När det vänder

En gammal favorit, Peter Le Marc med "Det finns inget bättre (än när det vänder)"

Jag vaknade i morse med huvudvärk. Det är aldrig roligt att börja dagen så. Jag var uppe på toa, men kände att jag måste lägga mig igen. Sen blev det bara värre och värre. Jag tog en brustablett, kände en stund senare att jag behövde spy, rusade till toan igen, hulkade några gånger, men fick inte upp något. Låg flera timmar efter det. K kom med smörgås och mjölk, som jag åt och drack halvliggande. Klarade inte av att ens sitta, utan måste lägga mig ner mellan varven.

Vet inte om jag ska klassa det som migrän, eftersom jag inte hade nåt ögonflimmer alls. Bara huvudvärken från helvetet och illamående. Imponerad av att jag lyckades äta något, men jag var samtidigt hungrig.

Klockan 12 var jag så pass bedövad (av ännu en värktablett) så jag orkade följa med ut på hundpromenad. Det var jätteskönt med frisk luft och lite motion. Men vi gick långsamt och hela kroppen kändes tung.

Fortfarande känner jag mig smått bedövad och bortdomnad, men jag har ändå fått en del gjort idag, planterat om några blommor, lagat mat, läst. Nu ska vi snart gå ut på kvällens hundpromenad och efter det försöka oss på en lugn, kort och långsam joggingrunda. Jag borde också tänja min stela kropp (läs nackpartiet), det kan mycket väl vara därifrån värken kommer. Sen blir det bastu och förhoppningsvis tidigt sänggående. Kanske det är bra att ha riktigt ruggiga dagar ibland, så man förstår att uppskatta då det vänder? :)