Osynkat

Jag var på gym idag. Det var faktiskt andra gången denna vecka, det målet är nått! Däremot har jag bara sprungit en gång, det var i torsdags, men jag slog nytt rekord och sprang 22 minuter i ett sträck. Men det kändes ändå trögt och styvt, kanske för att det var rätt många dar sen sist. Dessutom började vi springa ganska pang på, varken hundpromenad eller tänjningar före som förra gången.

Nåja, hur som helst, gymmet. Jag börjar på riktigt tröttna på deras musikval. Får nog sparka igång min mp3-spelare med det snaraste. Hittills i sommar har de ofta spelat radio, med varierande stilar, men sällan nåt riktigt peppande. Ofta är det riktigt jobbig, ploppig finsk popmusik eller smäktande ballader. Och däremellan reklamavbrott...

Idag var musiken faktiskt ganska hyfsad. Jag gillade låtarna i alla fall, men de var inte direkt gymmusik. Först när jag satte mig i massagestolen efter träningen, där man har en högtalare närmare än nån annanstans i gymmet, DÅ spelade de en hysterisk technoversion av Lady Gagas Poker Face. Och en annan i samma stil strax efter. Sen en riktigt dålig finsk låt så jag var på väg att gå och duscha, men sen kom nåt fint så jag fick slappna av en stund till.

Den här vackra låten skulle ha passat ypperligt under massagen, även om den var maskinell... Den spelades dock tidigare, medan jag lyfte vikter...

Autumn leaves of gingerbread tree

Man skulle tro att nyblivna trötta mammor hade annat att göra medan babyn sover, men tydligen inte :) Kreativiteten flödar här.

Joggjubel!

Plötsligt en dag händer det och jag förstår ingenting....

K skulle ut och jogga och jag tänkte att nu måste jag haka på om det ska bli nåt. Först gick vi vår vanliga runda med Selma, ca 1,8 km. Sen var det bara att starta klockan och ge sig iväg (nåja klockan trilskades lite). Medan vi joggade diskuterade jag upplägget. Sist körde jag 4 min +1 min +5+1+6+1+3, där de större talen är joggning och ettorna promenad. Då var rundan 3,4 km. Nu drog K mig ut på en längre runda, 5 km, men i min takt. Jag funderade på att hålla 5+1... hela vägen. Sen kom jag på att 4+1 är jämnare för då blir det lättare att hålla reda på byten. Vid det laget hade vi säkert sprungit 4 minuter redan. Jag sa att jag egentligen borde försöka springa 7 minuter för att få nytt rekord.

Anfäkta och anamma! Jag sprang 20 (Tjugo!!!!) minuter på raken! Var inte ens speciellt trött då heller, inte flåsig, men stum i benen. Hur gick det till?

Sen inträffade det tråkiga att jag blev akut bajsnödig, hur kul är det? Vi gick två minuter, sen klarade jag inte av att springa mer än 5. Det blev dock inget buskbesök utan 10 minuter promenad och joggning sista 1,5 min hem.

Trots "problemet" gick jag bara 12 minuter av femkilometersrundan. Och jag sprang sammanlagt tjugofem minuter. Plötsligt känns det inte så långt borta att klara hela femman om 1,5 månad :)

Det är väl det där att man inte ska ge upp bara för att man tror att "nu orkar jag säkert inget mer". Simma-simma-simma.... som Doris.

Joggblogg 2

Joggrapport nummer 2 lät vänta på sig. Jag blev ordentligt förkyld och det höll i sig tre veckor. Blä! Jag som var så inspirerad då för snart en månad sen. Väldigt otippat blev den första "löpningen" av när vi var på resa. Vi bodde hos min väninna och hennes man i chokladbyn utanför Linköping. K och jag sov i deras husvagn som stod parkerad på gatan bakom deras hus, på andra sidan stor trädgård och häck.

Redan första morgonen ville K ut och springa, eftersom det hade varit mycket stillasittande dagen innan. Jag släppte iväg honom ensam, men redan den andra morgonen var jag beredd. Dock inte utan bekymmer. Jag gick in i huset för morgonkisset. Tog med mig handduk. Löpkläder och skor fanns i bilen. Tillbaka in i huset för att byta om i badrummet och lämna de andra kläderna där. Upptäckte att sport-bh fattades. Gick till husvagnen för att kolla väskan. Nope! Var redan nu ilsken på att gå så mycket av och an för att samla ihop allt. Men tänkte ändå att tusan jag springer väl utan då.

Roligt att upptäcka hur snabbt det dåliga humöret ändå försvann. Vi sprang på en liten grusväg, helt utan hus och folk. Den var inte så lång, 2 km tur-retur. Men i alla fall en början. Jag gick och joggade växelvis fortfarande. Vägen var full av stora sniglar och två olika slags snäckor. Dessutom såg vi två rådjur på en åker. Natur! Två dar senare sprang jag igen. Då orkade jag springa hela vägen till vändningen, var beredd att stanna då, men märkte att jag orkar ju lite till. Sen blev det lite uppförsbacke så jag gick en stund. Tror att jag alltför lätt ger upp när jag tror att jag inte kommer att orka mer.

Det börjar kännas lite stressigt nu när jag förlorade nästan en månads träningstid. Det skulle ju vara sååå roligt att klara av att springa hela 5 km:s loppet då i oktober. Samtidigt känns det som om jobbstart också innebär lite struktur i vardagen. Ska schemalägga min träning eller i alla fall planera framåt en vecka i gången, för tänker man bara att "jag gör det nångång" blir det inte av.

Focus! :)

Lyx!

Vilken lyx det är att ta en dusch efter några timmars svettigt och smutsigt arbete. Egentligen. Vi är trots allt inte så många som har den förmånen. De flesta har ingen dusch i sitt hem (om de har ett hem) och många som har dusch kanske inte kan/får använda den varje dag.

Det är också lyxigt att ha en man att umgås en hel dag med. Alltför många är ensamma alldeles för ofta. Jag fick en tankeställare då jag hörde på radion att det är olagligt att lämna en hund ensam mer än fyra timmar. Att lämna sina anhöriga och sina vänner ensamma går det tydligen för sig...

En annan sak som är härlig, men kanske inte direkt lyxig, är att det börjar skymma på kvällarna så man får tända ljus och små lampor och mysa. Jag deppar inte alls över hösten, jag ser den alltid som en nystart. Men fråga mig inte i slutet av november... :)

Alla de stillsamma döda

Det är en fröjd att läsa en bokserie man trivs med och få följa huvudpersonens liv som en bihistoria. Anna Jansson skriver deckare, men det händer också en hel del i polisen Maria Werns liv. Under vår resa till Sverige läste jag snabbt ut boken nedan, som är den första i serien. Nu bestämde jag mig för att lyssna på bok nummer två fast jag hört den förr. Det är ändå ett tag sen. Sen ska jag ha en riktig Jansson-höst, eftersom jag har många olästa kvar som pocket.

Tror inte jag läser om de jag redan läst, men en cd-bok till tar jag omhörning på. Svart fjäril, som är den sjätte boken i serien var den allra första och jag minns inte alls vad som hände i Marias privatliv i den. Lustigt nog har jag minnesbilder till många cd-böcker jag hört. Den här lyssnade jag på på en alldeles speciell skogsväg där jag inte gått så många gånger.

Det är så skönt att få "lyssna på saga" emellanåt. Det ska jag göra nu! Marie Richardsson läser med sin vackra röst och det är +27 i skuggan. Ett glas isvatten bredvid, bikinin på och UT! Snart är hösten här...

Stum sitter guden

Ska börja med den första (?) riktiga boken under hela semestern. DET är semester! Även om jag hinner läsa lite under arbetstiden också. Jag har visserligen läst en del i Mia Skäringers braiga bok, med kolumner ur Aftonbladet och utdrag ur hennes blogg. Men när man ska vistas bland folk och en hel del minderåriga sådana är det inte så roligt att behöva förklara alla ord i titeln. Ifall nu nån skulle fråga... :) Däremot rekommenderar jag den att läsas av alla vuxna. Speciellt småbarnsmammor kanske, men alla!

Då är det lättare att förklara bestialiskt mord, inbillar jag mig.