Äppelkaka och morotsmuffins för barn och alla andra

Det uppstod ett bakningsbehov. I måndags var mina föräldrar här och medförde en hembakad äppelkaka till kaffet. Det råkade sig så att Noa skulle äta samtidigt. Jo, tjosan! Han såg nog vad som var godare....

Jag smugglade ner två bitar hembakt bröd (som han annars brukar gilla) i kakformen och gav en sån till honom. Han bevärdigade den inte med en blick utan fortsatte peka. Jag gav en brödbit till och samma sak hände. Sen gav jag honom en liten minibit äppelkaka och han sken upp direkt och proppade in biten i munnen. Hur kunde han se skillnad så direkt på lite ljusgul och svagt brödbeige? Så stor färgskillnad var det inte. Han har ju knappt ätit kaka förr?! Man tycker ju att han skulle ha tagit emot brödet, tittat och kanske smakat innan han förkastade det.

Nåja, eftersom vi har en massa äpplen ännu tänkte jag att det är väl lika bra att baka en egen kaka till honom och fylla frysen.

Hittade ett recept hos Mejas mat, har testat flera av hennes barnrecept förr. När jag smakade på smeten tänkte jag att det var minsann ingen höjdare men hoppades att Noa skulle gilla, han som inte är van med socker. Kakan blev i alla fall väldigt lik mommos. Men när jag smakade på kakan tyckte jag också den var helt okej. Kanske inte om man förväntar sig kaka, den smakade mer som scones. Men som nåt smått tilltugg till kaffet utan det onyttiga sockret är den helt okej.

Jag gjorde dubbel sats och vispade 4 ägg och blandade i 150 g smält smör, 2 dl mjölk, 7 dl vetemjöl, och 5 tsk bakpulver. Snabbt och enkelt. Det blev lagom till lasagneformen i teflon (25 x 32 cm). Skalade äpplen och skar i småbitar som jag strödde över, ganska rikligt för att ge sötma, men inte 28 hela äpplen som det stod i receptet. Men mina äpplen var ju inte små heller. Strödde över kanel och gräddade i 175 grader i 20 minuter. Funderar om jag borde ha haft högre ugnstemperatur och kortare tid, känns som om den blev lite torr utan att vara övergräddad.

Samma dag bakade jag också Mejas matmuffins med morot och päron. Jag tog äpple istället för päron annars följde jag receptet.

Skala och riv ett äpple och en morot, blanda i 3 dl vetemjöl, 2 tsk bakpulver, 0,5 dl creme fraiche, 20 g mjukt smör (jag tog mer för det var så lite kvar i paketet), 2 ägg och 1,5 dl riven ost, några drag på pepparkvarnen. Klicka ut i muffinsformar (det blev 12 st) och grädda i 200 grader i 10-12 minuter.

De här funkar både som söta och som mellanmål, väldigt bra konsistens. Jag gillade dem också! :)

Full koll på trafiken utanför fönstret! Och nej, jag äger inte min son. Tyckte bara det var lite trist att märka fotot med bloggadressen. Kanske stämpeln gör det lite tråkigare att stjäla bilden (om nån skulle vilja det)....

Bröd, saft och glass till bebis

Vi har inte varit så extremt hispiga med vad Noa får och inte får äta. Ofta får han lite av det vi äter (inte mat), till exempel en pyttebit bröd och nästan varje dag en liten liten ostskiva. Inga stora mängder alltså. Men jag har tänkt tanken att jag skulle baka bröd utan salt åt honom. Mitt eget hembakta bröd innehåller alltid en eller flera sorts frön och jag har läst att dem kan man gärna undvika åt bebisar. Dessutom behöver de inte så mycket fibrer heller så man kan gärna använda bara vetemjöl.

Säkert finns det många åsikter om det här också men det är vad jag har läst. Så här gjorde jag min lilla brödsats (en halv "vanlig" deg).

Jag blandade

• 3 tsk (en halv påse) torrjäst
• 6 dl vetemjöl (behövs mer!)
• ca 1 dl morotspuré (min egenlagade som jag fortfarande har massor av i frysen men inte vet om går åt nu längre) Kan uteslutas, men tänkte att brödet kanske blir saftigare
• 4 dl vatten (ca 42 grader)

Jäs degen en halvtimme, rör om så luften går ur och jäs igen. Hade tänkt jäsa en halvtimme till men det blev nästan 50 minuter. Ta upp degen på bakbordet och knåda. I det här skedet insåg jag att jag hade för lite mjöl, lade nog till 2-3 dl ännu.

Det att jag plattade till den jästa degen och att jag knådade den ganska länge var för att göra brödet mindre smuligt. Vi får se om det lyckades. Gjorde allt helt enligt eget huvud och "saker jag tycker att jag läst nångång".

Jag formade bullar som jäste ännu en liten stund på plåten medan ugnen värmdes. Vanligen gräddar jag i 200 grader. Nu fick jag för mig att det skulle vara lägre så jag hade 175 grader. Tyvärr glömde jag helt att kolla klockan men de var nog inne minst 20 minuter.

Det blev 15 ganska små brödbullar. Ännu tror jag att en hel är för stor för honom att äta. Jag kommer nog inte att klyva dem som vanligt heller eftersom ytan blev lite seg trots att jag försökte packa in dem i handdukar för att bevara mjukheten. Kanske var det för låg temperatur och för lång gräddning. Ska testa att skiva som om bullen var en minilimpa och se hur det funkar.

Mysigt meditativt brödgnag. Inte ofta man får ha honom stilla i famnen i tio minuter och inte ofta nån mat är värd att hålla i och gnaga på lika länge. Känner mig lite stolt som premiärbagare. I bakgrunden ser man den illgröna babygungan. En utmärkt plats att placera lilleman då saker ska in och ut ur ugnen. Han är himla snabb nu. Och nyfiken!

Igår testade jag ett recept på osötad babysaft och den blev faktiskt så god så vem som helst kan dricka den. Åtminstone jag tyckte inte den var sur alls. Lite förvånande faktiskt. Jag har några påsar svarta vinbär i frysen, glömde att styckfrysa dem så de funkar inte att ta några i gången och äta i morgongröten som jag hade tänkt. Nu fick jag annan användning. Jag hittade receptet här. Ändrade lite eftersom jag inte förstod vitsen med citronen.

Kokade drygt 600 g svarta vinbär (frusen vikt) i en liter vatten. Tillsatte två skalade ekologiska äpplen i bitar. Lät allt koka upp och sen småputtra i en timme. Ställde in i kylen över natten eftersom jag inte orkade/hann ta hand om den igår. I morse silade jag saften färgglatt och hällde upp i isbitsfack. Jag vet inte exakt när han ska dricka saften så jag tyckte det var bäst att kunna ta fram bara lite i gången. Jag gjorde också tre isglassar med utspädd (men lite stark) saft. Blir spännande att testa dem på honom.

Smart att låta grabben smaka saft för första gången i sitt liv strax efter att han fått på sig en ren body som han inte använt så mycket och som jag just gladde mig åt att var fin... Muggtekniken är inte fulländad tänkte jag skriva men problemet var väl snarare att han lät en del rinna ut ur munnen.