Om du springer är du en löpare (inte lika snyggt på svenska...). Det har ingen betydelse hur snabbt eller hur långt. Det har ingen betydelse om det var din första gång idag eller om du har sprungit i tjugo år...
I år har jag sprungit utomhus en gång. Det var idag. På gymmets löpband har det kanske blivit en handfull gånger. Men jag är på banan igen. Jag har hittat löpartrikåerna och löparjackan. Och det gick bra! Jag sprang bara drygt 16 minuter men jag sprang utan att stanna och det är huvudsaken. The only way is up! Kanske kanske hinner jag komma i form igen till sommaren och kan delta i Midnattsloppet igen i augusti. Det skulle vara så kul. Om vi tycker vi har råd...
Enda minuset är att mitt gymkort snart går ut och jag vet inte om jag vill springa utomhus i snö och halka, men det finns annat jag kan göra hemma för att hålla igång och jag märkte igår att hundpromenaderna ändå räcker en bra bit på vägen. Hade inte vågat hoppas att jag skulle orka springa hela vägen idag.
Wohoo, ritade upp min lilla runda och mätte den. Hoppades att den skulle vara över 2 km och det var den- 2,7 km närmare bestämt! Joggjubel! Trots att det är långt kvar till 10.
Det här tänkte jag på medan jag sprang, att jag faktiskt aldrig trott att jag skulle börja springa. Men att jag också fick en komplimang en gång att det "ser så lätt ut då du springer", det lever jag länge på och jag minns att jag gladde mig då även om jag inte alls sprang då mer än några tiotals meter i gången med en väns hund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar