörkaste november? Vissa dagar känns det ju som om det inte hinner bli nån dag att tala om innan det mörknar igen. Men idag tankade vi sol. :)

7 november 2013

4 månader


Godaste grönsakssoppan (sponsrat inlägg)


Idag testade jag ett nytt recept på grönsakssoppa. Mannen var lite skeptisk men gick att övertala med hjälp av baconströssel. :) Det är härligt så här på hösten att använda lokala grönsaker. Jag borde bli bättre på det. På nåt sätt känns grytor och soppor också väldigt rätt på hösten, kanske för att de är mustiga och värmande?

Nåja, here it goes. Jag hittade receptet i en blogg som länkade till en annan bloggare som hade hittat det ”nånstans på nätet” så jag bryr mig inte om att länka.

Grönsakssoppa med citron-yoghurtsås, bacon och färsk timjan
  • 1 paket bacon
  • 1 gul lök
  • 4 stora potatisar
  • 3 morötter
  • 1 palsternacka
  • 1 liten bit rotselleri (jag hade en halv och smällde i hela den biten)
  • 3 tärningar köttbuljong
  • 1 liter vatten
  • 3 msk tomatpure
  • salt
  • peppar
Stek baconet och flytta över i en skål. Hacka löken och bryn i baconfettet. Lägg den stekta löken tillsammans med potatis, morötter, palsternacka, buljong, tomatpuré, rotselleri och vatten i en kastrull. Låt koka i 20-30 minuter. Mixa soppan slät.

Yoghurtsås
Blanda ca 2 dl turkisk yoghurt eller liknande (jag hade eller creme fraiche) med rivet skal från 1 citron, salt och peppar.

Sleva upp grönsakssoppan på en tallrik och lägg på en rejäl klick yoghurtsås. Strö över lite stekt bacon och gärna någon färsk krydda – timjan eller basilika går utmärkt (jag hade basilika).

Bloggaren som jag lånade receptet av var helt lyrisk. Själva tyckte vi den var god men inte fantastiskt. Men visst blir det godare när man mixar än att äta (och se) bitarna var för sig. Däremot tror jag inte den skulle gå hem hos våra grönsaksrädda tonåringar. Vi åt kanske en tredjedel av soppan (på två) men all bacon. Vegetarianer på heltid lär vi aldrig bli.

Jag märkte en sak när jag skulle köpa bacon. Det fanns tre olika märken i butiken, men bara en sort var inhemsk. Det gäller att ha koll nuförtiden. Grönsakerna var inhemska, kanske för att det är rätt säsong nu. På vårarna brukar det vara svårt att hitta inhemska morötter. Men det är ju en annan sak om det lokalproducerade helt enkelt har tagit slut. Vi borde alla se till att gynna våra lokala bönder så att de kan fortsätta med sitt odlande och uppfödande. Det verkar tyvärr inte vara en självklarhet längre. Bonden behövs!

Och på tal om bönder. Detta inlägg sponsras av Lantmännen. Titta gärna på filmen, om inte annat så för att uppleva lite sommar i novembermörkret. ;)

2 november 2013

Våra heliga namn


Igår hörde jag en diskussion mellan ett gäng ungdomar som fick mig att tänka på det här med namn. De namngav två olika personer med både för- och efternamn och pratade illa om dem. Jag känner inte personerna men det kändes ändå obehagligt.

Självklart minns jag inte allt jag hör om andra människor, men jag har ändå ganska bra namnminne. Jag vill inte riskera att bära med mig fula kommentarer om nya människor jag möter. Även om jag vet att det är ett rykte eller är övertygad om att det inte är sant lämnar uttalanden ändå spår.

Jag tror vi behöver vara försiktiga med andras namn. Har vi behov av att beklaga oss över en person som faktiskt är jobbig kan man göra det utan att nämna namn.  Och en bra regel när det gäller skvaller är att ställa sig frågorna är detta sant, är det nödvändigt att berätta det och är det snällt att säga det. Naturligtvis är jag inget helgon själv heller. Visst pratar jag också om andra människor ibland. Det kan vara ett sätt att få släppa ett irritationsmoment och gå vidare. Lätta på trycket. Däremot är jag väldigt noga med att inte nämna andra människors namn på t ex ett café så att andra utomstående hör.

Namn kan å andra sidan ha en väldig styrka i sig. När jag födde fick jag mycket kraft (inbillar jag mig) av att barnmorskan använde mitt namn ofta då hon pushade mig. Det kändes verkligen som att hon talade direkt till mig. Och hinner man tänka på en sån sak då man klämmer ur sig en (nästan) femkilosklimp så är det nog betydelsefullt! ;)


Kanske inte så välformulerade tankar, men kanske nån förstår vad jag menar? Hur ser du på saken?

1 november 2013

Träningskompisar

Suddiga mobilbilder kan med fördel redigeras i PicMonkey. :)
Det hände! Vi tog oss till gymmet i tid. Jag hann till och med dammsuga före! Och träningen gick bra. Över förväntan till och med. Noa låg på sin filt på golvet nästan hela timmen. Han var fullständigt nöjd med allt som hände runtomkring. Vid några tillfällen plockade jag upp honom och använde honom som hantlar en kort stund och lät honom gunga på mina ben i magmuskelövningar. Men det hade nog inte behövts, han var nöjd där han låg. Riktigt roligt blev det i armhävningarna och plankan då jag dök ner över honom och han skrattade så han kiknade. Jag skrattade också och pussades och busade. Tråkigare träning kan man ha!

I slutet av timmen såg jag att han började tappa tålamodet men han höll ut till slutet. Jag matade honom direkt i omklädningsrummet och det var han glad för. Sen åkte vi hem och han sov i bilstolen ännu medan jag duschade, förberedde mat och tog emot min lunchgäst, vännen P som också varit med på gymmet. Han sov kanske 1,5 timme i stolen! Tydligen alldeles utmattad av alla intryck. Nu ikväll har han också sovit mer än vanligt och jag måste faktiskt erkänna att vi har varit ganska slappa på sista tiden. Kanske han behövde lite aktivering?

Angående träningen fanns det en del moment som var tunga, till exempel armhävningarna och framförallt magmuskelträningen, men jag är inte säker på om jag ska kämpa så hårt med magen ännu? Hur som helst insåg jag att det är nyttigt för mig att komma utanför bekvämlighetszonen. Då jag tränar ensam är det ingen som bryr sig om jag slutar eller pausar då det blir tungt. I gruppträningen bryr sig väl ingen heller vad jag sysslar med, men jag vill ju klara av och hänga med och får kämpa lite mer än vanligt. Kanske inte så dumt att "tvingas" ta i lite. Dessutom kändes det helt perfekt att få ett träningspass gjort medan mannen jobbar och inte alltid åka iväg först när han är ledig. Ska nog se till att det här blir en återkommande vana den tid jag har kvar gymkortet.

ps. Stort TACK till vännen P som fick mig övertygad att komma med. :) Det står ju kompisar i rubriken.