Rollercoaster

Mitt foto, Gröna Lund i Stockholm. Juni 2009.

Be yourself

För första gången ett foto av mig själv! En aning redigerat bara... :) Klicka på bilden om du vill se den bättre- texten alltså. Det är inte min vanliga frisyr, så ser (såg) det ut när jag hoppar på en känguruboll.

Drömliv

Läste ut Läckberg och började på en ny bok. Igår på gymmet började jag på en helt ny bok i mp3-spelaren. Den fjärde deckaren av Jonas Moström. Därför ville jag inte börja med ännu en deckare utan bestämde mig för att ta tag i högen med biblioteksböcker.

Det blev boken Drömliv av Kajsa Ingemarsson och Karin Nordlander. Den får väldigt bra recensioner på Adlibrissidan, men ännu har jag inte fått någon revolutionerande aha-upplevelse. Men det är väl så att vissa sanningar behöver upprepas och nötas in.

Jag hoppas ändå att jag får komma med viktiga citat lite längre fram. Jag är bara på sidan 28 av 286 ännu. :) Följer du länken kan du själv provläsa några sidor.

Ljusgrön vårsoppa

Jag har länge velat testa och nu är det gjort! Ärtsoppa på färska (frysta) ärter. Om inte för annat så blev ju färgen snyggare än på den klassiska. Dessutom går det snabbt.

Detta räckte till två rejäla portioner. Kunde ha räckt till tre om vi slevat lite annorlunda... Såhär enkelt gör man.

• Fräs en liten lök i lite olja, bara så den blir mjuk
• Slå på 3 dl vatten och en halv buljongtärning (kan säkert uteslutas, men då behöver man salta istället)
• Häll i 2 påsar (400 g) frysta ärter
• Koka tills de är mjuka. Det tar ca 10 minuter.
• Mixa soppan
• Häll i 1 dl vispgrädde (eller mjölk)
• Värm
• Stek ett paket bacon och strö över tillsammans med en klick creme fraiche. Den ger en god syrlighet. Dekorerar med gräslök och persilja.
• Fota och blogga om det :)

Pojken och vinet

Vad jag blir glad åt bra service! Ett ställe som på sistone fått mig att känna mig väldigt välkommen är Alko. Jag är dock inte där så ofta som det låter ;)

Igår gick jag dit på aningen dåligt humör, för att köpa en flaska vin att lyxa till vardagen med. Jag hann knappt in i affären förrän en ung man dök upp och frågade "Kan jag hjälpa" på båda de inhemska språken. Jag svarade på svenska att jag söker ett vitt vin som passar till kyckling, gärna italienskt...?

Han ställde lite fler frågor och var sen lite bekymrad över att det kanske inte fanns ett italienskt som passade in på allt. Jag sa att det alls icke behövde vara italienskt. Han kom i alla fall på ett, men det var slut i hyllan. Han var beredd att gå till lagret och kolla, men jag sa att det inte behövdes.

Sen kom han på en nyhet som var lite annorlunda. Nu började hans svenska ord tryta lite och jag sa att det var helt okej att prata finska. Jag var redan glad och imponerad att han kämpat så långt. Han sa några uttryck på finska, men bytte sen tillbaka till svenska igen. Han försökte så gott han kunde, men visste nu att det var okej att kasta in ett finskt ord om det behövdes.

Jag blev nästan kär och köpte förstås vinet han rekommenderade. Och det var supergott! Lite "kolsyrligt", jag fick en känsla av cider, men inte lika sötsliskigt.

Hur som helst. Imponerande i dessa "pakkoruotsitider" då sannfinländarna slog igenom så stort i valet att en expedit verkligen bemödar sig att prata mitt språk. Att han inte bara bytte helt då jag sa att det var okej. Ännu finns det hopp!!!

Att han dessutom hade röda hängslen och var väldigt söt gjorde ju inte saken sämre. :)

(Men inte lika söt som min förstås!)

Mer om vinet Rocca del Dragone kan man läsa här. Falanghina är en ovanlig druva fick jag lära mig. Den är gammal, men har nu börjat odlas igen. Mer såna här möten och jag är vinexpert. :)

Bilden är min egen.

Baconinlindad dijonkyckling (LCHF)

Barnfri vecka betyder ofta nya och lite vågade recept. Efter påskens festande är det dessutom välkommet med lite mer hälsosam mat. I det här fallet inte fettfri utan kolhydratfattigt!

Jag hittade inga rejäla kycklingfiléer (eller finns de ens mera här hos oss?) utan tunntunna. Därför lade jag ihop dem två och två, lindade några baconbitar om. Smetade på dijonsenap (som är sockerfri, men stark!), hällde på 1 dl vispgrädde och strödde över ost.

Sen en halvtimme i 225 grader och så var det klart. Osten hade blivit jämnt ljusbrun och lite väl krispig (vilket inte förvånar) och det var kanske aningen för mycket senap, men med en rejäl tugga kyckling jämnade det ut sig. En annan gång kunde man strö över osten efter halva tiden eller ännu mindre. Men annars var det gott!

Vi åt tillsammans med sallad på issallat, tomat, gurka och fetaost och drack ett glas vin till. Fast det var tisdag. Det man sparar in på helgerna får man lyxa till med på vardagarna.

Vacker vardag med andra ord! :)

Tyvärr blev inte rätten så vacker på bild så jag lät salladen ta huvudrollen...

Olika nyanser av trafikproblem

I morse var det lite segt efter den långa sköna ledigheten så jag kom mig iväg lite sent. Typiskt då att hamna i en lång kö efter en traktor, trodde jag. Det visade sig dock ganska snart vara en långtradare i täten. Den pendlade mellan 50 och 60 på 80-väg. Jag förstod inte riktigt varför, men så var jag ju inte rakt bakom den heller. En efter en kom bilar förbi den. Den fortsatte i samma "fart". När jag var närmast bakom märkte jag att den dessutom saktade in vid nästan varje möte.

Vi kom till ställen med 100 begränsning, men fortfarande pendlade långtradaren mellan 50 och 60 och till och med under det för minsta lilla personbil som kom emot på tämligen rak väg. Visserligen regnade det lite, men annars var det inget fel på vare sig väg, sikt eller väder. Det kom bilar emot i en tät ström, så pass tät att jag inte hann förbi. Jag höll ändå rimligt avstånd, körde ut i vänster körfil ibland, bara för att se om det kom möte. Annars borde inte lågtradarchaffisen ha lidit av min närvaro.

Efter kanske 15 (!?) km svängde den så äntligen in på en parkeringsplats. Jag såg att chauffören vinkade nåt. När jag kom närmare såg jag att han visade fingret! Åt mig? Varför???

I det skedet började jag tro mer på det jag redan misstänkt, nämligen att föraren var berusad. Funderade flera gånger att ringa polisen, men insåg att jag inte hade nåt att komma med. Hade inte lagt märke till registernummer och visste inte ens vad det var för bilmärke. Förhoppningsvis hade jag fel. Det skulle kännas hemskt om det hände nån olycka och jag inte gjorde nåt. Samtidigt vet jag ju att poliserna inte sitter redo på några kilometers avstånd...

Nästa trafikförbistring var betydligt lindrigare. Utanför gymmet hade en massa vespor och cyklar parkerat så nära så jag knappt rymdes ut. Det är lite lustigt att folk kommer för att träna men inte orkar gå 20 meter extra för att komma in :) När jag kom till bilparkeringen var det lika trångt där. En bil hade parkerat mitt i utfarten så jag fick backa för att ta mig till en annan. Där stod en bil mitt i och väntade på en dam som också var på väg ut från gymmet. Smidigt!

Sen åkte jag och handlade. Hade parkerat precis bredvid ett skjul för köpvagnar, så att jag inte skulle behöva föra tillbaka kärran så långt. (Tydligen lika lat som gymbesökare...) Ha! Skjulet var nästan tomt och de vagnar som stod där passade inte med min?! Jag ville ju ha ut min polett som jag äntligen hade hittat och fått använda. Alltså fick jag gå tillbaka hela vägen till affären. (Ja ja, jag hade faktiskt valt en plats ganska långt från ingången just för att det fanns ett vagnskjul där).

Det ledde istället till att jag gick in till vinbutiken och fick underbar service som plåster på såren. Mer om det i nästa inlägg :)