Antiprokrastinering

Så sned och konstig bild med mycket fult i bakgrunden
 så jag kunde lika gärna strula med färgerna också. :)

Jag brukar säga att det finns en bild av mig som illustration till ordet prokrastinera i något lexikon.

Haha, det här blir extra roligt eftersom jag började skriva det här inlägget för flera veckor sen!!! Det handlar alltså om att skjuta upp saker. Var på väg att skriva att jag har besegrat uppskjutarsjukan och så gick det värre än vanligt. Nåja, bilden ovan visar i alla fall då jag satt ute på altanen med Panadol Hot i muggen och datorn i högsta hugg för att läsa läroplan och skriva ett arbete som skulle lämnas in först en vecka senare. Ovanligt för att vara jag! Sen var jag ändå så pass trött och hängig så det blev inte klart men i början av veckan smet jag upp på gubbens kontor medan han och sonen gick ut på promenad och kom inte ut därifrån förrän båda texterna var skrivna. Bra där!

Och vilken lättnad jag kände efteråt! Inte bara det att det var gjort i tid utan också den totalt avslappnade känslan av att jag inte hade en stor "måste-göra-grej" som hängde över mig flera dagar. Det är så här jag måste jobba nu. Eftersom jag inte bara har ansvar för mig själv längre måste jag (äntligen!) lära mig att använda tiden på ett bra sätt och få saker gjorda då jag har möjlighet och Noa sover eller har nån som hinner se efter honom.

Jag har nämligen flera kurser med tenter och inlämningsarbeten inplanerade under hösten. Allt hittills har varit intressant så det känns inte så hemskt betungande ännu. Det svåraste är att åka bort från Noa. Det ger mig dåligt samvete samtidigt som jag saknar honom. Kan inte föreställa mig hur det kommer att kännas sen när jag ska vara borta låååånga arbetsdagar. Lyckligtvis är det långt dit ännu!

Back to work med dansande bebis

Tv-dansare, lite lik Noa faktiskt

Idag besökte jag mitt jobb och hade Noa med mig. Sällan har jag fått så mycket uppmärksamhet... :) Fast det var nog mest honom alla tittade på och beundrade. Han klarade sig jättebra! Han har ju inte varit med om nåt liknande så jag visste inte alls hur det skulle gå. Vi började med största möjliga volym och rörelse i matsalen. Även om vi inte är jättetysta här hemma alstrar 150 elever och deras lärare lite mera ljud än han är van vid. Men han bara tittade med stora ögon, satt i en helt främmande famn och lät mig äta.

Sen var vi på lektion i min förra klass och jag fick lära mig nåt nytt om spindlar av min vikarie. ;) Det framkom också att en av eleverna hade frågat om min baby kan dansa, han hade nämligen sett en dansande baby i tv. Kanske den på bilden? Eller den här?

På rasten somnade Noa och sov sig igenom nästa lektion (i en annan klass) som jag faktiskt höll själv. Tack för den! Men det hade den goda effekten att den klassen var lugnare än vanligt och till och med kunde leka en lek utan att väcka Noa. Det ska tydligen till hundar eller bebisar för att lugna skolbarn.

Det var riktigt roligt att hålla en lektion igen och det kändes inte helt omöjligt att hoppa in som vikarie ibland. Den där allmänna stressen med möten och tusen olika bedömningsblanketter som jag också hann se idag fick mig däremot inte att längta tillbaka alls. Men nåt inhopp här och där skulle ge lite tillskott i kassan samtidigt som jag skulle slippa den jobbiga biten. Men givetvis inte den här terminen ännu, kanske inte på hela läsåret. Fördelen är att mina föräldrar bor en kilometer från skolan så jag har barnvakter nära.

Men nu ska jag inte tänka jobb alls utan fortsätta njuta av livet hemma med guldsonen. Vi har så mysiga dagar nu, fulla med leenden och gurgel så jag blir bara mer och mer kär i gosgrodan. ♥

Mammaledigast! :)

Sötaste Noa, 4 veckor på bilden

Den 28 maj blev jag mammaledig, en vecka senare var jag på jobbet och tömde och städade det sista efter mig. Efter det skrev jag "Jättemammaledig!" som status på facebook så idag när mina kollegor har påbörjat en ny termin måste jag väl vara mammaledigast. :)

Vår lilla son blev fem veckor igår och döptes i lördags. Tiden går fort när man har roligt! Fast bara roligt är det inte. Den sista veckan har vi haft flera ganska gråtiga och jobbiga kvällar. Det är jobbigt att bära runt ett barn som är otröstligt och man känner sig maktlös. Fast lite bättre har det blivit.

Jag är lite tveksam till vad jag ska skriva och visa här på bloggen. Vet inte riktigt om jag har lust att lägga ut alltför många foton, men utan foton blir det också ganska trist. Dessutom vet jag inte om jag vill ha en mammablogg heller, men just nu är det det enda jag hinner med och det enda som snurrar i huvudet.

På nåt sätt har jag också tröttnat på hela internetgrejen. Det känns ibland som om man lever för att publicera här (vilket blivit sällan i sommar) eller på facebook. Kanske hela babygrejen är en träning i mindfulness? Samtidigt vill jag ju också spara nåt för framtiden för att missa och ta fram igen. Jag har börjat filma Noa en hel del med min kamera. Har redan hunnit sörja att jag inte fick det där första babyljudet på band. Den allra första veckan hade han ett underbart gulligt hest ljud ibland när han grät. Men när ens lilla baby gråter är ju inte det första man tänker på att gräva fram kameran.

Men vi "mårar på". Äter, sover, skiter (det hörs!), går med vagnen och beundrar. Och vi är såååå lyckliga. :)

Fullt ös!

Det är mycket nu så jag tar det i punktform, bara som en dagbok för mig själv.

Detta har hänt:

• I fredags hämtade jag ut en ny kamera från Anttila. Slog till på ett förhållandevis billigt paket med två objektiv. Nikon D3100 18-55 och 55-200. Jag slog ju sönder originalobjektivet till min D40 för flera år sen och har sen dess haft ett tungt och klumpigt zoomobjektiv som inte alls kan ta närbilder och kräver mycket ljus. Den nya kameran kan dessutom filma, det kommer jag att ha glädje av på resor.

• Idag sålde jag en min gamla kamera till yngre bonusdottern. Ett riktigt bra pris för henne, men ändå en slant till mig som gjorde min nya kamera lite billigare.
  
• I måndags hade vi tuff MOVE-träning. Ett helt nytt ord för mig: löpcirkel. Vi gjorde styrkeövningar i mitten av salen i en cirkel, men alla gjorde samma sak samtidigt. Först var det armhävningar, sen bålrotation med boll, utfall, rygglyft, fällkniven (magövning) och sneda situps. Kanske inte i den ordningen. Vi tog 30 sekunder styrkepass sen direkt upp och springa 2 eller 4 varv runt gympasalen, 30-60 vila, nästa styrkepass, springa, vila osv. All löpning gjorde att pulsen hela tiden var hög och flåset igång. Tror det är nåt extra bra med det. Vi körde hela passet tre gånger, så det blev ca 45 varv löpning, inte så kort sträcka för att vara inomhus....
  
• I helgen hade jag stenhårt skrivarbete och kom en bra bit på väg- började samtidigt känna mig stressad, tider TAR ju snart slut! På tisdagen (igår) stannade jag kvar på jobbet och skrev ända till kl 19. Därifrån åkte jag till bibban och lånade några böcker till. Körde hem och lastade ur bilen, tog med hunden och körde iväg bilen till service. Därifrån gick vi hem. Det var längre än jag kom ihåg så det tog över en timme fast jag gick raskt. Jag kom hem 21.30, drygt 14 timmar efter att jag åkte hemifrån.
  
• Idag var det en nästan lika lång dag, men roligare. Först lång jobbdag, sen en liten omväg till ett annat bibliotek där Datero hade förevisning av en del datorspel och -program för undervisning. Intressant! Jag lånade två. Blir spännande att testa. Sen hann jag faktiskt hem och äta, läsa post och vila en stund. Efter det åkte jag via bilservicefirman och hämtade min bil, sen till Wasa Teater på en kurs som handlade om att använda drama då man behandlar mobbning i skolan. Mycket givande! Till slut handlade jag mat ända tills de stängde (eller de stängde redan då jag stod och plockade mjölk i kärran). Hyfsat lång dag det också! Nu ska jag se till att komma i säng före midnatt.
   
• Jo förresten, jag besteg berg idag också! Eller okej, klängde och klättrade över ett helt fält med större och mindre sprängsten. En av dem vinkade omkull så pass mycket så att jag slog smalbenet i följande sten. Hann se mig själv avsvimmad med huvudet slaget mot en sten, men så illa gick det lyckligtvis inte. Men lite för spännande var det faktiskt just då och mina ben skakade av både muskelspänning och lite rädsla efteråt. Men all träning är bra, speciellt om man överlever. :)

Meh, orka liksom!

Idag grillade min man. Tror ni han kom ihåg sitt förkläde? Tror ni han stänkte på sin tröja? Man borde vara med överallt och hela tiden och hålla koll.... :)

Orka behöver jag också med mitt slutarbete. Har fått en del fixat idag och framförallt lagt upp en struktur för det fortsatta arbetet. Har en massa lösa trådar så det är lätt att bli handfallen och inte veta var jag ska börja. Nu har jag en plan och en avbockningslista i alla fall. Framåt, framåt! Om en månad är det över. Ska vara i alla fall... Fast det kan ju behövas en del ändringar efter det också. Inte alltför mastiga bara...

Pendlingsglädje

Ser nästan fram emot alla jobbresor när jag laddat mp3-spelaren full med hela vårens Mannheimer & Tengby. Dessutom fyllt på med nya Sommarprogram. Nästan så jag tycker att jobbresorna kunde vara längre, kanske jag måste börja köra saktare? :)

Men sådär annars känns det inte så värst sprittande att ha EN ledig dag kvar innan jobbet börjar. Men jag får ju i alla fall mjukstarta med fyra dagar jobb och sen långhelg i Stockholm med Midnattsloppet.

Kalenderpimp

Har utfört mitt årliga (och enda) pyssel, pimpat pärmarna på jobbkalendern. Den var i år mörkt vinröd, som synes ännu på vissa kanter. Pärmen blev kanske onödigt pastellig och framförallt sned och vind, men det får man ta. Baksidan gillar jag bättre, men ville ändå inte ha den som pärm.

Notera även att jag råkade hitta mitt namn i väldigt välmatchande färger. :) Allting är urklippt ur tidningar. Recykling och DIY i en smäll, håhå vad jag är trendig.

Det mer rödbruna är ett solbelyst terassbord. Idag har vi kunna äta ute i gassande sol. Smakade extra gott med nypotatis, grillat kött, egen sallat och egna kryddor (dill, persilja och timjan). Ännu är sommaren inte slut!

Arbetskompis

En dator vars skärm borde putsas!

Selma höll mig sällskap då jag satt ute och jobbade igår. Det är lite knepigt det där, när det är tillräckligt bra väder är det nästan för soligt för att se nåt på skärmen. Boken om hjärnan är bara med som papperstyngd då det fläktade så förskräckligt. En liten bit framåt kom jag. Mer idag! Jobba jobba! 

Det är i alla fall jätteroligt att se att jag faktiskt har nått fina resultat med min musikterapi. Nej, nej, mina adepter har nått fina resultat. Hjälp, vilka framsteg vissa har gjort. Kanske det blir en avhandling av det här i alla fall. :)

Rosengården

Det tar sig! När man kan plocka in egna rosor känns det som om man har en Trädgård!

Det tar sig också på andra fronter. Jag har äntligen avslutat ett av stegen till mitt slutarbete. En sak som jag inte ens vet om jag har användning för, men det känns i alla fall som om jag fick bättre överblick. Idag har jag varit och lånat lämpliga böcker igen- de flesta har jag redan haft hemma, men inte hunnit ta itu med. Nu borde det alltså börja hända saker. Lite jobbigt är det att det här är sista veckan K jobbar. Borde ha varit effektivare medan han ännu satt med sitt...

Fördelar!

I ärlighetens namn finns det ju många fördelar med mitt jobb också! Ettornas vårfestteater kan man inte se utan att bli glad- i all dess knasihet. :) Och idag fick jag betalt för att visa en grupp barn "Kalles Klätterträd" och ha frågesport på innehållet. Kunde förstås räkna upp hur mycket som helst, men det tänker jag inte göra nu.

Drömjobbet?

Med bara en vecka kvar till det "10 veckor långa" sommarlovet får jag väl börja ladda upp för kommentarer som "Ni lärare har det så bra". Då passar det väldigt bra med denna text lånad från Östersundsposten.

Lärare sökes akut
Det börjar bli luckor i lärarleden. Därför söker vi dig, positiva ja-sägare, som biter ihop och förstår att gilla läget. Du är stresstålig och kan ha många bollar i luften, medan din kommunikativa förmåga gränsar till det övernaturliga. Du bör ha en mångårig erfarenhet av konflikthantering, gärna i mellan­östern. En vaktutbildning eller tjänstgöring inom ordningspolisen är att före­dra. Djupa och breda kunskaper inom psykiatrin och/eller i allmänsjukvården ger förtur. Vaktmästaregenskaper är ett måste. Du är väl förtrogen med kommunal möteskultur där du förväntas prata utan att säga något. Dina förmågor att uttrycka sig i det svenska språket är goda och dina skriftliga formuleringar håller skolinspektionen och advokater på behörigt avstånd. Vidare är du en person som är van att hålla ett högt tempo. Du anser att huvudvärk och högt blodtryck är ett kvitto på ett väl utfört arbete.
Arbetstiderna är dagtid, kvällstid och helger, samt alla andra tidpunkter på dygnet och veckan. Sommarledigheten ger dig ett fint tillfälle att lära känna dina egna barn och din partner, alternativt hitta en ny partner.
Läraryrket är en livsuppgift som generar värden, som inte går att värdesättas. Därför bör du betrakta det blygsamma bidraget till lön som en ren bonus. Andra förmåner är fri tillgång på tevatten, Treo och blyertspennor.
Adekvat utbildning krävs, juristlinjen eller byråkratprogrammet, alternativt en lång erfarenhet på ett statligt verk. Viss undervisning kan före­komma. Därför är pedagogisk erfarenhet meriterande. Vi sätter stort värde på personlighet. Lojalitet, tystnad och tjänst­villighet är ledorden. Eftersom gratisarbete är en del av lärarkulturen bör du ha en bakgrund inom ideella verksamheter.
I Sverige ger vi kvinnor lägre lön. Därför ser vi helst kvinnliga sökande. Gärna unga med utflugna barn.
Märk din ansökan: ”Ekonomisk belastning”.
Varför det saknas lärare? Ingen aning, vi är lika förvånade som du.

Det mesta kan jag skriva under på, men jag tycker faktiskt inte att vi har så usel lön. Kanske om man räknar i förhållande till studietid och nivå. Men jag tycker ändå att jag har råd att leva, så varför klaga? Men det finns förstås en hel del annat man kunde ändra på. Jag skulle gärna vara mera lärare och mindre konflikthanterare till exempel. Mer upptäckare än  byråkrat.

En modern fabel

et var en gång så att den moderna tiden hade kommit till skogen och man tyckte då att man måste göra något i tidens anda. Man bestämde därför att det skulle bli en skola för djurens barn. 


För att det skulle bli lättare att administrera bestämde man att alla skulle ha samma ämne på schemat. Det blev bestämt att ha följande ämnen: simning, löpning, klättring och flygning.

Ankan var redan i början av skolåret en duktig simmare och acceptabelt flygkunnig, men det blev snart tydligt att hon hade löpsvårigheter och behövde specialundervisning i löpning. Man satsade rejält och hon fick regelbunden extraträning. Mot slutet av läsåret var hon nästan förstörd i sina fötter och simmade sämre.

Kaninen däremot var mycket duktig i löpning, men han blev nervös och ängslig och fick magont av sin extra simträning, som han ju behövde, och redan efter halva terminen fick man koppla in skolpsykologen. Han trodde att kaninen hade problem med syskonen hemma.

Ekorren var jättebra i klättring, men hade stora problem med flygningen. På grund av detta fick ekorren dåligt självförtroende och blev underkänd även i löpningen.

Örnen var ett disciplinproblem från början. Han flög alltid, vad som än stod på schemat, och ingenting hjälpte mot hans hyperaktivitet. Han fortsatte att flyga runt hela tiden.

Präriehunden skolkade snart eftersom det inte fanns grävning på schemat och det hjälpte inte med föräldrasamtal och elevvårdskonferens mot skolket.

(källa okänd)

Bowling!

Med tanke på hur urusel jag är på bowling är det väldigt komiskt att jag imorgon kommer att få betalt för att bowla. Jag kommer också att bli nedskvättad av barn i bassäng. Det är vad mina första tre jobbtimmar består av. Ibland är det riktigt roligt i min bransch.

Och jag ska väl inte tvivla helt, ifjol avslutade jag bowlingen med en strike. Nu har jag dessutom sjuåringar att tävla mot. Fast jag väljer att säga med. Tävla med. :)

(Ett inlägg mest för att bevisa att jag kan skriva om annat än fasta)

Fascinerande möte

En av de som gick i folkhögskolan samtidigt som jag berättade och visade bilder om vad han gör nuförtiden. Han reser i Asien med hjälpsändningar och utbildare ledare. Han berättade om hisnande flygturer med plan som knappt håller ihop, minst ett i året störtar med dödlig utgång för alla passagerare. På ett plan han åkte med saknades lås i dörren så den var surrad med järntråd som fick klippas upp med bultsax efter landning. I ett annat plan var dörren till cockpit stulen och de såg hur reglagen fladdrade. En landningsbana startar och slutar med ett stup så landningen ska lyckas första gången... På samma ställe kan man inte lyfta som vanligt eftersom det står ett fjäll i vägen utan måste låta planet falla ner för stupet och sedan styra ut genom dalen.

Han berättade också om en 8-årig prostituerad flicka som de rövat bort och placerat i ett hem. Om gatubarn som aldrig ätit mat från tallrik och inte förstod sig på en sked. Om hjälpsändningar i jordbävningsdrabbade områden på halvt hoprasade vägar, där de körde med livet som insats på vägar som var smalare än bilen.

Om mat som består av gettarmar med innehåll och toaletter med hala plankor vid en grop i marken. Om en man som lever i livsfara nära gränsen till det land han flytt från, men har en uppgift och är beredd att ta den risken. Om folk som reser i 4 dagar i väglöst land för ett 2-3 timmar långt möte...

Jag är full av ord och fascinerande berättelser som jag inte kan återberätta på rätt sätt. Så det här skriver jag mest för egen del, för att minnas.

Ibland känns det som om mitt eget jobb är ganska betydelselöst för världen. Men jag måste väl tänka att för dem jag jobbar med, är det ett viktigt jobb här och nu. Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något. Liksom.

Tekniksnack 80+

Jag var på klassträff i min folkhögskola idag. Min årgång firade 20 år, men där fanns också såna som firade 65 år. Vi gick på rundvandring i den nyköpta byggnaden och en dam ur den äldre stammen såg en OH, årsmodell 90-tal gissar jag. Jag minns inte hennes exakta ordval, men det var nåt i stil med att "Ja-a alla slags tekniska rackerier har de nuförtiden".

Jag log lite när jag tänkte att i min skola är OH-apparater numera ganska föråldrade. De används i princip bara för sångtexter på fester. Istället har vi clever- och smartboardar (svengelsk plural) och dokumentkameror. Visserligen ganska nya hos oss. Vi har lite olika utgångspunkter.... ;)

Men jag minns ännu när vi flyttade till ny skola 1982 och det fanns overheadapparater. Vad var det för nåt? Jag har ju till och med hunnit få stencilkopior (heter de så??) så vi kunde sniffa spritlukt när prov hade utdelats.

Val i livet

När man kommer hem 19.30 efter att ha jobbat, haft jobbmöte, skottat snö åt två bortresta, handlat och gått ut med hunden i femton minusgrader kan man välja mellan att

a) Göra en god mozzarellasallad och äta den framför brasan

eller

b) Fortsätta jobbajobbajobba och läsa i alla de "intressanta" böcker som lånades på bibban igår.

Studieledigt

Skriver det här för att affirmera fram lite inspiration och fokus. Två dagar framöver kommer jag att ha kortare jobbdagar och ta in i "föräldra- pensionatet" och jobba med mitt slutarbete. Hemma gör jag så mycket annat istället för att skriva. Ser andra saker som också måste göras och som just då känns roligare. Visserligen bra att få en spark att få annat gjort, men det här skrivarbetet ska ju också göras. Må jag komma en bra bit på väg. Må jag känna energi och inspiration. Jo, så får det bli! Och inget internet! :) Däremot kommer jag ju att skriva på datorn, därav bilden...

Nytt

Ny färg och ny bild i headern,  har inte haft nån sån på länge. Kanske det peppar mig lite att alltid se de sportiga damerna? Vet inte riktigt om jag gillar färgerna, men jag tyckte det var dags för ett byte. Kanske lite vasst i ögonen?

Sen hittade jag också en ny funktion, gilla och ogilla-knapparna under inlägget. Lika enkelt som på fejan, kräver inte lika stor ansträngning som kommentarerna, men jag hoppas de inte faller bort helt för det...

Allt i brist på inspiration att skriva klart det där arma kapitlet som skulle ha lämnats in till kursen redan. Men nu ska jag bjuda till lite igen. Har som mål att bli klar med det IDAG!

Kalle och jag har samma svårigheter...

Skrivprojekt

Egentligen borde jag ha skrivit klart det första kapitlet till slutarbete inom min utbildning denna vecka. Men jag insåg att det inte går med allt som ska göras på jobbet inför julen. Vi har helt nytt betygsprogram och jag har en helt ny klass som ska bedömas första gången. Plus allt annat. Jag fick uppskov, men har nu i alla fall försett mig med litteratur.

Det är ingen jätteavhandling vi ska skriva. Slutprodukten ska vara ca 30 sidor lång. Det kapitel jag har att skriva nu (den teoretiska bakgrunden) ska vara 5-10 sidor långt. Månne litteraturen ovan räcker? :)

Sen när jag väl börjar läsa och skriva (under jullovet?!) måste jag komma ihåg att fokusera på de där 5-10 sidorna så jag inte kroknar av blotta åsynen av högen :) Jag kommer kanske inte att använda alla, eller ens hälften, men jag tyckte det var lättare att ta hem dem och bläddra än att stå på biblioteket och välja. Samtidigt ser det ju bra ut med en diger litteraturlista. :)

Göra törstig

Okänd upphovsman, men hört i Birgitta Ohlssons sommarprat. Bilden är härifrån.