Alltså Skype!!!

Igår skype:ade (skypade? skajpade?) jag för första gången i mitt liv. Säkert tio (?) år efter många andra men inte sist av alla heller. Känner ingen som har Skype och/eller bett mig skaffa. Men nu då mannen sitter på ett hotellrum i mellaneuropa passade det bra. Vi inledde visserligen vår relation på msn men det var lite annorlunda. Som jag minns det skrev vi mest, nån kamera hade vi inte igång vad jag minns.

Vet inte vad det är för bild jag hittade, kanske gammal? Den jag har i min dator är mer enkel och stilren men den här var lite skojig.

Nåväl. Igår pratade vi bara och Noa vaknade mitt i och bars fram för att visas upp. Idag började vi lite tidigare och eftersom datorn har inbyggd mikrofon kunde jag spurta omkring i köket medan vi pratade och koka gröt och sen stod datorn på bordet under hela tiden jag slevade in den i Noa. Så pappa fick vara med i alla fall. 

Härligt! Ska se om inte Sverigemoster och hela gänget vill börja skajpa med oss också. Speciellt med tanke på Noa är det kanske roligt att få rörliga bilder, han utvecklas ju massor mellan gångerna vi hinner träffas. Yey, vad jag kom igång med bloggandet nu! Listor hjälper ibland. Nu ska jag dock avsluta (klockan är ett!), lägga mig bredvid sonen, läsa Family Living och tänka på snacks.

Sportlov

I år har jag ju faktiskt inte haft nåt sportlov. Det märktes inte heller då de stora barnen hade lov eftersom de var hos mamma den veckan. Men den här veckan har vi besök av min syster med familj från Sverige. Idag kom de hit för att leka i den fina parken i stan medan föräldrarna shoppade. Hörde att den yngsta hade velat skrinna men sån vinter kan vi tyvärr inte erbjuda.

Vi bjöd inte heller på så värst bra väder idag. Fuktigt, råkallt och lite snöyra mellan varven. Men de lekte i alla fall tappert en dryg timme.

Noa och jag kom dit lite senare och Noa såg lite skeptisk ut. Det var första gången han var med under en uteaktivitet liksom. Hittills har han bara "promenerat" och sovit ute i vagnen. Lite för stort område för att han skulle ha nån koll och känna sig delaktig.

Jag lägger inte ut bilder av andras barn eller andra personer över huvudtaget, men den här härliga tandlösa munnen måste ju få vara med. Om jag hann med i snacket hade en tand till trillat ut i morse. Snyggaste sjuåringsmunnen! :)

Hemma hos oss värmde vi oss med varm oboy, kaffe, bullar och diverse kex. Lite senare blev det makaronilåda och fastlagsbullar när alla var samlade. Kusinerna byggde en koja åt Noa och placerade honom i filtkorgen tillsammans med jättenallen. Mamma och moster fotograferade.

Sen när alla åkt vidare och Noa somnat fick jag sätta mig ner med datorn och en stor vacker kopp te emedan jag var frusen. Eller så inte. Då jag svalde första klunken vaknade Noa. Drack resten halvljummet.

4. Kolla! Här är en bild från mitt vardagsrum

Här med nytillskottet byrån Annika (från Jysk) som ersatt den öppna bokhyllan jag ärvt av mommo. Annika har två systrar i form av vitrinskåp och tv-bänk. Bokhyllan fick flytta in i K:s nya arbetsrum och Noa fick mindre att riva ut. :) Vitrinskåpet kunde omstruktureras, det ser lite rörigt ut för tillfället, även om det inte syns så bra här. Men vi kommer nog aldrig till det stadiet att vi har en vas per "ruta" som man kan se i många tjusiga inredningsbloggar. Vi har helt enkelt ett större behov av förvaaaring än så. 

Pallen i nedre vänstra hörnet är från Kenya. Fåtöljen som fick en oförtjänt paradplats har jag köpt på loppis och klätt om (med ca 10.000 stygn fast min pappa inte trodde mig när jag sa det, men det är jag och inte han som sytt stygnen...;) ) Av nån anledning har jag inte kommit mig för att klä om sistsen som borde vara lättast och nu vet jag inte ens om jag gillar tyget längre.

Fårskinnet som hänger så käckt på ryggstödet är där mest för att det inte ska ligga nån blöt och sandig hund på det. Noa fick det i julklapp av sin syster och det har nästan mist sin (ursprungliga) funktion redan eftersom han inte ligger stilla på ett ställe längre. Då i januari då det var så kallt sov han på det i vagnen också. 

Texttavlan ovanför byrån hänger lite tokigt nu när den nya möbeln är lägre och bredare än den förra. Borde skrivas på borde åtgärdas-listan. Eller så flyttar man helt sonika spiken direkt. 

Ensamma mamman

Bilden är nästan en månad gammal redan,men också idag har det ätits kokta morotsstavar

Nya utmaningar på gång. Tidigt i morse (tidigt för oss i alla fall) körde jag mannen till flyget. Han ska vara borta på jobb till fredag kväll. Vilket innebär att jag är ensam hemma med sonen för första gången nånsin. Det har inte ens varit en hel dag förr om jag minns rätt eftersom han jobbar hemifrån i vanliga fall.

Att gå på morgonpromenad ensam med hund och vagn var inget nytt även om K för det mesta är med. Men idag hade det snöat en del trots några plusgrader så snön klibbade fast på hjulen och gjorde att de låste sig emellanåt. Bra träning för mamman!

Sen kom nästa "motgång". Efter att ha sovit i vagnen omkring fyra timmar i sträck de senaste dagarna vaknade han nu efter kanske tio minuter. Typiskt! Men jag såg att han var trött och gick en liten runda till så han somnade om. Han sov drygt två timmar. Men jag prioriterade helt fel och satt och surfade under tiden och då rinner ju tiden iväg utan att man hinner med. Fick inget vettigt gjort med tanke på att vi får besök imorgon.

Men på tal om vagnpromenad. Jag vet inte vad det är med folk här i vår by. Alla, precis alla utom vi envisas med att gå på högra sidan av vägen. Vad är det för sätt? På vänster sida ska man ju gå. Lagom kul sen när det kommer nån emot på en smal och krokig väg (naturligtvis i den farligaste svängen) samtidigt som man kämpar med vagnen i snön och försöker hålla reda på hunden och man samtidigt (förstås) möter en bil också. Och sen orka se sur ut fast det var han som var på fel sida?! Det händer hela tiden men har blivit så tydligt nu när vi har så pass brett ekipage.

Sen lunkade vi på. Åt länge. Jag skippade puréerna idag eftersom de ändå inte smakar. Han fick kokt rödbeta, kokt morot och pastasnäckor idag. Allt i plockvänligt format. Jag vet inte hur mycket han fick i sig men han plockade länge. Det hade ju varit enkelt att titta på golvet men nu har vi en hund som städar fortare än man hinner med. ;) Ja, sen drog han omkull mitt stora mjölkglas också. Igår var det en mugg vatten. Den gången lite olyckligt rakt ner i en skarvsladd så vi fick se att säkringarna funkade som de skulle... Hunden städade även mjölken.

Sen var det lite vila igen- Dock kortvarig. Jag hann inte alls dammsuga. Funderade väl mest om jag skulle våga. Och så åkte vi och handlade. I samband med det insåg jag hur mycket hjälp jag ändå får av andra i huset hela tiden: Jag kom hem, rusade in med frysvarorna och lämnade resten på trappan. Rotade fram reflexväst, koppel och kallade på hunden. Vid det laget grät Noa i bilen. Jag hämtade honom, stuvade honom i vagnen där han inte alls ville vara men fick honom lugnad då han fick sitta. Det var helt nytt i hembyn. Enda gången han suttit i vagnen var en stund i Stockholm i december. Nu satt han stum och storögd under vår vanliga runda. Sen gick vi in och jag var tvungen att helt sonika lägga honom på golvet för att ta av mig skor och jacka och sen klä av honom. Men då var han solskenet själv och låg och skrattade. Jag kunde utan problem plocka in i kylen efter att ha klätt av honom.

Sen var det gröt och jag fick en enormt god pizza. Kändes som det godaste jag ätit på länge. Noa hade också god aptit och satte i sig tre (!!) grötportioner. Ändå ville han omedelbart ha mjölk också så jag hoppades att han var trött och skulle somna fort. Inte så fort som jag hoppats, men tidigare än vanligt. Till slut fick jag skypea med mannen och det var härligt. Vet dock inte vad det var för blekt och tråkigt fruntimmer som syntes på den lilla skärmen i nedre hörnet... Efter en halvtimme vaknade Noa och fick komma med och skypea. Inte världens bästa idé men roligt för pappa att få se honom. Sen matade jag honom igen så han somnade.

Nu borde jag ju sova själv också, men ville sammanfatta dagen först. Jo, jag klarade av att duscha i morse också. Och har tvättat en maskin kläder och förberett maten tills imorgon. Så jag tycker nästan jag fick med beröm godkänt. Det är nog lättare när man är i det än det verkar när man tänker på det. Eller nåt. Min formuleringsförmåga känns inte på topp nu. Jag är fullt medveten om att jag har skrivit som i en lågstadieuppsats med en massa Sen och Sen och Sen. Men det får ni stå ut med! Over and out!

Tillägg: Och visst vet jag att det här är ett litet problem. Så här har de flesta mammor det hela tiden då mannen jobbar utanför hemmet. Och sen finns ju alla ensamvårdare. Och jag har ju dessutom bara ett barn. Men det är ju hur man är van. Hur som helst är det hälsosamt att vara ensam. Alla gånger jag tänkt "jag gör ju allting själv" kommer på skam nu då jag faktiskt gör allting själv. Jag gör ju verkligen inte allting i vanliga fall. ;)

3. En sak jag skulle vilja lära mig

Att få saker gjorda.

2. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att tatuera in ett citat från en låttext i svanken…

bildkälla

Okej, nu lät jag den vara i original (rubriken). I fortsättningen kommer jag att klippa bort det där pistolhotet. Ordet tvingad räcker bra.

Jag skulle kunna tänka mig en tatuering men knappast i svanken. Men vilken låt skulle det vara om det måste vara en sån? För mig betyder ofta texten mer än musiken i en låt och jag kan ganska många låttexter. Funderade igenom några favoriter men fastnade för den sång jag sjöng på vårt bröllop, "För alltid" av Sara Löfgren. Om jag minns rätt skrev hon den till sin dotter. På bröllopet hade jag anpassat några rader och gjort egen text, bland annat så att jag inte skulle "vakna bredvid dig"... Låten kan man höra på här.

Den textrad jag i så fall skulle tatuera är:

"Det finns inget tvivel, har aldrig ångrat en sekund, har älskat dig från första stund."

Jag tänker mig att den raden passar både som ett budskap till min man och min son. Men varför jag skulle ha den texten just i svanken har jag ännu inte förstått. Hellre nånstans där de två omtalade skulle se den oftare. Men nej, jag kommer inte att göra den här tatueringen. Dels skulle jag göra en liten och diskret tatuering om jag alls skulle göra en och dels känns det här med texter ganska använt.

1. Kolla! Här är en bild jag gillar som jag hittade i min telefon.

Jahapp. Det var nu den så kallade bloggkalendern skulle startas då vi bytt månad. Det var med knapp nöd jag kom ihåg det, men jag klarade del 1 av 31. Thirty to go, svettigt! Visserligen är det här inte en mobilbild utan fotat med surfplattan.  Men det är så nära sanningen vi kommer i min smartphonefria värld.

Noa som kravlar omkring på golvet en sen kväll för några veckor sen. Visar hans värld för tillfället. Fortfarande nattuggla och med snurr kommer man långt, men ack vad han längtar efter att krypa! 

Resten av kalenderrubrikerna hittar ni här så att ni kan börja drömma och längta. :) Nu ska jag svepa ihop några tidsinställda inlägg så jag klarar åtminstone första veckan med äran i behåll. Har ett halvfärdigt inlägg som jag jobbat med i flera dar så det är kanske bra att passa på när lillkillen har somnat lite tidigare en kväll.