14 juli 2010

Alive and well

Dagen på sjukhuset blev inte det minsta jobbig. Det var väl nästan så att den var onödig. Jag fick tydligen ur mig det mesta redan i måndags och igår kväll. Ensam hemma igår hade jag värkar och var svimfärdig medan det dessutom var fruktansvärt varmt.

På sjukhuset följdes normal rutin med tre pillerdposer under dagen. Jag tyckte ju att de kunde ha börjat med att kolla hur mycket som egentligen behövde fås ut. Nu slutade vi med det. Hade en och samma sköterska första delen av dagen och hon var jättehärlig. När hon skulle gå hem tackade jag henne och hon berättade att hon studerar vidare till barnmorska. Vi bestämde att vi skulle träffas en trappa ner (BB) nästa gång. :)

Sen fick jag träffa min favoritdoktor. Hon konstaterade med ultraljud att det mesta var borta. En sak plockade hon bort med tång... Hon sa att det var nåt "moderkaksliknande" och skulle skicka det till patologen. Skönt att det blir kollat. När jag pratade om min "stress" över min ålder gjorde hon ett härligt undantag och skickade mig vidare på noggrann undersökning som de annars gör först efter tre missfall. Skönt att bli tagen på allvar!

Fick åka hem med två piller till och fortsätta jobba hemma. Skönt att komma hem och slappna av ordentligt. Har fått i mig fyra starka värktabletter idag och tio utdrivningspiller så jag är ganska hög och virrig nu.

Ett hett tips för sjukhusvistelser är annars CD-BOK, helt underbart när man inte riktigt orkar läsa eller göra nåt vettigt, men ändå behöver underhållning. Bättre än att slözappa på tv:n.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej,
Efter att ha varit borta någon vecka läser jag din blogg. Och blir bedrövad. Ett änglabarn, en sorg.
Men ändå, jag tycker mig läsa mellan raderna att du orkar se framåt.
Må väl, Kerstin

Fru Tallund sa...

Hej!

Jo, jag tänker lite på en bränd bro. Det finns bara en väg, framåt, det lönar sig inte att titta bakåt. Kanske en löjlig metafor... Nog kommer det att komma tårar ännu, men just nu är det ganska okej.