Delmål

Igår gjorde jag en skidtur på isen i "hembyn" i det underbara solskenet. Jag kan fortfarande inte riktigt förstå att man klarar sig med så lite kläder. Ett tunt underställ och en tunn vindtät, ofodrad dräkt. På hemvägen hade jag till och med för varmt...

Jag mätte ut sträckan på en sida som mäter löprundor och kom fram till att jag skidat ca 6 km på en timme. Hyfsat långt då det inte fanns spår. Jag klarade mig ganska bra i skoterspåren.

Eftersom de "lovat" lika fint solsken idag tog jag med mig skidor, kläder och hund idag igen och skidade efter jobbet. Det blåste kallt och hade snöat så skoterspåren var inte alls i samma skick som igår. Jag ställde timern i telefonen på 20 minuter och tänkte att om jag skidar så länge innan jag vänder får jag i alla fall ihop till 40.

Jag hade stark motvind när jag startade och det gick som sagt trögt i snön som blåst ihop i små drivor. Jag satte upp målet att åtminstone skida till Marias sommarstuga. Det skulle kanske ta en kvart. Väl där satte jag ett nytt mål. Jag skulle svänga runt udden och kolla om jag hittade pappas bekants sommarstuga dit jag också varit som liten. Jag såg inte den då jag skidade igår.

Jag kämpade vidare och telefonen pep. Men jag vände inte. Jag såg stugan där uppe på stranden och då vände jag. Och hade medvind hem! :) Och mitt eget spår... trodde jag, men det hade redan hunnit driva igen. Men med solen i ansiktet och vinden i ryggen gick det bra ändå.

Jag tänkte på det där med att ta en bit i taget. Delmål pratas det ofta om. Kanske man borde tänka på det lite oftare? Det sägs att när Napoleon (om det var han?) lät bygga vägar befallde han att de skulle vara krokiga, då skulle hans soldater orka marschera bättre. Bara till nästa krök... och sen nästa...

När jag letade efter en bild på temat delmål hittade jag den här bilden/textrutan. Kanske något att ta efter? För nu börjar jag vara rejält trött på min vikt. Men 24 kg tänker jag inte gå ner, det skulle inte kännas som jag, även om jag skulle överleva.

Bilden är min egen, tagen 23 januari i år. Snart är det vår, men eftersom jag skrev om skidning och snöyra passade den bra. Och vägkröken finns där. En bit i taget!