Jåhåhå och en flaska blod

Semestern är slut och förhoppningsvis också stiltjen på bloggen. Jag har samlat massor av bilder i kameran, men inte orkat skriva. Ändå har jag suttit alltför mycket vid datorn. Först ut är en rapport från den första skolveckan, eller snarare fredagens äventyr.

På torsdagen berättade jag för barnen att vi ska på skogsutfärd, men jag hade ingen aning om vad. Vid maten hade jag dock haft denna diskussion med en pojke:

Han: Tror du det finns katter fortfarande?

Jag: Va???

Han: Tror du det finns katter fortfarande?
Jag: Vad menar du? Det är klart att det finns katter?!

Han: Nej, jag sa skatter...

Sen pratade vi om skatter, sjörövare och kapningar en stund. Det gav mig senare på kvällen idén till ett äventyr. Intressant att se vad man kan få till på mindre än en timme med allt skräp man samlat på sig.

Jag håller fast vid min princip att inte publicera (tydliga) bilder av andra människor i min blogg, tyvärr missar ni en hel del härliga miner, men det får ni leva med.

När vi samlades på gården, berättade jag lite nonchalant i förbifarten att jag hade stannat vid stranden för att fota havet och då sett en flaskpost, jag visade fotot i kameran. Sen "kom jag på" att jag faktiskt hade flaskan i bilen. Men vi kan ju titta på den nästa vecka... De flesta ville se den genast.

Brevet:

Vi klurade en stund på var platsen kunde finnas. Lyckligtvis var min kollega också med och hon kom att tänka på den här platsen. När vi kom dit sa jag lite förtvivlat att var ska vi börja leta? Men flera stycken hittade ett märke på vägen.

Och sen:

Lådan innehöll bland annat tre flaskor blod, men det trodde ju ingen på. För säkerhets skull luktade alla och vi kom fram till att det var saft som vi hade trott. Antagligen hade sjörövarna skrivit blod för att ingen skulle våga dricka upp deras saft. :)

I lådan fanns också kex och Lennart Hellsings Sjörövarbok. Kanske inte så lätt att förstå, men bilderna var häftiga och det fanns en massa roliga rim.

När jag hade läst en stund kom jag på att en av pojkarna skymtat nåt annat i lådan då jag tog ut boken. Vi kollade vad det var.

Som den traditionella lärare jag är kunde jag ju inte bjuda på godis utan att vi först räknade ut hur många var och en skulle få. Vi räknade tillsammans att det fanns 20 bitar. Sen var vi lite oense om hur många vi var. Om man räknade de vuxna var vi 10 och då blev det lätt att dela.

Sen läste jag lite till, men så kom jag på att det hade väl stått proviant OCH skatt i flaskposten. Vi hade ju bara hittat en låda. Vi undersökte lådan. Det fanns en bild av ett skepp i botten och nån läste texten HEMLIGT. Sen var det lite klurigt att veta vad man skulle göra med det. Till slut såg nån att det var fasttejpat och gick att ta bort.

Sjörövare har tydligen inte så vacker handstil... "Leta efter skatten i runda skrinet vid lilla trädet" stod det. Min plan hade varit att "Göra en Skalman" och gömma skatten vid ett stort träd och tänka ut att tid har gått. Det fanns ett stort och ensamt träd mitt på, men det var för svårt att komma dit så jag fick ta en liten rönn i närheten.

Det blev ett letande...

Och överraskande snabbt hittades skrinet.

En gammal, men perfekt kakburk :)

Med en massa sedlar och mynt sparade från olika resor. De där som blir över liksom. Och en del bling-bling-smycken. Flera trodde att det var låtsaspengar, men jag bedyrade att de var äkta, både från Island, Ryssland och Ungern, så piraterna hade nog seglat omkring ganska mycket. Hur man seglar till Ungern behövde jag dock inte förklara... ;)

Åh, det här måste vara ett riktigt pirathalsband (köpt på 90-talet och används sporadiskt ännu...), men bara två ville/vågade prova det.

Sen var det en som kom på att vi var ganska långt från havet så hur hade de kommit hit. Då fick jag ta lite snack om landhöjningen och berättade var strandlinjen hade gått för några hundra år sen... Så då kom de fram till att det nog var en gammal skatt.

Song

Ljuvliga Friendsbook!

Facebook må vara en tidstjuv, men den kan också vara en underbar möjlighet att hålla kontakt med vänner på långt geografiskt avstånd och att återuppta kontakten med vänner man inte sett på länge.

Idag hade jag besök av fem underbara damer. För 20 år sen började vi på folkhögskola ihop. Fyra av oss delade lägenhet, de två andra delade lägenhet snett över gården. Redan första kvällen kom jag och mina roomisar nära varann och berättade saker vi kanske inte berättat för någon annan. Så var det också ikväll. Åtminstone för mig, jag kan inte svara för de andra.

Vi är nära, men det finns också ett avstånd, som gör det lättare att prata, tror jag. Vårt folkisår kommer vi alltid att minnas, trots att det fanns en del problem också, men mest en enorm samhörighet och en massa glädje.

Ändå glider man lätt ifrån varann när man flyttar åt olika håll och går vidare i livet. Utan facebook hade inte jag haft kontakt med nån av dem nu. Och det hade varit väldigt synd, för det är härliga, kloka, vackra, underbara damer. Jag kan bara säga tack för ikväll och hoppas vi ses snart igen. Senast om ett år, absolut inte om tjugo!

Facebookfaran

Urkas burkas. Jag borde gå ur fejan. Nu blir det bara att jag skriver kortkorta inlägg där, visar foton och aldrig kommer mig för att blogga.

Har flera foton att skriva om, men det verkar sitta hårt åt. Å andra sidan har jag suttit mindre vid datorn nu i sommar och det är ju enbart positivt...

Ska försöka skärpa mig... Hittar ju vad jag skrivit här, på FB försvinner allt ganska fort i ett stort hav av text.

Underbar tacopaj

Den här kommer vi garanterat att göra fler gånger, så jag skyndar mig att kopiera in receptet så jag vet var jag har det. Det kommer från Annika Sjöös blogg, men jag gjorde en del förändringar utgående från vad vi hade hemma.

Pajbotten:

3,5 dl dinkelmjöl (tror det behövdes mer)

175 g smör

2 msk vatten (lämnades bort)

Fyllning:

500 g köttfärs

1 burk krossade tomater

1 påse tacokrydda

ca 1,5 dl turkisk yoghurt

ca 1 dl majonnäs

ca 1,5 dl riven ost (tog allt på högt)

4 (!) pressade vitlöksklyftor

(1 röd paprika)

Topping: riven ost

Blanda mjöl och smör till en grynig massa. Tillsätt vatten och knåda ihop till en deg. Tryck ut degen i en pajform och ställ i kylen 30 minuter.

Sätt ugnen på 225 grader. Grädda pajskalet i 15 minuter (blev lite för lång tid).

Bryn köttfärsen och häll i krossade tomater samt tacokrydda. Låt sjuda i 10 min. Vi blandade i en röd paprika i bitar eftersom vi hade så många. :)

Rör ihop yoghurt (eller creme fraiche), vitlök, majonnäs och ost i en skål. Häll köttfärsen i pajskalet och bred på röran. Strö över riven ost. Grädda i ca 15-20 minuter. (Vi sänkte till 200 grader, ändå räckte en kvart).

(Använder en "googlad" bild eftersom mina egna bilder inte blev bra.)

Ingen återvändo!

Nu har vi anmält oss till Topploppet i Stockholm igen. Nytt för i år är olika tävlingsklasser, för att minska trängseln. Jag anmälde mig friskt till 5 km, grupp två, tider på 26-31 minuter. Ifjol sprang jag 5 km tre gånger tror jag. Första gången tiden 33 minuter, andra gången 31 minuter och i Stockholm 33 minuter igen (hade kunnat få bättre tid, men det var trångt i början så jag måste gå en bit).

Nu har jag som träningsmål att komma under 30 minuter, gärna närma mig 26 och vara bland de bästa i gruppen, haha... Men allraminst 31 minuter alltså!

Får se då hur det går, det har inte blivit så många rundor ännu. I förrgår på gymmet sprang jag ändå en kvart, 2 km, trots värmen. Så nånting kan jag ju. Det är ju mycket tråkigare att springa på ett löpband också. Samtidigt är jag förvånad att det inte går fortare, eftersom det inte finns backar, vattenpölar eller annat att akta sig för.

Seaside

Har bokat semesterresa med Älsklingen.

Inbakat både jobb, kurs och konfirmation.

Men också mycket mys och njutning, hoppas jag.