Facebook må vara en tidstjuv, men den kan också vara en underbar möjlighet att hålla kontakt med vänner på långt geografiskt avstånd och att återuppta kontakten med vänner man inte sett på länge.
Idag hade jag besök av fem underbara damer. För 20 år sen började vi på folkhögskola ihop. Fyra av oss delade lägenhet, de två andra delade lägenhet snett över gården. Redan första kvällen kom jag och mina roomisar nära varann och berättade saker vi kanske inte berättat för någon annan. Så var det också ikväll. Åtminstone för mig, jag kan inte svara för de andra.
Vi är nära, men det finns också ett avstånd, som gör det lättare att prata, tror jag. Vårt folkisår kommer vi alltid att minnas, trots att det fanns en del problem också, men mest en enorm samhörighet och en massa glädje.
Ändå glider man lätt ifrån varann när man flyttar åt olika håll och går vidare i livet. Utan facebook hade inte jag haft kontakt med nån av dem nu. Och det hade varit väldigt synd, för det är härliga, kloka, vackra, underbara damer. Jag kan bara säga tack för ikväll och hoppas vi ses snart igen. Senast om ett år, absolut inte om tjugo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar