Jag började just läsa Babben Larssons bok "Jag vägrar dö nyfiken". Man kan väl kalla den en blandning av kåserier och minnesbilder, inte så högtravande som memoarer. Jag har i och för sig inte läst så många kapitel ännu, men jag gillar det mycket.
Speciellt stycket om Babbens "genvägar" gjorde att jag kände igen mig. (Inte hennes liftande genom Europa.) Precis som hon gjorde ville jag också gena rakt upp mot hotellet på Gran Canaria istället för att gå den långa vägen runt. Lyckligtvis hade jag en man som stoppade mig. Babben fick gå den hårda vägen genom växter med vassa hullingar som fastnade i kläderna, smuts och till slut det faktum att hotellet inte kunde nås eftersom hon först kom till privathus med taggtrådsstängsel. Hon fick hasa neråt igen i mörkret...
Och sen att ta den lilla pittoreska bakgatan där inga andra turister bor, och istället hamna i ett ganska tråkigt höghusområde med smått skrämmande ungdomsgäng. Kanske jag inte har gjort exakt så. Men jag har gått många spännande vägar som har blivit väldiga senvägar.
Bra och lättsam läsning! :)
3 kommentarer:
Har just läst den jag åxå och tyckte den var härlig! Hade inte du läst den förr eller har hon skrivit fler? Tyckte att du berömt henne förr.
Jag har faktiskt inte läst något som Babben skrivit. Där ser man, det borde jag nog göra, det låter intressant och jag gillar henne som tv-personlighet.
Själv läste jag "Kvinnor och kakor vid Kyro älv" i kväll. En så fin bok med vackra bilder och tänkvärda tankar, för mig blev det verkligen en här-kommer-alla-känslorna-på-en-och-samma-gång-upplevelse.
A: Jag tror inte jag läst hennes böcker förr, men jag har nåt svagt minne att jag bloggat om att jag gillade hennes nya tv-show. (då den var ny)
Y: Jag bläddrade i den där boken på Gros och ville ha den, eller ge den till mamma. Men tyckte den var lite dyr. Hoppas priset sjunker så småningom...
Skicka en kommentar