28 februari 2017

Nystart: Runstreak



Så oerhört länge sen sist! Det är knappt jag minns hur man gör. Tur att jag höll på i så pass många år så det sitter i ryggmärgen. I alla fall hoppas jag det. Nu orkar jag inte starta ännu en ny blogg men jag tror att den kommer att få en lite annan, mer ensidig, inriktning.

Sedan förra inlägget har det hunnit gå 16 månader. Nu är min vårdledighet slut och jag har redan jobbat över ett halvt år. Det går. För egen del skulle jag mer än gärna lalla på hemma, leka med sonen, baka och gå skogspromenader men jag tror han mår ganska bra åt att få leka med andra barn och vuxna några timmar om dan.

Men nystarten då? Runstreak? Det är så enkelt som att jag råkade se en grupp på facebook, Springande tjejer. En underbar grupp där alla är på olika nivåer och det bara ges glad uppmuntran. Där såg jag att nån skrivit om runstreak, att springa varje dag. Varje dag! Det låter ju vansinnigt men jag kände genast att jag måste prova, Att jag ville, Att det skulle vara perfekt för mig! För jag har legat ganska lågt med all träning. I somras sprang jag massor, nästan alltid tre gånger i veckan och i september sprang jag Midnattsloppet i Helsingfors (10 km) i ösregn från start till mål och en timme medan vi väntade på starten.

Men under hösten och vintern har jag nog inte sprungit 10 gånger sammanlagt. I början av januari snubblade jag och bröt/stukade/stökade till flera tår i vänster fot. Så pass att jag känner av det ännu men för några vekor sen gick det ändå att börja springa. Men mitt stora problem är att ta tid för det. Löpningen och all annan träning kommer alltid som sista prioritet, det vill säga nästan aldrig. Och råkar det nångång kännas rätt att springa så kan jag tänka "men jag sprang ju igår" och så tänker jag att jag kan ta det imorgon eller senare och så blir det inte av. (Har som sagt inte sprungit ofta men tydligen har lusten väckts så att jag sen har hållit tillbaka)

Så nu testar jag. Lite som en fastekur men tvärtom. Jag läste om en tjej som i helgen firade 1000 dagars runstreak. Tusen dagar! Det är inte mitt mål. Kanske jag lyckas med en vecka. Kanske en månad? Jag tänker i alla fall hålla på tills min lata kropp och hjärna fattar att det finns alltid tid, det finns alltid möjlighet och jag mår bra av det.

Idag var dag tre. Jag började i förrgår med 5 km i snö och strålande sol. Men det blev tufft då Noa ville med. Vi har löpvagn men sista biten där snön gick långt över mina skor var det tungt också med de tre stora hjulen. Jag var trött resten av dagen, haha. Igår blev det därför bara en minirunda på 1,8 km, det tog inte ens en kvart. En kvart har jag alltid! Idag var det lite segare. Jag hade inte alls lust på förmiddagen då jag skulle ha haft bra med tid och lite sol. Sen rullade dagen på med lite städning och en massa ärenden som drog ut på tiden. Utanför mataffärren köpte jag varsin Subway till kvällsmat så jag var lagom mätt och go...

Men skam den som ger sig. Jag är ju envis också. Kl. 22.15 när Noa somnat klev jag på löpbandet (med det finns ju inget som heter för mörkt eller för dåligt väder heller). Efter 1,6 km tänkte jag att det här går ju så bra så jag håller på lite till, sen höjde jag målen vartefter mätaren rullade på, 20 minuter....3 km....kanske en halvtimme? Och det blev det, 4 km på en halvtimme är ingen svindlande fart men det var löpning och det var min tredje dag.

Imorgon väntar en fullpackad dag men det ska gå. I slutet av veckan lite andra utmaningar men det ska gå det också. Jag är inte fanatisk, det är klart att det inte alltid kommer att lyckas eller funka men jag tänker inte ge mig för lätt och låta latoxen ta över. Så det så.