Paint!

Hur man lurar barn att äta fisk :)

Det är inte aktuellt hos oss, i och med att två av tre är allergiska. Tanken med rubriken är att jag idag rörde ihop en rätt där fisksmaken helt försvann. Går även att testa för vuxna som inte gillar fisk, men vet att de borde... :)

Det var lite skåprensning igen:

• Stek ett paket vit fisk i lite smör (vi hade sej eller möjligen pollock, ett block som tinat sen jag köpte det igår, jag klippte filéerna i bitar)
• Hacka några tomater och häll i (jag tog några gula som såg lite trötta ut, men som det annars inte var nåt fel på)
• Häll på en burk gräddfil och några klickar currypasta (vi har den på bilden, mild står det, jag tog tre rågade teskedar, blev nästan för mycket smak, men inte direkt starkt)
• Hacka färsk basilika och persilja och rör ner, mest för färgens skull.

Det smakade väldigt mycket curry, väldigt indiskt och väldigt lite fisk. Hade vi haft ris till hade man lätt kunnat lura vem som helst att det var supermör kyckling :) Vi åt med broccoli och nypotatis, jag hade inte planerat att det skulle bli så här när jag började laga...

Lite annorlunda smak på fisk! Det är inte helt min egen idé, på fiskpaketet fanns ett recept där currypasta ingick, men jag gjorde min egen variant.

Härlig stank!

Jag sitter här och luktar illa. Och jag njuter av det! Jag har nämligen varit ute på den första löprundan på säkert en månad. Dessutom var min tröja inte speciellt fräsch när jag började heller. Den åker i tvätten alldeles strax. Dessutom lade jag inte på mig världens bästa deo i morse då jag vaknade i sommarstugan och hade glömt packa med min vanliga. Hittade bara en gammal, den har säkert frusit och tinat många vintrar och vårar redan :)

Så att. Det blir riktigt bra med bastu och dusch nu. Och framförallt känns det underbart att vara igång igen, efter en tid med sjuk fot följt av en dryg vecka med ordentlig förkylning. Jag var faktiskt förvånad att jag kunde springa nästan hela vägen (3,2 km) idag. Sen gick vi en lite kortare runda med hunden och då sprang vi också lite. Så sammanlagt har jag nog sprungit minst 3,5 km idag även om det inte var i ett sträck. Och i förrgår var jag på gym. Heja! :)

Salladsbild

Men suck! Vinkla huvudet då! Denna bild har aldrig varit stående, men den envisas. Jag tog bort den från förra inlägget, då blev flera rader text understreckade istället. Och till och med det var nästan omöjligt att återställa. Försökte ge bilden en ny chans i ett nytt inlägg, men den ger sig inte. Förstå sig den som kan?! Jag orkar inte kämpa emot.

Hur man lurar barn

Våra barn (mina bonusbarn) är inga totalvägrare då det gäller grönsaker. Gurka går bra på smörgås och de äter gärna en hel tomat. Dessutom har de lärt sig att fylla sina tortillas med en massa sorter. Ibland äter vi till och med bara sallad. Däremot har jag aldrig (såvitt jag minns) sett nån av dem äta sallad med maten.

Idag hände det! Jag frågade om mellanbarnet ville göra sallad och det ville hon. Allt möjligt skars och hackades och det slutade med en söt gubbe. Men jag hade inga förhoppningar om att nån annan än två vuxna skulle äta av den. Jag hade fel. Visserligen åt hon all sallad först och sen maten, men det är på rätt väg.

Jag har trott att den där klyschan att "om barn är med och lagar maten äter de bättre" är en smula överdriven, men kanske inte. Samma mellanbarn har dessutom lagat mat två gånger denna vecka. Vackert så! Hoppas det smittar! :)

Vardagslyx och -visdom...

Pappas härliga obesprutade tomater. Därav (?) endel sprickor, men de gör inget bara vi skyndar oss att äta. (Liten plåtbricka från Anttila)

Dagens lärdom: Fånga inte en fallande tomat med höften mot en skåpdörr. Åtminstone inte om den hör just till den spruckna sorten.

Nätmobbning och skitsnack

Det här var så bra skrivet så jag kopierar det rakt av, man vet aldrig vart saker försvinner om man bara försöker länka och dessutom kanske inte folk orkar klicka sig vidare för att läsa. Texten är en kolumn i den största finlandssvenska dagstidningen Hufvudstadsbladet, publicerad 18.8 2011.

Nätmobbande mammor

Jag känner en liten Helsingforsdam som blev mobbningsoffer på nätet innan hon hunnit bli fem veckor gammal. Flickans stolta och lyckliga föräldrar publicerade en familjeannons i tidningen då de döpt sin flicka – det brukar stolta föräldrar göra.
Döm av deras förvåning då det redan samma dag utbröt en bitsk debatt på ett känt finskt nätforum för småbarnsföräldrar. Rubriken på det första inlägget löd: "Såg ni döpta-annonsen i dagens Hesari: Tina-Stina Lotta?"
Tina-Stina Lotta var det dummaste namn mammorna hört talas om. Tilltalsnamnet och mellannamnen passade inte alls ihop och helheten var konstlad och ful. De debatterande mammorna slog fast att namnet var ett försök att vara märkvärdig. Och så vidare.

Flickungen heter naturligtvis inte på riktigt Tina-Stina Lotta. Jag skulle aldrig skriva en kolumn innehållande en liten bebis hela namn. Men mammorna som deltog i mobbningen av stackars Tina-Stina Lotta, de verkade inte fundera över att de hängde ut en försvarslös liten unges identitet.
Googlade man på Tina-Stina var den här debatten det första som kom upp. Tina-Stina Lottas namn var för första gången cementerat i cyberspace. Tina-Stina Lottas stolta föräldrar blev både ledsna och upprörda och i stridens hetta skrev hennes mamma ett eget inlägg i diskussionen för att försvara dotterns namn.

Det skulle hon inte ha gjort. På nätet är det bäst att lida i tysthet och inte försöka försvara sig. Alla har vi varit med om att i verkliga livet säga något dumt om någon person och så visar det sig att personen står bakom knuten. En vanligt funtad människa rodnar och ber om ursäkt, försöker kanske med en tafatt bortförklaring. Men så går det inte till på nätet. Debattmammorna höll fast vid sin åsikt och hånade Tina-Stina Lottas mammas förklaringar. Det vanligaste svaret blev "LOL", alltså ett gapskratt.
Historien om mobbningen av fyra veckor gamla Tina-Stina Lotta må fungera som ett litet inlägg i debatten om diskussionskulturen på nätet. Om vanliga finländska mammor, med egna småbarn, inte tvekar vara elaka mot en liten bebis och hennes föräldrar, då fattas en viktig kloss med hyfs och pli någonstans. Det allra värsta är att samtliga mammor som hängde ut Tina-Stina Lottas identitet själva förblev anonyma. Tina-Stina Lotta får aldrig veta vem de är.

Jag kanske inte har förstått nätdebattens innersta natur, jag kanske är en bakåtsträvare och rädd för tankens frihet, men jag håller på att bli riktigt less på anonyma debatter. Jag förstår mycket väl att ett krav på inlägg under eget namn hämmar debatten, men jag börjar bli redo för det. Jag skulle så mycket hellre följa seriösa debatter där folk står för vad de säger med eget namn. Även om det betydde mindre debatt.
Nätet är inget okontrollerat utrymme med egna lagar. Jag tycker det är dags att vi börjar kräva lite ordning. Den enskilda debattören kan börja med att alltid debattera under eget namn.

Elli Flén heter så på riktigt.