15 mars 2015

När för mycket av det goda är...för mycket...

Efter kurs igår kväll och halva dagen idag tyckte jag det skulle sitta fint med en liten kaka för att fira helgen. Att solen dessutom sken och värmde och gav oss en riktigt härlig vårdag i mitten av mars gjorde ju inte saken sämre. I stan satt det folk på flera uteserveringar.


På Sweet Wasa köpte jag kakan "Death by chocholate" till barnvakten, storasyster I och mig själv. Killarna var på hockeymatch och fick säkert annat gott tänkte jag. Kakan som är nån slags kladdkaka med chokladmousse och ytterligare choklad högst upp gjorde verkligen skäl för namnet. Vi höll på att dö chokladdöden. Redan efter första skeden tänkte jag att "oj, det här var maffigt".

Halvvägs i kakan hade jag verkligen fått nog och tänkte på att spara den till senare eller åt mannen. Men nu kommer det dumma. Jag åt ändå, jag kämpade den i mig. Nån har sagt att "Om det inte är bra för din kropp, se till att det i alla fall är bra för din själ!" Hur bra är det att äta trycka i sig nåt som nästan känns äckligt. Vilket knasigt beteende!


Det har nyligen cirkulerat och länkats till ett välskrivet inlägg om att det finns en enda sak som gör oss feta (och får oss att må dåligt kanske?). Det är inte socker, kolhydrater, fett eller annat. Det är för mycket. Allt går att äta i lagom mängd. Bra tanke tänkte jag. Snart ska jag lära mig det också...

Som en liten liten avbön kom jag mig iväg på en löprunda. Jag sprang i 25 minuter. Jag antar att det hade behövts 250 för att förbränna kakan. Dessutom sörjer jag lite att den smågruppsträning med personlig tränare som jag anmält mig till inte blev av pga för få deltagare. Samtidigt hade det känts som ett stressmoment då jag inte vet om jag skulle få in allt som ksulle ha planerats för mig. För jag hade ju velat göra mitt bästa. Nå, nu hänger allt på mig själv istället. Med sånt här väder är det ju inte svårt att komma sig ut och jag har ju konstaterat att det funkar att träna här hemma på dagarna också även om Noa är vaken. Han är ju min bästa hejarklack och dessutom den viktigaste orsaken för mig att hålla mig i form.

(Det här skrevs förstås igår men jag glömde tydligen att publicera. Jag har inte hunnit vara på kurs, fika och springa före 10.30 idag...)

Inga kommentarer: