Experience

Experience is not what happens to a man,

but what a man does with

what happens to him.

~Aldous Huxley~

Som på Lottas tid

Hur många läste Lottaböckerna i tonåren? De var ju gamla redan då (åtminstone i mina tonår) och kändes lite mysiga att läsa. Men en del saker fanns delvis kvar, men är borta nu.

Till exempel satt Lotta många kvällar på sin säng och lappade. Jag har också lappat strumpor som fått hål på tårna. Det gör jag inte längre. Lotta sydde kjolfållar för hand. Det har jag inte gjort. Men nu har jag ett två och ett halvt år gammalt projekt i knät.

I mars 2008 förde jag in min halvlånga mockajacka till en skomakare för att få alla knappar rejält fastsydda. Nån hade säkert lossnat redan då. Han lovade att jag skulle hinna få den till min Romresa. På väg till flyget hämtade jag den- inte klar! Under resan tappades nån knapp till, åtminstone föll hela ryggslejfen bort, men den var bara onödig och ful. Alla knappar är sydda med EN tråd, visserligen tjock, men inte stark. Jag fick en vaxad oavslitbar tråd av skomakaren.

Har det hänt nåt? Nope! Eller jo, fler knappar har trillat bort. I Stockholm, i august samma år, tappade jag en knapp som håller fast ena ändan av axelslejfen (heter det ens slejf?) och den har viftat irriterande sen dess. Jag har haft många påminnerlser i telefonen och flyttat fram och flyttat fram. Nu ska jag till Stockholm igen och inser att det här är den jacka som är mest presentabel och lagom varm. Den har EN knapp i knäppningen och som sagt en viftande axelslejf.

Nu ska här sys. Men eftersom det är nya tider ska det först bloggas om det. Inte undra på att folk inte får lika mycket gjort nu för tiden och måste köpa nya strumpor så fort en tå tittar ut.

Sorgmantel

Sorgmantel, sorgmantel

du kvinna i svart

Man har svept in dig i sorg

skadat din själ

Men ännu ser jag fållen

av din vackra tunika

din vita frans i hoppets färg

Han som tog dig till fånga

hann sarga dig med sin nål

men han kunde inte hålla dig fången

Du sitter hopkurad i frihet

vilar din vackra vingar

Men snart snart kommer du att flyga

Snart snart kommer alla att se

Att det svarta inte är så svart

Purpur vaniljgult indigo

Du har dem, alla färgerna

Snart snart ska du flyga igen

Snart snart ska du lysa

Sorgmantel

Strength for the day

Källa

Pausa lite

Jag tycker inte jag har haft så full fart som alla säger. Jag har minsann slappat mellan varven också! Men kanske jag har mycket på gång och bara att bära på tankar och planer kan ju också göra en stressad. Och sen har det ju hänt väldigt mycket i mitt liv det senaste året. Jag har flyttat, inte bara bytt ort utan också fått en hel familj, med allt vad det innebär, på köpet. Dessutom har jag gift mig och börjat en ny utbildning, haft en ganska tung sommar med målningsjobb (som tog förvånansvärt mycket energi), teater, graviditet och missfall.

Så inte är det konstigt om kroppen på olika sätt försöker trycka på pausknappen. I snart två veckor har jag haft lite oklara symtom med andningssvårigheter och hjärtklappningar. Det var så pass illa i tisdags att jag åkte till HVC för koll. De kollade min hjärtrytm med EKG. Hjärtat slog som det skulle, men inte helt jämnt. Men det var ändå ingen fara. Jag fick astmaspray på prov för att se om det hjälper, men jag har inte märkt nån skillnad de få gånger jag har testat. Från flera olika håll har jag fått samma förslag på vad som kan vara problemet. Den saken blev testad redan i juli efter missfallet, men jag har inte fått nåt svar på det. Det är nåt som ganska lätt kan medicineras och alla symtom stämmer. Dumt om det är det som är problemet och de har väntat med att berätta eftersom jag inte varit på efterkoll till sjukhuset än. Imorgon ska jag ringa laboratoriet och fråga!

Den här helgen (to-lö) var jag på FMT-kurs i Åbo. På fredagen blev jag tvungen att pausa och vila fem timmar, men är glad att jag lyssnade på kroppen och gjorde det. Nu har en del saker med utbildningen ordnat sig så kanske det blir lättare att leva. Samtidigt som det leder till fler arbetsuppgifter...

Och nästa helg blir det resa till Stockholm. Jag är dock mycket tveksam till om det blir nåt lopp för min del, ska inte pressa kroppen då heller. Men jag får i alla fall se stan och ha flera dagar på tumanhand med min Älskade. Det ser jag fortfarande fram emot. Vi får ju ta det i lugn takt och njuta av tillvaron. :)

Längtar!

Om två veckor åker vi till Stockholm, eller snarare vi är redan där! Me like! Vi ska springa i Hagaparken, dock kom ett litet "bakslag" då vi fick veta att vi inte får springa tillsammans. De har dessutom ordnat tidtabellen så att K startar först och jag får lubba iväg innan han är i mål. Men vi får väl heja på varann varsin gång, jag när han startar och han när jag kommer i mål. Om vi alls ser varann, det kommer att vara några tusen löpare på plats.

Sen har vi en rolig kväll som belöning. Vi ska se Sissela Kyles egen show på Rival vid Mariatorget. Det kommer säkert att bli superroligt och dessutom fascinerande att se henne hålla i en hel föreställning själv.

Sen har vi två oplanerade dagar kvar. Jag skulle gärna göra ett besök på Gondolen vid Katarinahissen, men vet inte om vi är tillräckligt flashiga för det. Kanske vi duger till att visa oss där en måndag?

Inte nog med det. Fyra veckor senare ska vi besöka vår egen huvudstad. Jag ska på kurs fredag-lördag och K ska jobba på huvudkontoret på fredagen. Sen ska vi se på stan och mysa på hotell.

Lite mer än vardagslyx kanske, men jag tycker vi är värda det. :)

Och på tal om Stockholm så var de här bland de vackraste foton jag sett.

Lyx igen

Jag stod och tänkte på det i duschen, men då jag sökte fram en bild kändes allt väldigt bekant. Och jo, jag skrev det för bara en månad sen.

Men det ÄR så skönt att duscha efter smutsigt arbete och en jobbig löprunda. Nu har jag lagt av mig igen, orkade inte 5 km i ett sträck. Än en gång blev det bevisat att kondition är färskvara.