Ibland, kolla, hepp, månadens :)

Så var det det där med listor då igen. Femte Sjätte dagen och jag ligger redan två tre efter (ja ni ser). Hipp hurra. Nåja, vi betar av dem. Ifall jag har nåt att säga...?

3. Ibland tänker jag att jag borde

• sova mer
• städa mer, typ hela tiden
• äta nyttigare 
• dricka mindre kaffe (fast jag dricker redan ganska minimalt för att vara kaffedrickare)
• göra tusenfalt fler knipövningar
• sluta äta vid datorn eftersom jag alltsomoftast har en smula under någon tangent som därmed blir svår att trycka ner. N kan ju gssa vlken bokstav det är för närvarande.

4. Kolla! Här är en bild på mina fötter i ett par skor jag gillar.

Nä. Jag har inga speciellt underbara skor som jag vill visa upp för tillfället. Visar istället dem jag använder dagligen. De är ganska avskyvärda duntofflor som jag har inomhus eftersom vi har så kalla golv. Helst skulle jag ha helt vanliga yllesockor men har nött hål på så många par så jag sparar de sista och nöter dunpåsarna istället. Men det är lite obehagligt. De är för stora och glider iväg efter bara några steg och gör att mina fötter ser helt förvridna ut. Inget ont om såna som har såna här fötter av födsel eller skada men det är lite läskigt att titta ner och se sina någorlunda okejiga fötter så här.

Hissar jag upp dem blir de förstås så snygga så de skulle platsa på en bal på slottet men det håller som sagt i sig efter tre-fyra steg så det är inte lönt. Skulle gå sämre än för Askungen.

Inte riktigt rena och vita längre så snart får jag nog kasta dem. :)

5. Hepp! Dagens boktips!

Tja, boktips och boktips. Jag lånade den till surfplattan igår kväll och hann till sidan tolv innan jag somnade. Men jag har hört väldigt mycket bra om den och tyckte det var vansinnigt skönt att läsa en bok igen. Kom på att jag inte har läst nån på hela hösten!!! Förutom nån enstaka kursbok. Men det räknas ju inte. Alls. Gone girl i alla fall.

6. Månadens djur är givetvis...

Egentligen alla djur som låter "hääää" (med farligt morrande rasp långt ner i halsen, det är lite svårstavat. Det vill säga hundar (Selma i synnerhet), åsnor, grisar och talgoxar.

"Kan vi inte bara dra åt skogen?!"

Mirakel i november

Plötsligt en dag händer det! Jag som just hade gått och tänkt att jag är otroligt nöjd med livet. Kan strosa sakta längs vägen med sonen tultandes bredvid och ha all tid i världen till att stanna och titta på häftiga lastbilar som passerar. Ingen stress och inte bråttom nånstans. Totalt i nuet och bara lugn glädje, jag begär inget mer just nu... Och så fick jag mitt livs överraskning (nåja). Kanske mirakel också är lite överdrivet. Men oavsett har jag aldrig trott att när jag för första gången i mitt liv hittar kantareller skulle det 1, vara november och 2. gåendes på asfalt. Men så blev det. Tur att jag hade hundens (oanvända!) bajspåse med mig. :)

Ny blogglista från Onekligen

Jag fortsätter försöka när jag får tips på vad jag kan blogga om även om det inte har lyckats ända i mål en enda gång hittills. Fick lite energi av att jag faktiskt! igår bloggade om det som skulle bloggas utan att ha läst listan. Så nu kör jag igen. Onekligen har dessutom en väldigt läsvärd blogg!


1. Kolla! Så här ser det ut utomhus idag.
2. 5 saker jag tänkt på idag
3. Ibland tänker jag att jag borde…
4. Kolla! Här är en bild på mina fötter i ett par skor jag gillar.
5. Hepp! Dagens boktips!
6. Månadens djur är givetvis…
7. Kolla! Så här ser jag ut idag.
8. Ibland blir jag avundsjuk på…
9. 5 saker jag borde ta tag i
10. Kolla! Här har jag ritat en hund.
11. Månadens färg är givetvis…
12. Hepp! Dagens filmtips!
13. Kolla! Här är en av mina favoritplatser.
14. Om jag skulle skaffa mig en ny hobby så skulle det bli…
15. 5 saker jag blir glad av i vardagen
16. Kolla! Så här ser min autograf ut.
17. Hepp! Dagens tv-tips!
18. Ibland retar det mig att…
19. Kolla! Det här åt jag idag.
20. Om jag skulle skaffa mig en ny ovana så skulle det bli…
21. 5 saker jag blir irriterad på i vardagen
22. Kolla! Här bor jag.
23. Hepp! Dagens måltidstips!
24. Månadens klädesplagg är givetvis…
25. 5 grejer jag alltid har i kylskåpet
26. Kolla! Här jobbar jag.
27. Ibland skulle jag vilja…
28. Hepp! Det här tycker jag alla bör läsa.
29. Det var onekligen väldigt roligt när…
30. Kom ihåg

Så alltså: 1. fem saker jag tänkt på idag:

1. Julklappar åt olika trevliga människor.
2. Att vi borde dammsuga (igen!) vilket jag också gjorde.
3. Att jag verkligen älskar älskar älskar min son (igen).
4. Att Noas naglar borde klippas, bara jag hittar saxen.
5. Att det var ganska trist väder ute.

En underbar dag!

Det finns bra dagar och så finns det fantastiska. Idag har det varit en sån dag. Vi har gjort en massa olika saker och allt har varit toppen! Visserligen var Noa vaken väldigt tidigt. Nu förstår jag vad alla som förfasat sig över klockflyttandet har menat... Men vi hade ändå en mysig stund på tumanhand. Jag steg upp med honom så att pappa skulle få sova ut.

Efter frukost klädde vi på oss för promenad. Ungdomarna engagerades för att packa ihop studsmattan...

... och placera ut gallren runt fruktträden. Många små detaljer man ska minnas då man har hus och trädgård, men det tar sig!

Sen marscherade vi ut i skogen. Roligt att få ha pappa med som omväxling! Han har bråda tider på jobbet på vardagarna. Jag önskar så att Noa ska ha kvar den här glädjen i att röra på sig och vara ute i naturen. Kan inte säga att jag hade det själv i barn- och ungdomen, men hela vardagen var i alla fall mer rörlig då än nu. Lätt att bli sittande med allt möjligt i dagens samhälle. Hoppas han fortsätter dra ut oss sen när han blir lite äldre också!

Jag vet inte hur vi ska ta oss ur den här roliga grejen jag introducerade för honom i veckan- rutscha på stenen. Det kan nog vara förödande för hans kläder i längden... Han brukar få åka två gånger, sen är han nöjd att springa vidare på annat. Men jag är fascinerad över att han minns varje gång och rusar fram till stenen och vill upp. Med lite snö blir det lite bättre glid.

Och så detta gående! Att han orkar?! Igår satte jag stegmätaren på honom på skoj. Han gick över 1000 steg före frukost och drygt 4000 med morgonpromenaden. Sen fick han vara utan.

Vi lämnade pappa och hunden hemma och gick en extra sväng så att Noa hann somna i vagnen. Så vackert ute idag! Under tiden bytte pappa och tonårstjejen till vinterdäck på båda bilarna. Tack för det!

På eftermiddagen när det började skymma promenerade vi iväg till gravgården. Nytt barn, nya seder. Han ville förstås gå igen. Tur att det var gångbana nästan hela vägen.

Ibland fick vi honom ändå övertygad om att ståplats kan vara helt okej också. Jag får lite Titanicfeeling när han står sådär och spanar. Ni vet den här scenen.

På gravgården gick vi in i skift. Jag väntade utanför med Selma. Sen gick jag in med mannen och tände ett ljus för våra tre änglar och ett för alla våra släktingar som vilar någon annanstans, min mommo och fammo, moffa och faffa som jag aldrig hann träffa och K:s släktingar. Fint att det finns en gemensam plats.

På väg hem satt Noa i vagnen hela vägen och jag sprang med honom största delen eftersom han var både trött och hungrig. Efter lite mat var han ändå redo för bastubad och sen blev det våfflor som storasyster stekte. 

Sen nattade jag honom och låg och myste och slumrade mellan varven i över en timme. Pappa fick en värdefull filmkväll med tonårsdottern, lite därför jag höll mig undan också. Och så på kvällen kom det lite snö. Den har jag dock inte orkat gå ut och fota så vi får nöja oss med en bild från första snön, 24 oktober.

Over and out! Nu får jag krypa ner i sängen med mina Älskade. Åh, vad jag är rik!

Äppelkaka och morotsmuffins för barn och alla andra

Det uppstod ett bakningsbehov. I måndags var mina föräldrar här och medförde en hembakad äppelkaka till kaffet. Det råkade sig så att Noa skulle äta samtidigt. Jo, tjosan! Han såg nog vad som var godare....

Jag smugglade ner två bitar hembakt bröd (som han annars brukar gilla) i kakformen och gav en sån till honom. Han bevärdigade den inte med en blick utan fortsatte peka. Jag gav en brödbit till och samma sak hände. Sen gav jag honom en liten minibit äppelkaka och han sken upp direkt och proppade in biten i munnen. Hur kunde han se skillnad så direkt på lite ljusgul och svagt brödbeige? Så stor färgskillnad var det inte. Han har ju knappt ätit kaka förr?! Man tycker ju att han skulle ha tagit emot brödet, tittat och kanske smakat innan han förkastade det.

Nåja, eftersom vi har en massa äpplen ännu tänkte jag att det är väl lika bra att baka en egen kaka till honom och fylla frysen.

Hittade ett recept hos Mejas mat, har testat flera av hennes barnrecept förr. När jag smakade på smeten tänkte jag att det var minsann ingen höjdare men hoppades att Noa skulle gilla, han som inte är van med socker. Kakan blev i alla fall väldigt lik mommos. Men när jag smakade på kakan tyckte jag också den var helt okej. Kanske inte om man förväntar sig kaka, den smakade mer som scones. Men som nåt smått tilltugg till kaffet utan det onyttiga sockret är den helt okej.

Jag gjorde dubbel sats och vispade 4 ägg och blandade i 150 g smält smör, 2 dl mjölk, 7 dl vetemjöl, och 5 tsk bakpulver. Snabbt och enkelt. Det blev lagom till lasagneformen i teflon (25 x 32 cm). Skalade äpplen och skar i småbitar som jag strödde över, ganska rikligt för att ge sötma, men inte 28 hela äpplen som det stod i receptet. Men mina äpplen var ju inte små heller. Strödde över kanel och gräddade i 175 grader i 20 minuter. Funderar om jag borde ha haft högre ugnstemperatur och kortare tid, känns som om den blev lite torr utan att vara övergräddad.

Samma dag bakade jag också Mejas matmuffins med morot och päron. Jag tog äpple istället för päron annars följde jag receptet.

Skala och riv ett äpple och en morot, blanda i 3 dl vetemjöl, 2 tsk bakpulver, 0,5 dl creme fraiche, 20 g mjukt smör (jag tog mer för det var så lite kvar i paketet), 2 ägg och 1,5 dl riven ost, några drag på pepparkvarnen. Klicka ut i muffinsformar (det blev 12 st) och grädda i 200 grader i 10-12 minuter.

De här funkar både som söta och som mellanmål, väldigt bra konsistens. Jag gillade dem också! :)

Full koll på trafiken utanför fönstret! Och nej, jag äger inte min son. Tyckte bara det var lite trist att märka fotot med bloggadressen. Kanske stämpeln gör det lite tråkigare att stjäla bilden (om nån skulle vilja det)....

Känn ingen sorg

(Kanske läge att varna känsliga läsare?)

Nej, inget Göteborg fast Håkan Hellströms textrad kom för mig. Sorgen gäller istället våra ofödda barn, våra änglar. Idag, bara två dagar efter att vrålsöta Milea fyllde fyra år lyssnade jag på mamma Linns sommarprat på eftermiddags- promenaden. Jag minns då det begav sig då för fyra år sen. Åtminstone en av mina vänner skrev om dem på facebook om och hoppades det skulle gå bra för svenskfinlands mest kända bloggbebis (eller foster?). Jag var själv inne och kikade några gånger i bloggen men jag gissar att jag varken orkade eller klarade av att följa med. Det var ett drygt år efter mitt första dramatiska missfall och bara några månader efter det andra.

Hela berättelsen gav mig en klump i halsen och gjorde det svårare att andas. Några tårar trängde också fram. Linn berättade om hur hon låg flera veckor på sjukhus med alldeles för lite fostervatten och en bebis som inte ännu fick komma ut och det slog mig, borde jag också ha blivit inlagd? Skulle det ha gått bra då? Babyn levde nästan en vecka efter forsen av fostervatten och blod (usch jag kan ännu känna tydligt hur det kändes), hjärtljuden var fina och vi skulle bara "vänta och hoppas".

Men nu kände jag att jag kan inte vara ledsen. Jag vill inte tänka "tänk om..." För med mig på promenaden hade jag det mest underbara barn jag kunnat tänka mig. Vi fick vår revansch. Tre änglar kom och vände om. Det kanske var meningen, det kanske inte var dags då ännu. Men nu finns han. Nu är han här och jag är så tacksam och jag älskar honom oändligt.

Här kan man lyssna på Linns sommarprat.

Höstmys

Hösten är ofrånkomligen här, med den både mörker, ruggighet och kyla. Oroväckande många verkar ha jättesvårt med hösten. Det skrämmer mig lite. Jag brukar tänka att man kan inte leva här i landet om man bara verkligen lever bara en fattig tredjedel av året.

Linn Jung skriver om samma sak i sin blogg. "För väljer man att leva i Finland, så kan inte SJU-ÅTTA-NIO MÅNADER BARA GÅ UT PÅ ÖVERLEVNAD." Hela inlägget om höstsurvival kan man läsa om här. Bland annat tipsar hon om att vara ute varje dag oavsett väder och att se till att umgås med folk fast man hellre skulle ligga i soffan och slöa.

Här får ni min första oktobervecka i bilder. Inte helt usel, visst?

Första frosten första oktober.

Mitt höstaltare extra allt. Lönnlöv både från ifjol (hittade några i en tidning som glömts i press) och i år. Tyvärr aldrig lika färgsprakande som då man plockar dem. Renen (Noas!) och stenarna påminner om vår härliga fjällvandring. Ekollonen plockade jag vid ruinerna i Gamla Vasa efter gympan i torsdags. (Och en malplacerad fyr som står i ett hörn och skäms för att jag inte orkade flytta bort den)

Lyktan till vänster är köpt i Umeå men finns numera också på Minimani tror jag. Den högra är från Indiska.

Idag tog jag in några kvistar aronia i vackra färger. Bilden är däremot makalöst slarvigt tagen.

Och så kanelbullens dag igår! Samtidigt också mina föräldrars 45-åriga bröllopsdag. Hurra för kärleken!

Och vacker dimma över vägen (och resten av omgivningarna) häromkvällen. Visst är det lite mysigt med mörker också? Men jo, vintern är oändligt lång och sommaren som tog slut för fort (igen) var alldeles alldeles underbar. Kanske den här vintern blir bättre än nånsin då jag har en liten kille som varje dag VILL ut. Ibland så pass att han gråter och pekar ut genom fönstret och säger "däää". Ut ska vi gå och bra ska vi må! :)