30 april 2014

Äntligen ikapp

Ända sen jul har jag släpat efter med mitt bloggläsande. Och folk har ju inte slutat skriva blogginlägg för det så antalet har ju bara ökat. Ett fånigt stressmoment, jag vet. För det är ju ingen som tvingar mig att läsa. Men då jag vill. Försöker ändå scrolla lite. Vissa inlägg skummar jag bara och jag hoppar förstås över såna som inte intresserar mig. Men nu är jag alltså ikapp och det känns skönt och roligt.

En av anledningarna är att jag försökt minska ner på det trådlösa så mycket som möjligt. Jag undviker att ha igång wifi på surfplattan när Noa är i närheten. Istället läser jag färdigt nerladdade e-böcker. Har också anslutit kabel till min laptop så den har blivit mer stationär. Nattningsstunderna skulle ju vara idealiska att läsa lite bloggar.

Jag minns att jag funderade på eventuella faror med strålning redan då jag var gravid och då Noa var nyfödd. Men jag hittade ingen info så på BB surfade jag glatt. Minns inte riktigt när det var som det plötsligt började skrivas om faror med strålningen. Nu vet jag inte vad jag ska tro, för när jag letat vidare hittar jag också texter om att inget är bevisat (men det är ju relativt nytt också). Samtidigt vill jag ju inte sitta här med en cancersjuk tonåring och tänka att "jag fick i alla fall läsa alla uppdateringar på facebook".

Men sen å andra sidan, jag har inte läst några rapporter om att andra människor vidtagit åtgärder. Läser istället hela tiden om mammor som spelar wordfeud då de nattar sin baby, andra småbarn som är med då mamma spelar Candy Crush eller själva spelar på surfplattor osv. Finns det nån därute som tagit varningarna på allvar? Ska man göra det eller är det överdrivet snack? Jag vet inte vad jag ska tro och livet blir ju onekligen liiite obekvämare med begränsat internet (vi har stängt av internet helt och hållet på natten och ibland är jag uppe sent och kommer på nåt...) men det är ju inte viktigare än hälsan. Åh, suck.

Och sen tänker jag på att i början rekommenderade man tobak som medicin. Nu vet man ju hur farligt det är.

Tillväxt

Klicka på bilden

26 april 2014

Tiden rusar!


De här veckorna har sonen tagit enorma kliv framåt. Vi hinner knappt med i utvecklingen, än mindre blogga om det. Det sista är lite synd, det hade varit fint att ha en detaljerad dagbok att gå tillbaka till.

Den här veckan har det hänt speciellt mycket känns det som. Vi bytte liggdelen på vagnen till sittdel. Där kändes det redan som om vi tog ett enormt kliv från bebis till barn. Idag var vi dessutom och köpte ny bilstol. Han var klädd i jacka och häftig mössa (inte den på bilden), inget babyaktigt där heller.

Vår lilla slacker vet ju att ordna det bekvämt för sig!
Han babblar mycket även om vi inte förstår några ord ännu. Det som kanske rusar mest är det motoriska. Så sent som för två veckor sen utvecklade hade han en helt egen kombination av ålande och stötvis krypande och kom sig fort fram. Nu i slutet av veckan har han börjat gå enstaka steg med gåstolen eller en vanlig pall som stöd framför sig. Och nu har också krypandet lossnat. Hittills har han krupit 3-4 "steg" men sen tröttnat och lagt sig ner på mage eftersom det går snabbare.

I början av månaden testade vi att cykla med honom och det gick bra. I samma veva fick han också en egen gunga ute på gården. Gungandet har vi fortsatt med nästan dagligen men det har inte blivit fler cykelturer ännu på grund av kalla vindar och framförallt en rejäl förkylning.



Men som sagt, han tar sig ivrigt fram trots att han är krasslig. Det är härligt att höra på hans ljud och andning då han utmanar sig själv med skräckblandad förtjusning. "Når jag den andra stolen med handen så att jag kan gå över till den? Vågar jag släppa?" Kanske man borde lära sig av honom att lite oftare göra sånt man nästan inte vågar och hela tiden testa sånt man inte kan?

Grabben som bara vill stå stå stå och växer ur sina kläder så det nästan syns.
Jag känner mig så lyckligt lottad som får vara hemma med honom hela dagarna och följa hans utveckling. Det är en ynnest att få vara ledig så pass länge som vi får i vårt land- även om man inte direkt shoppar loss och sitter på restaurang under tiden. Men inget är värt mer än att få vara hemma med min son. Och självklart njuter jag av att slippa jobba också nu när temperaturen stiger och jag vet hur varmt och kvavt det blir på jobbet. Och stressen före sommaren går också riktigt bra att vara utan.

25 april 2014

23. Hepp! Dagens musiktips.

Om det är den tjugotredje mars idag har jag lyckats med mitt kalenderbloggande. Men med tank på hur mycket solen bränt i mitt ansikte idag är jag inte så säker. Vilken härlig vår vi har och jag är leeeedig och får vara ute så mycket jag vill! :)

Men dagens musiktips var det. För några dar sen sträckte jag in handen i min sällan rörda cd-hylla för att ta med mig en skiva ut i bilen. Länge sen jag hade nån där. Eller snarare, samma ena har snurrat i månader så det är knappt jag orkar lyssna på den.

Den jag fick tag på var den fula fula Quench-skivan med The Beautiful South. Jag tror det var i England jag hörde den här låten första gången och jag gillade den genast. Tycker om hela skivan, musiken är skön att lyssna på och texterna finurliga och lite småknasiga. Precis min stil! Videon hade jag däremot aldrig sett för så den tar jag inget ansvar för även om den inte är direkt dålig heller.

24 april 2014

Jeansfest!



Jag plockade ner påsen med fyra par alldeles för små jeans och ett par som nästan funkade. Undanplockade redan långt innan jag blev gravid då jag blev så trött på att ha en hel hög med byxor men bara få som passade.

Nu däremot gick alla att knäppa! Tre av dem satt ändå inte bra så de får åka upp i skåpet och bida sin tid. För den tiden kommer. Ska komma! Bara förkylningen tar slut och jag kan börja springa igen... Och träna lite mera... Och äta lite bättre... ;) Två par "nya" jeans fick jag ju och alldeles gratis var de.

Jag firade med fruktsallad istället för den choklad jag var sugen på. Dock smulade jag ner ett digestivekex bland äppel- och bananbitarna och det visade sig vara riktigt lyckat. Det hela började ju nästan smaka som en kaka.

5 april 2014

28. Kolla! Här är en bok jag vill o-tipsa om.


Och när jag nu ändå är igång med böckerna. En av de mest bortkastade böcker jag läst. Eller bortkastad tid snarare. Ändå en augustprisvinnare som fått en massa bra kritik. Jag fattade den inte alls. Hela boken handlar om en kvinna som försöker få ihop det med en man som inte är särskilt intresserad. Jag vill bara skrika "men låt honom vara han vill ju inte" genom hela boken. Jag läste den ändå till slut för jag trodde ju att nåt skulle hända. Men den fortsätter på samma sätt till sista sidan och sen tar den bara slut. Språket är stelt och högtravande, mitt trötta huvud tänker forskningslitteratur:
"Lögnen som flykt från oförvitligheten blir en motståndshandling mot en hederlighet med totalitära anspråk"
Say what?
"Och för att inympa detta skydd mot slarvet och lättsinnet skapades en detaljreglerad struktur där var och en i varje steg visste vad som gällde." 
Nej, inget för mig. Jag säger inte att boken är dålig men jag gillade den inte. Förstod inte riktigt vad hon vill ha sagt med den heller. Nånstans i mitten kollade jag tryckår och tänkte att jag hade missuppfattat nåt och att den egentligen var drygt 50 år gammal, men icke.

Här kan man läsa en del av lovorden och här analyseras boken som "ett inlägg i kampen mellan feminism och sexualradikalism". Hoppsan, plötsligt känns min sågning lite elakare. Men jag kan inte riktigt se kopplingen mellan våldtäkter och bokparets ickeförhållande. (Och nej jag har inte läst hela artikeln i DN så jag ska väl inte säga så mycket om den heller.)

22. Kolla! Här är en favoritbok från min bokhylla.

(Kalendern halkade våldsamt efter, men jag ska baske mig få den klar!)

Nu fuskar jag igen. Jag fastnade i att de braiga böckerna i min bokhylla antingen är så omtalade att det blir tråkigt eller så är det så länge sen jag läste dem så att jag inte riktigt minns. Men för nån vecka sen läste jag en mycket minnesvärd bok i min surfplatta. Den finns inte där längre ty jag lånade den från biblioteket. I höstas läste jag "En man som heter Ove" och "Saker min son behöver veta om världen" av samma författare. Den första var lite gullig och klurig och påminde mycket om min far. ;) Den andra var jätterolig, välformulerad, tänkvärd och sann.


Nu har jag läst den tredje boken av Fredrik Backman, "Min mormor hälsar och säger förlåt". Jag förväntade mig något i stil med Ove-boken, men den här var annorlunda än allt annat jag läst förut. Det är knasig, rolig, spännande, välformulerad och lite sorglig vuxensaga. Eller så passar den för alla åldrar. Eller kanske inte. Jag tyckte i alla fall väldigt mycket om den. Jag älskade mormor och saknade min, även om hon inte var så galen som bokens. Jag njöt av språket, speciellt då det berättades om "Landet nästan vaken". Lite irriterad blev jag på att allt blev så krasst verkligt och hade sin förklaring på slutet men det är smällar man får ta.

Ett smakprov på språket kommer här. De två sista citaten är från olika ställen i boken även om de liknar varandra.
"Han har så tjockt och rufsigt hår att man skulle kunna tappa bort nycklar i det och en blick som om han precis har fått reda på var det finns ett hemligt förråd fyllt med fyrverkerier och glass."
"Han har en krigares hjärta men en sagoberättares själ."
"Det är en sådan vinternatt då det svarta är så tjockt att det är som om hela bostadsområdet doppats upp och ner i en hink mörker."
"Mörkret utanför huset är så kompakt att om man kastar en snöboll har man förlorat den ur sikte innan den har släppt vanten."
Tyvärr har jag inte orden på min sida just nu så jag kan inte alls få ur mig det jag vill säga om den här boken. Den var i alla fall en upplevelse. Läs den och kom sen tillbaka och berätta vad Du tyckte! :)