Extravagant bröllopsdag

Det kändes nästan lite förbjudet, men mest var det roligt, mysigt, avslappnat och härligt. Vi förde hunden till störstsystern och gick sen genom stan (jepp, vår egen stad 6 km hemifrån), snålade lite eftersom parkeringen är gratis där.

Bara att gå med rullväska genom stan gör ju att det känns som om man är på resa. Jag hade bokat samma hotellrum som vi hade på vår bröllopsnatt för fem år sen. Den gången dråsade vi in på småtimmarna, tog ett snabbt bastubad bara för att och träffade sen våra vänner redan vid frukosten.

Nu kom vi redan sen eftermiddag/tidig kväll och hann njuta av rummet. Vi åt också varsin enorm smörgås med handskalade räkor nere i baren. Lite mysigt att hon som jobbade i baren stod och bakade en morotskaka som sedan fanns med på frukostbuffén. Närproducerat!

Efter Noas nattning blev det bastubad och champagneskål. Mitt i extravagansen var det här en verklig budgetlösning. En flaska vi hade kvar i skåpet från studentfesten för snart två år sen....

Enda minuset var att vi blev lite frusna efter bastun. Hemma kan man ju gosa i egen badrock men hotellhanddukar är ju sällan stora. Snopet att sen hitta badrockar i ett skåp följande dag, vi hade ju inte ens tänkt på att leta!

Frukostbuffén var naturligtvis alldeles underbar med bröd från närbelägna lokala bageriet Aroma. Sånt gör mig så glad. Bagerijättarnas bröd vars degar rest över halva landet kan man gott vara utan såna här gånger. Och på tal om det fanns Dermosoils produkter i badrummet, bland annat en skön bodylotion med lingon. Plus igen.

Jag kände mig lite småknasig som bokade en hotellnatt så här "i onödan" men det var absolut värt pengarna. En liten flykt hemifrån och tid tillsammans. Och lite romantiskt också att återkomma till bröllopshotellet. :)

Den finaste komplimangen

Fortsätter med nåt positivare...

Imorgon är det nio månader sen.

Han sa: "Ja!" så att alla hörde det.

Prästen frågade "Tager du..." och han sa "Ja."

En finare komplimang kan man väl inte få?

Kärlek!

Bröllopspyssel

Nu har vi (åtm jag) börjat få frågor nästan dagligen om "hur långt har ni kommit med bröllopsplanerna?" Jag blir nästan lite rädd och tänker "borde vi göra något?" Vi ska ju ändå ha festen på restaurang och de har lovat att både koka, duka och beställa tårta.

Nåja, en del har vi ju gjort. Inbjudningskorten är skickade, kläderna till stor del provade och köpta. Blommorna är beställda, fotografen bokad. En del planering återstår förstås. Häromkvällen satte jag mig ner med en stor burk indianpärlor och gjorde det första placeringskortet i barnmodell, för de vuxna har vi en mer eldfängd variant. Men jag vill ju inte beröva de "egna" barnen en möjlighet att pyssla, de ska få fortsätta med så många de orkar och vill. Jag får väl hålla i strykjärnet och ta över när de tröttnar.

Sex (6) veckor kvar nu.... :)

I don't wanna miss a thing

Av förekommen anledning satt jag och tittade på olika varianter på brudvalser och andra danser. Väldigt få verkar dansa vals nu för tiden. Det verkar oftast vara låten som styr.

Den sista som dök upp fick mina ögon att tåras. Jack och Jade dansar till Aerosmiths vackra ballad I don't wanna miss a thing. De ser väldigt kära ut och alla i publiken kämpar med tårarna. Orsaken är att Jade har cancer. Hennes huvud är hårlöst och blankt, men hon är ändå väldigt vacker.

Jag har nog aldrig sett nåt par visa sån kärlek till varandra på dansgolvet, trots allt folk runtomkring. Och med textrader som

"I don't wanna miss one smile

I don't wanna miss one kiss

Well, I just wanna be with you

Right here with you, just like this

I just wanna hold you close

Feel your heart so close to mine

And stay here in this moment

For all the rest of time"

blir det extra gripande. Jade fick reda på att hon hade cancer i slutet av år 2008, i februari 2009 fick hon veta att hon bara hade veckor eller månader kvar att leva. Men de vågade ändå satsa. De ville gifte sig i alla fall. Jag känner inte till desto mer, men det fick mig att tänka på hur viktigt det är att leva NU, när vi har chansen. Att våga ta risker, våga göra det som är rätt. De kunde ha tänkt, det är ingen idé... Men de valde att satsa. Jade dog en månad efter bröllopet, men jag tror inte att någon av dem ångrade sig. Det skulle i alla fall inte jag ha gjort.

En enkel filmsnutt kan sätta igång många tankar. Se dem här.

(Sen om man av nyfikenhet googlar lite halkar glorian lite på sned, men det var inte det det gällde nu...)

Decoltage

Jag vill inte visa hela klänningen, men så här ser urringningen ut där halsbandet ska sitta (hänga?). Den som känner sig väldigt nyfiken och väldigt angelägen kan ju leta, nätet är stort... (men brudklänningsfabrikanterna begränsade)... :)

Smycke?

Jag köpte ett möjligt brudsmycke idag. Har länge tänkt mig ett som inte är för dyrt och pråligt utan kan användas även efteråt. Men jag vet inte. När jag provade det hemma kändes det för tjockt och kompakt på nåt sätt. Och för kort? Finns det åsikter?

Får väl ta med det och prova med klänningen när den ska justeras. Svårt att veta då det finns så oändligt många möjligheter, men lite vintrigt är det ju.

Inte bara husbyggare

Jag är inte bara husbyggare. Jag är en blivande brud också! :) Men ingen bridezilla, jag hoppas att det mesta ordnar sig ganska lätt av sig självt utan att man behöver härja runt och vara stressad och hysterisk.


Jag stötte på mina nyinköpta brudskor i en låda. (Skolåda! Inte en låda fulle med packbråte!) Jag har faktiskt tänkt mig att jag skulle klara mig med detta enda par och inte behöva trippa fram i näpna skor av satin inomhus. Det finns ju såna som gifter sig i converse också (chockrosa) så jag är inte värst.


Nån klänning tänker jag däremot inte visa även om den är inköpt och finns på bild på nätet. Ni kan ju leta och gissa om ni har lust ;)