26 juli 2010

Måndag!

Har haft en dunderförkyld helg och är inte alls frisk ännu. Igår kväll kom jag ihåg att jag hade ett blodprov att ta first thing på måndag morgon. Verkligen det första, klockan 7 brukar jag inte befinna mig nån annanstans än i sängen om det är semester. Jag funderade ett tag på att skippa det, eftersom jag hade tid på mig till sista juli (och dit är det ju låååååångt), men så kom jag på att receptionisten hade varit snäll och fixat en jourtid åt mig, dvs kortare kö.

Jag ställde väckarklockan på 6.30 men vaknade redan 5 och kunde inte somna om. Jag låg och försökte sova en stund, tog sen en tidning och låg och läste. Blev lite sömnig av det och skulle försöka sova igen, men såg då att klockan var 6.20. Bara att stiga upp...

Jag åkte iväg utan frukost och fick min kölapp. Kom mig inte för att fråga om det faktiskt var journummer. Det var tio personer före mig i kö och det gick ganska långsamt. Halvvägs hörde jag en tant säga att hon hade journummer, en helt annan nummerserie, hon kom strax före mig och var redan klar. Nåja, kön gick ganska snabbt framåt och jag kom in till en ung kille med tillägget "opiskelija" (studerande) på namnbrickan. Hurra hurra! Tillräckligt många har misslyckats med att sticka mig för att jag skulle bli nervös...

Sen var han osäker vilket provrör han skulle ha, gick för att fråga, återkom, tittade i datorn och blev ännu osäkrare eftersom det stod olika på min etikett och i datorn. Han gick iväg igen. Sen återkom han med rätt rör (?), tog provet alldeles utmärkt och jag kunde åka hem.

Jag lyckades faktiskt somna och sov några timmar. Vaknade med rejäl huvudvärk. Tog ett piller som var för starkt eller annars inte passade mig, för sen fick jag huvudvärken from hell och den blev bara värre under dagen. Nångång tidig eftermiddag vacklade jag gråtande iväg till bastun där jag sedan låg några timmar för att ha det så tyst och flugfritt som möjligt. Nu firar huvudvärken 12-timmarsjubileum och verkar inte vilja ge med sig helt.

Inte precis en dag att minnas och hurra för.

Men mina föräldrar och min man har i alla fall uträttat lite här hemma. Brett ut plast under huset för att minska på fukten, hämtat virke och färdigställt entrétrappan.

Själv är jag bara hängig och kallsvettig, men jag ämnar komma igen! :)

Inga kommentarer: