Yogaflopp

Man ska väl inte bara blogga när allt är jubel och lycka. Idag var jag på den femte träningen ashtangaträningen. Jag vet inte varför men nånting kändes fel och jag gick därifrån lite nedstämd istället för glad och avslappnad som hittills. Kanske det var nu väggen kom emot. Ledaren sa i början att många brukar hoppa av eftersom träningen är krävande och kräver att man har tålamod med sig själv. Tålamod är inte min starkaste sida och helst vill jag kunna saker direkt. Däremot har jag aldrig haft särskilt höga krav på mig själv då det gäller olika former av idrott eftersom det aldrig varit min grej. Jag ser inte mig själv som sportig, vig osv.

En annan sak som ledaren pratade om i början var prestation. Till yogan hör aldrig nånsin tankar på prestation. Det låter förstås helt vettigt men idag kunde jag inte låta bli att bli irriterad på mig själv för att jag inte kunde. Det har väl att göra med att jag aldrig har gjort så här svåra övningar förr. Kanske var jag trött också, jag fick ingen ordning på andningen, när övningarna blev svårare märkte jag att jag höll andan. Och mag- och rotlåsen (inre magmuskler och bäckenbottenmuskulaturen) hade gått nån annanstans. Och så balansen, den funkar ju aldrig och det är ju jättetråkigt att försöka träna hemma då det bara går dåligt. Som att stå på ett ben med det andra benet rakt framåt. Jo, tjena. Och så knäna som helt enkelt inte går att vika ihop på alla önskvärda sätt...

Men men, nu skakar jag av mig och går vidare. På onsdag är det den sista träningen. Då ska jag gå och fokusera på det som känns bra och tänka att resten ska få ta tid. Det är verkligen inget fel på ledaren. Hon har ett bra mantra, ungefär "böj dej så långt du kommer och nöj dej med det". I den frasen finns ju inbyggt att allt inte är enkelt, att allt inte går genast. Jag måste bara lära mig det också. Tror jag ska ta några lugna träningar hemma och försöka förstå vad vi hållit på med i lugn och ro innan jag går på fortsättningsgruppen på yogacentret. Men som med allt annat är det väl inte bra att vänta för länge heller. Där får jag ju professionell handledning också.

Håhå, inte vet jag vad det här blev för text. Känner mig mest bara gnällig och negativ men det var ett sätt att få skriva av mig, rensa hjärnan och också visa att allt inte är tjosan och mysigt hela tiden. Asanan på bilden ovan var förresten en av de lättare idag. Dock tror jag inte att jag så där smidig ut. :)

Bajsmorgon

Vaknade jättetrött med svidande ögon och huvudvärk. Måste absolut komma mig i säng tidigare! Sen började dagen med byte av blöja som visade sig innehålla mer än det vanliga nattkisset. En tung blöja som gled pladask ner på golvet. Enligt smörgåsprincipen upp och ner. Det blev en hel del tvätt, skötbordsunderlägget, handduken samt både barnets och mammans pyjamas. Samt golvtvätt förstås. Men frid och fröjd. Sånt händer och tas om hand. Efter frukost lyckades barnet dra ner en blomkruka över sig (se bild fotad av elak mamma), jord i både ögon och öron och en dusch behövdes trots att han just hunnit bli påklädd.

Vi kom oss ut på promenad i pinande iskall vind. Så pass hård att den blåser ner plaststolar från altanen. Jag lyssnade på podradio och hade det ändå ganska bra. Den trötta sonen somnade rätt fort. I radion avtackades två gäster och sen började samma sjok med dessa två gäster igen?! Det tog halva hemvägen att spola vidare till nytt material. Hemma på gården skulle jag förbereda en sänginbärning genom att ta bort spännremmarna och eventuellt lyfta ut nån låda. Jag kunde inte. Puh.

Gick in för att blogga istället. Åt några bitar choklad. Sonen vaknade efter tio minuter i stillastående vagn och jag fick klä på mig igen och ge mig ut i blåsten. Nu hoppas jag på åtminstone en halvtimmes paus så att jag också får lägga mig och blunda lite.

På plussidan: svällande tulpanknoppar i rabatten, solen skiner, god choklad av en av gårdagens gäster och framförallt att vår son är alldeles alldeles underbar trots att han ställer till med både det ena och det andra. Det är ändå en sådan njutning att få umgås med honom!

Innan jag ens hunnit publicera detta har klockan hunnit bli halv fem. Dagen har fyllts av smärre motgångar och förargelser samt en gnällig och kinkig son som matvägrar som vanligt och äntligen somnade klockan fyra. Pust. Nu kan morgondagen bara bli bättre!

15. En grej som gör mig vansinnig i vardagen.

Det här låter säkert töntigt. Men en sak som irriterar mig något enormt är saker som faller. Det första jag tänkte på var väskor som rasar ner från axeln, speciellt när man har mycket att bära. Tänk babyskydd och en matlkasse och så halkar den tunga skötväskan ner från axeln och så står man där med den tunga väskan i armvecket. Eller när jag släpade en massa väskor och grejer till jobbet.

Men också annars får jag en massa saker att falla. Lägger ifrån mig glasögonen på nattduksbordet (som är ganska litet och runt) och så skramlar de ner på golvet där jag inte vågar låta dem ligga med risk för att stiga på dem. Och när jag tar upp dem igen sveper jag ner handcremen eller nåt annat. Idag när jag dammsög lyfte jag upp en strumpa på en stol och den trillade genast ner igen. Jag menar, hur svårt kan det vara?

En annan sak som irriterat mig på sista tiden är att väldigt väldigt många i vår by går på fel sida av vägen. Speciellt när jag går ensam med både barnvagn och hund är det jobbigt att möta nån som kommer gående på fel sida samtidigt som det kanske passerar en bil på den smala och krokiga vägen.

Och så folk som jämt ska först. Framförallt gäller det personer under 20 som alltid tycks behöva komma fram väldigt fort. Igår var jag på stan med barnvagnen och det är inte roligt när det är trångt och mycket folk. Det blir ju inte lättare när vissa tycker att de måste tränga sig förbi eller komma så fort fram så man själv måste väja undan. Igår fick jag gå halvt tillbaka in i en hiss som jag var på väg ut ur för att två tjejer stormade fram. Kunde inte hålla mig utan frågade lite surt om det är bråttom.

Och till sist när enkla saker inte funkar. Just nu står det helt still med detaljerade exempel, men till exempel när nånting som är väldigt enkelt att göra med en hand plötsligt är helt omöjligt att göra när den andra handen plötsligt är upptagen.

Nu vill jag poängtera att det här inte är några stora problem i mitt liv. Det är klart att det finns värre saker som svält, trafficking, våldtäkter, krig och en massa elände, men så här tolkade jag uppgiften om vad som gör mig vansinnig i vardagen.

Umeåresa, musikal och vilodag!

Idag kan man verkligen säga att jag helgat vilodagen och det var välbehövligt. Har några intensiva, roliga, jobbiga dagar bakom mig. I torsdags åkte jag med min mamma och äldsta syster för att hälsa på lillasyster med familj som bor utanför Umeå. Båtfärden gick bra, Noa sov största delen av tiden och då han inte sov fanns det två extra famnar för honom.

Vi åkte via Ica Maxi (blöjbyte och matning på toaletten), Jula och Willys och åkte sen hem till syster yster. Skönt att bara ta det lugnt hemma hos resten av kvällen. Vi avslutade kvällen med att äta tårta och fira svågern som fyllde år.

På fredag morgon följde vi kusinerna till skolan och åkte så småningom in till stan. Första stoppen var dock Coop Forum (kaffehamstring) och en trevlig husgeråds- och presentaffär på andra sidan stan som jag för tillfället glömt namnet på. Där bunkrade vi julklappar. Eller jag pekade och systrarna handlade. En julklapp fick jag faktiskt också med mig och den är jag mycket nöjd med. Eftersom jag ger den till min man får jag också njuta av den själv. :)

På slutet var Noa ledsen så jag fick toalettnyckeln för att byta på honom. Fick dock inte ner skötbordet trots flera minuters kämpande så jag gav upp och bytte på toastolen. Provisoriskt, men det gick. Sen fick han mat också. Inne i stan var det stört omöjligt att hitta parkering. Två parkeringshus var fulla och hela kajen och flera gator söndergrävda. Det slutade med att mamma och jag blev avsläppta i centrum och systrarna åkte iväg för att hitta parkering.

Jag började på Lagerhaus som var den affär jag helst ville till. Där köpte jag en del presenter. Gick till Åhléns och köpte två böcker till halva reapriset. Fina fynd! Också de var julklappar eller presenter. Under den här tiden gick mamma runt med Noa i vagnen, men när jag hittade dem hade han just vaknat och grät. En kvinna tittade in i vagnen och sa "Oj oj vad arg man kan vara". Roligt. Vi gick till Frasses för att dricka kaffe och mata honom. Det är egentligen en hamburgarrestaurang men låg närmast. Höll på att inte alls rymmas in med vagnen mellan borden men det fanns ett lite rymligare utrymme där vi fick plats. Noa fick mat och blev glad. Jag fick stor mugg med förvånansvärt gott kaffe och åt en proteinbar. Blöjbyte igen. Denna gång på rangligt skötbord som sluttade väldigt. Men det gick.

Sen åkte vi hem. Låter som en kort tripp men det gick ändå flera timmar. Hemma packade jag mina väskor, vi åt underbar tacogratäng och småningom blev det dags att åka till båten. Vi var ganska få som skulle åka med såg det ut som. Jag hade inga andra planer än att slappa i hytten eftersom jag var trött. Hade kostat på oss en daghytt (med soffor och inga bäddade sängar) eftersom vi skulle komma fram elva på kvällen. Skönt med lugn och ro.

Det blev inte så lugn och rofylld början. Först bar jag in bilstolen och lyfte ut Noa så han fick ligga skönare på soffan. Märkte sen att det var lite svårt att få in vagnen. Hjulen rymdes just och just in genom dörren men efter lite lirkande gick det. Sen tog det stopp. Dörren var i ena hörnet av hytten och inte rakt framför gången mellan sofforna. Det här gjorde att vagnen helt enkelt inte fick plats. Jag tänkte först försöka lyfta den uppåt, men insåg att den inte skulle rymmas mellan sofforna heller. Vi snackar smått. Lirkade ut vagnen igen. Hela den här tiden grät Noa och blev mer och mer hysterisk. Han hade gråtit ända sen vi började gå ombord på båten.

Kom på att jag självklart måste plocka sönder vagnen, men fick det inte heller att lyckas eftersom det inte var vår vagn utan en lånad. Jag har gjort det förr men nu var jag stressad. Till sist plockade jag in alla väskor i hytten tog Noa i famnen, lämnade vagnen foajén (utanför baren, yey) och gick tillbaka till infon med panikskrikande son. Frågade om de har nån hytt där det ryms in en vagn och han sa att alla hytter är lika små. Jag väste (nåja) att det borde framgå när man bokar. Han log lite och sa att jag kan få en invahytt (såg väl hur desperat jag var). Jag tackade och gick. Förde Noa till nya hytten och sen tog det alltför länge att flytta över alla saker, fick gå tre gånger eftersom vagnen var lite halvt isärplockad. Ville ändå inte bli beskylld för att panta på två hytter.

Sen gick jag ändå inte ner med första hyttnyckeln utan matade honom först. Jag känner fortfarande i kroppen hur hemskt det kändes av stressen och av att höra hur panikslagen Noa var. Säkert inget farligt egentligen men det var det då. Kände mig som världens sämsta mamma som lät honom ligga där och gråta så fast det bara rörde sig om någon minut. Efter maten skulle jag lite snabbt och enkelt föra ner den oanvända hyttnyckeln. Men då var infon redan stängd och det stod att infon skulle finnas i butiken, men den hade inte ännu öppnat. Smart! Jag gick till cafeterian och förklarade åt en som knappt förstod svenska att jag ville lämna in en nyckel. Hon sa hon skulle skicka dit nån så jag gav till slut nyckeln åt en jobbkarl som kanske sköter landgången och sånt. Nåja inte mitt ansvar.

SEN var det bara lugn och ro i hytten. Läste bok, matade, myste och lyssnade till sommarprogram och Noa var glad och lugn hela vägen. Dock mest vaken. Somnade först en dryg timme innan vi kom fram. Stuvade ner alla mina saker i vagnen igen men ville inte gå ner för tidigt eftersom han  inte är så förtjust i att sitta i bilstolen. Hissen ner var liten, rymde exakt en mamma och en vagn när vi väl kom oss in. Fick ingen hjälp att hålla upp dörren fast det gick en ur personalen förbi men jag tänkte att nu är vi ändå nästan hemma. Alla hade tydligen gått av båten och landgången var indragen och höll på att knytas fast (med snöre!). Mannen ur info kom rusande och sa till landgångsmannen att det kommer en till så vi blev utsläppta. När jag gick mot terminalen tittade jag lite förvånat på klockan. Den var fem över ankomsttid, jag hade varit på plats tre-fyra över. Stängt?! Märkligt! Men hem kom vi ju.

Lördagen kan sammanfattas i matlagning, musikalen Fighting Star på Wasa Teater och middag för fem av mina tidigare studiekamrater. Roligt men jag var fortfarande trött efter resan. Och kanske lite uppskakad efter hemfärden. Konstigt att jag orkar så lite nu när jag vant mig vid att bara sitta hemma. Idag har jag därför passat på att vila medan Noa sovit. Brödbakning har jag ändå hunnit med. Avslutade kvällen med stickning, Solsidan och Jonas Gardell i Helenius hörna i tv. Nu dags för provsmakning av brödet. :)

Edit: Brödet blev en liten besvikelse. Lite lite degiga inuti men ändå för ljusa på ytan och lite småsega (fast det ska kanske surdegsbröd vara). Ändå gräddade jag dem i evigheter. Googlade nu och insåg att jag hade haft för kall ugn. 250 grader och vattenånga ska man börja med. Nåja, man lär sig. De var ätbara ändå.

A confession

Jag är en väldigt råddig människa. Det vet alla som känner mig. Men jag håller på och bättrar mig, det vill jag tro i alla fall. För några år sen var det nästan skrämmande varje gång någon ringde på dörrklockan eftersom jag inte vill släppa in nån till min röra. Eller ska vi kalla det kreativa kaos så låter det lite bättre.

Nu när jag blivit med hus och familj går det lite bättre. De "offentliga" rummen försöker vi hålla någotsånär bra hela tiden. Det vill säga hallen, vardagsrummet och köken. Också toaletterna brukar vara presentabla. Sen tenderar det att svämma över lite i sovrummet. Ofta också i soffan i vardagsrummet som nu har blivit mitt kontor. Men det är snabbt fixat.

Sen är jag så lyckligt lottad så jag har ett arbetsrum. Ett eget. Där är det just nu översvämning big time. Många saker har inte ännu hittat sin plats och vi har dessutom stuvat in två bokhyllor till utan att jag haft tid att plocka in det som ska vara i dem. Och det blev en ond cirkel- eftersom jag inte ryms att jobba där behöver det inte vara städat, alltså blir det ett rum ditt jag ofta bär in saker jag inte vet var jag ska ha. Fortfarande hittar jag det jag söker, men jag hoppas ändå det ska bli ändring nu i sommar.

Jag har tagit tre "före"-bilder och om jag nångång, nej NÄR jag blir klar ska jag modigt visa dem alla. Tillsammans med de fantastiskt fina "efter"-bilderna förstås. För det kommer ju att bli superfint i mitt lilla krypin. Visst?

Ett litet ps: Vad ska man göra med sin brudklänning??? Ska jag spara den eller sälja? Det är en ganska tidlös modell så den borde inte vara svårsåld. Jag kommer ju inte att använda den igen, men borde man spara den som minne? Å andra sidan är det ett väldigt dyrt minne att ha hängande på utsidan av ett skåp dessutom....

Borttappat

Ska man slarva bort en biblioteksbok kunde den ju ha en mer diskret titel än så här.

Känns nästan som en freudiansk felsägning, eller vad man nu ska kalla det. Men den innehöll en del bra idéer.