Kettlebell

Jag har länge varit nyfiken på kettlebells, men aldrig testat. Idag råkade jag se flera modeller till rimligt pris. Den första jag såg, som kändes "råskbillig" var i plast. Sen såg jag en annan i järn (?) som bara kostade en tia mer, det tyckte jag den var värd. Den lär ju hålla för evigt. Jag valde 8 kg, eftersom jag förstått att en kettlebell kan vara lite tyngre än andra hantlar man jobbar med.

När jag nu letade på nätet hittade jag en sida där det står att 8 kg passar att börja med för normalstarka kvinnor. På den listan finns överhuvudtaget inga lättare, men det säljs åtminstone ner till 3 kg. Aha, nu lärde jag mig lite mer. Kettlebells mäts fortfarande i enheten pood (ca 16 kg), 8 kg är i så fall en halv pood och nåt mindre kanske inte ska finnas i den klassiska "grenen".

Jag letade efter övningar på nätet och hittade denna käcka amerikanska.






Man ska ha överseende med high school-starten för själva träningsprogrammet är faktiskt riktigt bra. Hon är väldigt tydlig och visar och förklarar bra. Jag fick bland annat lära mig att det inte är i första hand armarna man tränar, utan mittenpartiet med höfter, rumpa och mage. Perfekt! Men förstås bär ju armarna också upp vikten och vissa "pumpövningar" tränar armarna mer än de klassiska svingarna.

Kettlebells är ett ca 350 år gammalt träningsredskap, så det är inte bara en "fluga". Så här står det på en sida:

Kettlebellträning är en ytterst funktionell träningsform med helkroppsrörelser för att förbättra styrka, kondition, balans, snabbhet och koordination. Träningen ger styrka, ökad rörelse och stabilitet i de muskler som vi använder dagligen, därför är kettlebellträning något som alla kan utföra och ha nytta av.

Det där funktionella gillar jag. I gymmaskinerna känns det som om man sitter i en stadig ställning som man inte annars har. Det här känns ju som om man gör nåt samtidigt. Även om jag inte kan komma på när jag skulle svinga en åttakilosklump mellan benen :) Men det där att böja sig och sträcka och vrida och stiga upp och ner och hit och dit det är ju funktionellt! Jag testade svingen som kommer först i det första programmet. Jag gjorde inte många, men känner fortfarande av dem i rumpan flera timmar senare. Klockan var för mycket och jag var för trött för att byta kläder och köra hårt. Men kanske redan imorgon? Det var kul!!!

Här och här finns programmen som man kan printa ut. Sen kan man ju om man vill virka ett överdrag till sin kula. :)

ps. Ifall nån (eller jag själv längre fram) undrar så kostade min kettlebell 25,90 på Halpa-Halli, märket Karhu. Den i plast i samma vikt var ca 15.

Naaaw! ♥

En helt vanlig dag när jag kom hem från jobb och gym. ♥ ♥ ♥

Patricks kyckling

Får konstatera igen att mat som är god inte alltid är snygg på bild...

Jag känner inte Patrick, men låter rätten behålla hans namn. Jag tog receptet härifrån, men eftersom jag inte hade alla saker hemma och hade andra saker istället skriver jag min version här.

• 4 kycklingfiléer
• 2 burkar creme fraiche (á 150 g)
• 1 msk fransk senap
• 2 msk kinesisk soja
• 1 vitlöksost (pikkusisko, hårdare än färskost)
• ett paket (140 g) bacon
• riven ost

Lägg kycklingfiléerna i en ugnsform. Koka ihop creme fraiche, senap och soja till en sås. Smula i vitlöksosten. Häll såsen över filéerna. Knaperstek bacon i bitar och strö över. Strö över riven ost. Grädda i 175 grader i 45 minuter.

Konstaterar efter provsmakning att gräddningstiden kunde ha varit lite längre. Köttet var genomstekt och mört, men lite lite "blankt". Vi åt rätten som den var utan ett enda tillbehör. Med så mycket fett ville vi inte ha några kolhydrater och vi var för hungriga och trötta för att göra sallad. Maten serverades 20.30...

Rätten hade väldigt mycket smak med stark senap och salt bacon. Maken älskade det och sa ord som "muy bien" och "det här måste vi laga fler gånger". :) Jag tyckte också det var gott, men lite för salt. Smakade annorlunda än andra kycklingrätter på grund av senapen. Svårlagat var det ju inte heller.

Gör det nu!

Jag börjar lära mig ett "knep" som Lotta Abrahamsson skriver om i sin bok Full koll. Hon hade kanske nåt fint namn för sin regel som jag inte kommer på nu, men den är i alla fall motsatsen till uppskjutarsjukan. Kanske den hette treminutersregeln?

Den innebär i alla fall att allt som tar mindre än tre minuter att göra ska man göra bums. Det låter löjligt enkelt, men jag är/har varit en mästare på att skjuta upp saker till senare. Småningom har jag börjat inse att allt blir lättare om man fixar dem direkt.

Igår bad en kollega mig att skriva ett papper åt henne "sen nångång". Jag insåg att jag kommer att glömma det om jag inte gör det och så måste hon påminna mig. Det tog två minuter och så kunde jag meddela henne att det låg utprintat på hennes bord. :) *stolt*

Idag skulle jag boka en grej, men rätt person var inte på plats. Jag fick ett nummer att ringa och tänkte först "jag gör det sen". Men sen ringde jag och saken var klar.

Det är så enkelt så det är svårt... ;)

Lite skryt

... eller stolt jubel... :)

Jag har försökt föra bok över mina löparrundor, vet inte om jag har kommit ihåg att skriva alla, men kanske. De är inte så många.

Igår, på första maj, sprang jag årets sjätte runda och förvånade mig själv med att klara över 7 km. Förra sommaren sprang jag den sjätte gången 25 juli! Då hade jag bara sprungit 5 km en enda gång. Nu har jag redan sprungit över 5 km tre gånger.

Fortfarande är jag lika förvånad och glad. Jag kan inte förstå hur det har gått så bra redan. Det är inga höga hastigheter vi pratar om, men det är i alla fall bra mycket snabbare än att gå. Min medelhastighet brukar ligga strax under 9 km/h och 7 km/h är det absolut snabbast jag kan gå på löpbandet.

Härifrån bara framåt! Jag hade aldrig trott att jag skulle bli en sån som springer och allraminst när jag närmar mig 40-årsstrecket med fart. Kanske det finns en chans att bli "fit, fin och förti"? :)

Tänkvärt

1 maj och struvor

Vi behövde kanske inga struvor efter lördagens munkfrossa, men efter att vi jobbat så flititgt i trädgården tyckte jag ändå vi var värda det. Så jag gjorde något jag trodde var en liten sats, men det blev onödigt mycket ändå.

Det är inte alls svårt att göra struvor, lika lätt som munkar eller kanske ännu enklare. Receptet rör man ihop snabbt:

• 1 ägg och 1 msk socker vispas ihop (jag använde vanlig handvisp)
• tillsätt 1,5 dl mjölk, 1,5 dl vetemjöl och 1,5 dl potatismjöl

Jag hällde över smeten i en urdiskad ketchupflaska och lät den stå i kylen en timme. Smeten är ungefär lika tjock som en sockerkakssmet.

Hetta upp olja i en kastrull. Jag läste att den ska vara 180 grader, men orkade inte mäta. Inte heller iddes jag provkoka en bit bröd som det stod. 

Sen spritsar man ut smet direkt ur flaskan. det går också med sprits, men jag tyckte flaskan var stabil och behändig. Lätt att ställa ifrån sig utan slabb. Jag gjorde först två i gången i en ganska liten kastrull, de blev aningen för tjocka, men då var de istället mjuka, lite munklika. Efter de två första gjorde jag dem en och en och då fyllde de hela kastrullytan, men var tunna.

Vänd när struvan fått lagom färg. När den är klar kan man gärna lägga den på hushållspapper för att en del av oljan ska sugas upp. Pudra över florsocker med en tesil.

Dessa struvor innehåller inte mycket socker, men mjöl och olja. Kändes ändå nyttigare än munkarna om man nu ska jämföra.

Som avslutning på dagen sprang vi 7,6 km :) Nytt rekord för mig. Kanske vi brände bort våra synder, men vi borde sluta synda och träna ändå så skulle vi få ännu bättre resultat...

ps. Jag såg recept på struvor med 1 ägg och bara 1 dl mjölk och 1 dl mjöl också. Nåt sånt ska jag testa nästa gång jag ska göra struvor åt bara två personer.