Squats med liten PT och gul spade

På dagens mammagympa värmde vi upp med några steg med vagnen varvat med squats (knäböj). Noa blev tydligen inspirerad för när vi sen gick på promenad med hunden förvandlades han till en liten barsk personlig tränare och fick mig att göra 30 till. 

Han kastade nämligen sin gula spade och jag plockade upp den. Vanligen brukar jag sluta efter tre gånger och lägga spaden i korgen under vagnen. Men nu tänkte jag träning och gav den tillbaka till honom varje gång. Han tyckte det var roligt och mina muskler fick jobba lite till. Inte så dumt alls. 

Och knäböj är ju en barnlek...

Hur man berömmer en kock

Efter lunch idag:

- Tack för maten! Det var gott som vanligt.
- Nåja, nog kan det väl vara lite varierande...?
- Visserligen, men det varierar mellan gott och underbart gott.

Och så orkar man några dagar till. Ganska många faktiskt. :)

Nej, jag har inte gravat laxen. Jag har inte skalat räkorna. Jag har inte lagat såsen, det var en sån här. Men jag har i alla fall sått och skördat salladen (nej jag orkar inte skriva sallat), kokat äggen, tagit upp och kokat potatisen (första i år!) och radat ut allt på en tallrik. Ibland behöver det inte vara så invecklat för att vara underbart gott. 

Allt började faktisk med såsen som jag hade köpt redan tidigare för att testa. Sen blev jag ju tvungen att köpa gravad lax också och räkor är ju alltid gott.

Håll mitt hjärta, håll mitt hallon

Redigeringseffekt: Warhol

Detta inlägg är sponsrat av färgen turkos. :)

Idag tog jag med mig lite extra utrustning då jag gick ut på förmiddagspromenad med son, vagn och hund. Vi gick samma runda som i förrgår. Orsak: hallon!

Jag hade med mig en liten plastask med lock att plocka i. Funderade först på en liten hink men tänkte att jag bara blir besviken om jag knappt får bottnen täckt.

Sonen som varit ganska gnällig hela morgonen sken upp när han fick komma med ut. Han klarade också av att sitta och vänta medan jag plockade, ganska imponerande måste jag säga! Lite missnöjd var han men vi stod ut båda två. Hunden gick och betade gräs och var inte till besvär alls och ingen människa passerade. Där hade vi ganska tur för jag stod och plockade på en liten slänt bland brännässlor och hade inte varit så snabb att samla ihop mitt utspridda ekipage misstänker jag.

Sen gick vi en bit igen och kom till vår gamla kända ängsväg. Där fick Noa gå fritt eftersom det inte kör bilar där. Han var nöjd med det i kanske tre minuter. Då kom manducan (bärselen) väl till pass. Visserligen var han inte helt nöjd med att jag böjde mig ner med honom hängande framför men det gjorde jag inte så ofta.

Sen gick vi hem och han fick sitta kvar istället för att åka i vagnen igen. Vilken mysstund vi fick!!! Han höll på och gjorde ljud mot min hud "memme-memme-memme" (mamma?) och "oa-oa-oa". Liten som om han pussade mig tusen gånger. Och varmt blev det med mage mot mage, men mest av allt blev jag varm i hjärtat. Mitt underbara barn! Såhär efteråt sörjer jag lite att jag inte bar honom med mig i sjal eller sele oftare när han var pytteliten. Nu kan man ju inte göra det så ofta längre då han måste få vara lös och leka och röra på sig.

Som sagt. Det blev inga massor. Kanske 2 dl? Men ack så goda. Jag har aldrig haft några riktiga "hallonställen" så jag tror att det här var andra gången i mitt liv som jag verkligen har plockat hallon. Annars brukar jag bara äta så många jag orkar och hinner direkt från buskarna.

Medan jag rensade hallonen och fyllde pajen gick Noa omkring och pysslade med sitt, men ofta ofta kom han till mig och ville ha ett hallon och det fick han. Vilken rikedom egentligen att bara kunna gå ut på en promenad och hämta hem sånt som smakar så gott, helt gratis! Notera hur väl gossebarnets klädsel matchar kökstextilierna!

Jag var lite osäker på degmängden men den räckte och blev över. Så pass så att jag gjorde två minipajer, och gick ut i trädgården och plockade lite svartavinbär till dem. Ännu en rikedom! Inte lika goda som vildhallon men helt okej de med.

Redigeringseffekt: Film grain white and black

Noa tyckte också om dem. Härligt då han gillar bär och frukt. Hans lunch var en ekologisk banan. Maten jag försökte med först gick inte alls. I längden är det förstås bra om han äter sånt också men en gång är det okej med bara en banan.

Det enda tråkiga var att Mannen inte fick nån kaffepaus då allt var färdigt. Hans telefonmöte blev längre än det var tänkt. Han kunde i alla fall äta medan han jobbade så jag behövde inte äta hela pajen själv. Som synes kan man inte lyfta ut några hela snygga bitar men det gjorde absolut ingenting.

Receptet hittade jag hos Sofy som främst har en träningsblogg. Tycker det är underbart att hon också har helt vanliga söta recept ibland. För livet ska njutas. Och som vi njöt. Så pass att vi fick diska pajformen redan idag.

Skriver receptet lite snabbt här också, jag gjorde nämligen några förändringar baserat på vad jag hade hemma. Hade förstås helst använt riktigt smör.

150 g flytande margarin, 3 dl havregryn, 2 1/2 dl speltmjöl, 1/2 dl vetmjöl, 2 dl socker, 1 tsk vaniljsocker, en nypa salt (man borde ha en nypa salt i alla söta bakverk!)

Halva degen under, halva ovanpå, grädda i 200 grader i 20 minuter. Servera med gräddglass. Ååååh!

Det röda guldet

Inte alldeles enkelt att hålla fram en näve underbart goda vildhallon med ena handen och med andra handen försöka justera kameran så att man kan leka med skärpedjupet och försöka hinna knäppa en bild innan han kastar sig fram och slukar alla. :)

Krukor bortskänkes

Så underbart skönt när man äntligen tar tag i nåt som hängt över en länge. Kanske inte prio nummer ett på att göra listan men av olika anledningar släpade jag fram hela vårt kruklager för sortering. Håhåjaja.

Vid första anblicken är det kanske inte så många, men med tanke på att ingen av dem används utan bara lagras är de alldeles för många. Här kommer nu ett antal som jag gärna ger bort om nån vill ha. Jag är fullt medveten om att det inte är några fantastiska fynd men jag tänkte i alla fall fråga innan jag kastar. Alla bilder är oredigerade och krukorna är dammiga och smutsiga så man får fantisera lite. Förutom dessa finns också ett stort antal plastkrukor i olika storlekar. Det gäller förstås folk som har vägarna förbi eller som jag annars träffar. Jag gör nu ett försök i alla fall. Skriv en kommentar om du vill ha nåt, här eller på facebook.

Ytterkrukor av porslin nr. 1 orange med ränder, nr 2-3 rosa, nr 4 limegrön (?) och nr 5 orange 

Ytterkrukor i plast nr 6 blå, nr 7 vit, nr 8 vit med veckad kant (lite retro)

Ytterkrukor i porslin (om det nu heter så) nr 9 mörkgrönsvart, nr 10 svart

Små krukor i konstigt format nr 11 med tomtar, nr 12 ljusgult ägg för påskgräs

Nr 13 korgkruka, reserverad

Nr 14 ampel i mässing, ganska liten

Nr 15-19 olika pyntade lerkrukor  

Nr 20 liten korg med fågel på (till påsk?)

Porslinskrukor med hål i botten, nr 21 vit med "flätmönster", nr 22 mörkbrun

Nr 23 lite större kruka med hål i, udda fat men det funkar till. (Edit: Det kanske är för litet ser jag nu men det kanske finns nåt annat.)  Reserverad!

Som sagt, i dagens slit-och-släng-samhälle skulle det vara roligt om nån hittade en glad mottagare. :)

Hällgrund

Innan hösten anfaller ska jag försöka hinna med några riktigt härliga sommarinlägg. Just nu är det ösregn och åska igen så man får nästan tända lamporna mitt på dan. Men i söndags fick Mannen och jag åka på en kort båttur med storasyster och svåger. Tack till er! Målet var ön Hällgrund som syns från vår barndoms sommarstuga. Jag har varit där förr men det är länge sen med tanke på hur nära den ändå ligger. I barndomen åkte vi läääänge för att komma fram, men hästkrafterna på lilla snurran var nog inte så många. Nu var vi framme på kanske en kvart?

Men nog med ord. Jag låter bilderna tala. Måste bara säga att jag är lite stolt över att jag vågade kliva högst upp i fyren och framförallt ner igen. Trappstegen var tunna metallpinnar och jag hade sandaler som var lite hala. Men jag kom både upp och ner med livet i behåll. Hade ju inte varit roligt att ramla ner på alla stenarna....

Ibland har mina redigeringar gått lite till överdrift, men det bjuder jag på. Dock var himlen faktiskt osannolikt blå. Fast kanske inte turkos... :)

De hatade skarvarna. Ser lite äckliga ut nästan när man vet vad de ställer till med.
Eller i alla fall onaturliga här hos oss.

Solhälsning och plog

I måndags när ovädret precis hade ebbat ut åkte jag iväg på första delen av en nybörjarkurs i Astangayoga. Jag har felaktigt trott att Astanga är nån slags basicyoga men det lär vara den tyngsta och mest fysiska. Hejbara. Ovädret hade orsakat tillfälligt ledarbyte eftersom den rätta ledaren var förhindrad att komma. Han som hade hoppat in kunde tyvärr bara finska. Dessutom kom åskan och regnet tillbaka så jag som hade min plats längst bak hade svårt att uppfatta vad ledaren sade. Men det gick okej ändå och jag var glad och nöjd.

Det var kanske ändå därför det var dubbelt skönare idag. Tvåspråkiga och väldigt erfarna Milla var på plats. Jag hade dessutom repeterat solhälsningen som jag irriterat mig över att jag aldrig lär mig fast jag yogat en del på gymmet. Här finns Solhälsning A och Solhälsning B ifall jag behöver hitta dem igen eller nån annan undrar.

En viktig sak inom yoga är att det inte får finnas prestationskrav. Det är ju ganska självklart förstås. Men jag ändå inte låta bli att fascineras av vad min kropp klarar av. I slutet av passet gjorde vi Plogen som visas på bilden ovan. Redan i måndags fick jag fötterna i golvet till min stora förvåning, men jag klarade inte av att hålla positionen länge eftersom jag fick för tungt att andas och magen kom "i kläm". Idag gjorde jag antagligen mera rätt eftersom jag förstod och hörde vad ledaren sa och då kändes det hur bra som helst.

Och som sagt, det är inget skryt, jag tävlar inte med någon annan, jag imponeras bara av att den här gamla stela kroppen kan ännu. Eller kanske först nu? Vet inte om jag var i närheten då jag var 20. ;) Och jag kände mig löjligt spänstig och rak i ryggen då jag gick till bilen. Men nu sitter jag igen i min sneda hopsäckade ställning hemma i soffan....

Två andra sköna asanas, triangeln och utsträckt triangel. Bara så att jag inte ska glömma. Just nu känns det som om jag skulle kunna yoga varje dag, men här hemma då. Det känns redan tillräckligt mycket att köra in till stan två eftermiddagar i veckan.