Igår var jag på en shoppingresa till Ikea och Ideapark-ett jätteshoppingcenter med 200 affärer och 30 restauranger och caféer. Jag hade inte samma tankar nu som i Stockholm, men efteråt då vi samlades i bussen hördes samma fråga flera gånger: "Nå, hittade du något?"
När man riktigt tänker efter är det ganska sjukt att åka till en affär (eller flera) och se om man hittar något. Okej, man kan ju också tänka det ur synvinkeln "Hittade du koftan du sökte?", men oftare är det ju så att vi bara strövar omkring och tittar på alla miljoner saker och ibland hittar vi något vi vill ha. Hur många människor kan egentligen göra så? Jag tänker på alla de miljontals människor som kämpar hårt för att hitta mat för dagen. Kanske en långsökt jämförelse, men ibland känns det bara så onaturligt att vi har så många saker. Jag förstår på riktigt inte hur det kan vara så olika.
Det här bildspelet om hur var barn i världen sover är också ganska talande. För att inte tala om den här bilden som jag hittade på facebook.
Nu menar jag ju förstås inte att jag skulle vara mera moralisk, god eller återhållsam än någon annan, jag bara filosoferar. Har dessutom fått en ny möbel ihopskruvad idag och flyttat omkring en massa av mina ganska onödiga grejer...
7 kommentarer:
Tänkvärt inlägg! Men jag tror riktigt på riktigt att det där "hittade du nåt?-beteendet" fyller en djupt liggande psykologisk funktion, och är nån slags kvarleva från när man gick runt och samlade svamp och bär och rötter för sin överlevnad. Men jo, visst är det lite äckligt...
sv. ja herrejee om jag sku ha fört klänningen i misstag till försäljning! men det skulle jag nog ha kommit ihåg. tror jag. men jo, tur att jag hittade den!!!
Maria L: Jag håller med. Det finns ofta en djupare psykologisk mening bakom alla våra konstiga beteenden.
Ännu en aspekt jag inte tog upp: Tänk vad mycket fler grejer vi har börjat "behöva" bara på en generation...
Maria L: Jag håller med. Det finns ofta en djupare psykologisk mening bakom alla våra konstiga beteenden.
Ännu en aspekt jag inte tog upp: Tänk vad mycket fler grejer vi har börjat "behöva" bara på en generation...
Jag håller med. Jag BEHÖVER t.ex. bara kunna ringa och skriva sms med min telefon. Jag behöver inte i min telefon ha kamera, videokamera, internet, GPS osv. Men när jag såg en reklam om en supertelefon fick reklamen mig att känna att jag "behövde" telefonen helt enkelt på grund av att dess funktioner var så bra och jag fantiserade över allt som jag skulle kunna göra med telefonen som jag inte kan göra med min nuvarande telefon. Det som irriterar mig är att jag vet själv att jag inte på riktigt BEHÖVER en sån telefon. (Fast alltefter som "älypuhelit" blir vanligare börjar det också i samhället krävas att man har en sådan, t.ex. för att kunna köpa tågbiljett via telefonen. Så förr eller senare är man tvungen att köpa en telefon som man inte egentligen skulle ha BEHÖVT köpa.)
*älypuhelimet :)
sv. svaret kom upp säkert just då du kommenterade :) men tyvärr hade du fel. fast det var ju ingen tävling ändå :)
Skicka en kommentar