Kållåda

Kål som kål. Eftersom kållåda inte är någon vacker rätt får ni istället
prydnadskålen som samsas med irländsk (?) ljung vid vår trappa.

Igår åt vi nåt väldigt gott. Inte superlyxigt utan snarare billig vardagsmat, men jättegott och värmande efter flera timmars kyligt trädgårdsarbete. Jag förberedde redan på fredag kväll, då jag var ensam hemma. Busenkelt var det också.

Jag finhackade ett halvt vitlåkshuvud och stekte vartefter i lite olja. Öste över i en teflonform och hade då hackat klart för nästa stekning. Till slut stekte jag 400 g köttfärs och kryddade med vitlök och hemlagad chilisås. Samt salt och peppar förstås. Jag saltade och pepprade också kålen efter varje stekning. Sen blandade jag ner två gula lökar i ringar också. De hann aldrig passera stekpannan. Rörde om allt och satte in i kylen då det svalnat.

Märkte först idag att jag faktiskt hade köpt två paket köttfärs, så jag kunde ha gjort dubbla mängden.

På lördagen hällde jag på 4 dl vispgrädde, täckte med folie och gräddade i ugnen i 175 grader 1 timme och 40 minuter. Det är nåt speciellt med långkok! Man blir på nåt sätt lugn och glad av att äta det, det märks att man inte har stressat fram maten. Och med folien som skyddade ytan fick den gosa sig i lugn och ro utan att bli bränd.

Sen avnjöt vi den med god lingonsylt. Räckte till fyra portioner så jag har fått äta den idag igen och K får lunch imorgon.