Skadedjur i trädgårdslandet

Nästan tre rader med morötter borta. De har försvunnit några i gången. Idag kom vi oss äntligen för att lägga galler över. Men kanske vi ska vara glada över att ha en hund som vill äta hälsosamt? För hon äter verkligen upp morötterna också. Håhå!

Som tur är sådde jag dubbelt så mycket morötter i år. Men ändå. Vi hade ju tänkt att vi tvåbenta och framförallt den minsta skulle få äta dem.

Rensar i kryddhyllan

Rensar bland kryddorna. Men jag vet inte, kasta den här? Örtkrydda för pasta från 2002, hur ska jag kunna göra mig av med den då den varit så omtyckt?

Hur KAN man ha så gamla kryddor?! Jag trodde jag hade rensat matvaror åtskilliga gånger sen 2002 om än inte årligen.

Money well spent

Jag vet inte om jag nånsin använt mina pengar bättre än då jag köpte 4 smultronplantor för en knapp euro styck. Som de ger skörd! Och så roligt när gossebarnet kan plocka själv och proppa i sig. Idag plockade jag nästan 2 deciliter och det finns både halvmogna, kartar och blommor kvar. Hoppas på en lång och varm sensommar ännu så de hinner bli klara. Och jodå, det blev en paj igen. De stackars tonåringarna fick ju inte smaka av hallonpajen så de måste ju få. *host*

Skäms lilla apa!

Om man nu har ett plagg fullproppat med olika djur kunde man väl förvänta sig att de var rumsrena åtminstone.. Jag menar, tänk nu på den stackars giraffen!

Yogaflopp

Man ska väl inte bara blogga när allt är jubel och lycka. Idag var jag på den femte träningen ashtangaträningen. Jag vet inte varför men nånting kändes fel och jag gick därifrån lite nedstämd istället för glad och avslappnad som hittills. Kanske det var nu väggen kom emot. Ledaren sa i början att många brukar hoppa av eftersom träningen är krävande och kräver att man har tålamod med sig själv. Tålamod är inte min starkaste sida och helst vill jag kunna saker direkt. Däremot har jag aldrig haft särskilt höga krav på mig själv då det gäller olika former av idrott eftersom det aldrig varit min grej. Jag ser inte mig själv som sportig, vig osv.

En annan sak som ledaren pratade om i början var prestation. Till yogan hör aldrig nånsin tankar på prestation. Det låter förstås helt vettigt men idag kunde jag inte låta bli att bli irriterad på mig själv för att jag inte kunde. Det har väl att göra med att jag aldrig har gjort så här svåra övningar förr. Kanske var jag trött också, jag fick ingen ordning på andningen, när övningarna blev svårare märkte jag att jag höll andan. Och mag- och rotlåsen (inre magmuskler och bäckenbottenmuskulaturen) hade gått nån annanstans. Och så balansen, den funkar ju aldrig och det är ju jättetråkigt att försöka träna hemma då det bara går dåligt. Som att stå på ett ben med det andra benet rakt framåt. Jo, tjena. Och så knäna som helt enkelt inte går att vika ihop på alla önskvärda sätt...

Men men, nu skakar jag av mig och går vidare. På onsdag är det den sista träningen. Då ska jag gå och fokusera på det som känns bra och tänka att resten ska få ta tid. Det är verkligen inget fel på ledaren. Hon har ett bra mantra, ungefär "böj dej så långt du kommer och nöj dej med det". I den frasen finns ju inbyggt att allt inte är enkelt, att allt inte går genast. Jag måste bara lära mig det också. Tror jag ska ta några lugna träningar hemma och försöka förstå vad vi hållit på med i lugn och ro innan jag går på fortsättningsgruppen på yogacentret. Men som med allt annat är det väl inte bra att vänta för länge heller. Där får jag ju professionell handledning också.

Håhå, inte vet jag vad det här blev för text. Känner mig mest bara gnällig och negativ men det var ett sätt att få skriva av mig, rensa hjärnan och också visa att allt inte är tjosan och mysigt hela tiden. Asanan på bilden ovan var förresten en av de lättare idag. Dock tror jag inte att jag så där smidig ut. :)

Vårt normala busfrö

Emils mamma hade en blå skrivbok där hon skrev ner alla hyss. Jag dokumenterar med kameran, då jag hinner... Häromdagen var det rabarber och spade och toastolen och en stund senare ett paket pappersnäsdukar i hundens vattenskål. Och då är de ändå båda två bakom dörrar vi försöker minnas att hålla stängda. Idag låg två leksaker och guppade i samma vattenskål och jag fick plocka ut en bit torrfoder ur hans mun. Undrar när barnmatsfabrikanterna kommer med barnmat i små hårda pärlor? Vi skulle bunkra!

Men sen läste jag ett citat från början av förra århundradet:

"Ge ett genomsnittligt barn chansen. Om det inte gör något som det inte borde göra, kalla genast på läkare."

(Jerome K. Jerome 1859-1927)

Så att. Helt normalt att se sin chans och passa på! Och lite underhållande också om jag ska vara ärlig. :)

Onekligen!

Jag har kanske hittat världens roligaste och mest välformulerade blogg. Har läst några inlägg i den förut men nu är jag fast. Lisa Bjärbo har bloggat sen 2009. Med som mest 750 inlägg på ett år. Och så har hon tydligen en podcast också. Vi hörs framåt 2016 eller nåt. :)

Ja åså några böcker ovanpå det. Håhå.

Skärmdump