Nystart: Runstreak

Så oerhört länge sen sist! Det är knappt jag minns hur man gör. Tur att jag höll på i så pass många år så det sitter i ryggmärgen. I alla fall hoppas jag det. Nu orkar jag inte starta ännu en ny blogg men jag tror att den kommer att få en lite annan, mer ensidig, inriktning.

Sedan förra inlägget har det hunnit gå 16 månader. Nu är min vårdledighet slut och jag har redan jobbat över ett halvt år. Det går. För egen del skulle jag mer än gärna lalla på hemma, leka med sonen, baka och gå skogspromenader men jag tror han mår ganska bra åt att få leka med andra barn och vuxna några timmar om dan.

Men nystarten då? Runstreak? Det är så enkelt som att jag råkade se en grupp på facebook, Springande tjejer. En underbar grupp där alla är på olika nivåer och det bara ges glad uppmuntran. Där såg jag att nån skrivit om runstreak, att springa varje dag. Varje dag! Det låter ju vansinnigt men jag kände genast att jag måste prova, Att jag ville, Att det skulle vara perfekt för mig! För jag har legat ganska lågt med all träning. I somras sprang jag massor, nästan alltid tre gånger i veckan och i september sprang jag Midnattsloppet i Helsingfors (10 km) i ösregn från start till mål och en timme medan vi väntade på starten.

Men under hösten och vintern har jag nog inte sprungit 10 gånger sammanlagt. I början av januari snubblade jag och bröt/stukade/stökade till flera tår i vänster fot. Så pass att jag känner av det ännu men för några vekor sen gick det ändå att börja springa. Men mitt stora problem är att ta tid för det. Löpningen och all annan träning kommer alltid som sista prioritet, det vill säga nästan aldrig. Och råkar det nångång kännas rätt att springa så kan jag tänka "men jag sprang ju igår" och så tänker jag att jag kan ta det imorgon eller senare och så blir det inte av. (Har som sagt inte sprungit ofta men tydligen har lusten väckts så att jag sen har hållit tillbaka)

Så nu testar jag. Lite som en fastekur men tvärtom. Jag läste om en tjej som i helgen firade 1000 dagars runstreak. Tusen dagar! Det är inte mitt mål. Kanske jag lyckas med en vecka. Kanske en månad? Jag tänker i alla fall hålla på tills min lata kropp och hjärna fattar att det finns alltid tid, det finns alltid möjlighet och jag mår bra av det.

Idag var dag tre. Jag började i förrgår med 5 km i snö och strålande sol. Men det blev tufft då Noa ville med. Vi har löpvagn men sista biten där snön gick långt över mina skor var det tungt också med de tre stora hjulen. Jag var trött resten av dagen, haha. Igår blev det därför bara en minirunda på 1,8 km, det tog inte ens en kvart. En kvart har jag alltid! Idag var det lite segare. Jag hade inte alls lust på förmiddagen då jag skulle ha haft bra med tid och lite sol. Sen rullade dagen på med lite städning och en massa ärenden som drog ut på tiden. Utanför mataffärren köpte jag varsin Subway till kvällsmat så jag var lagom mätt och go...

Men skam den som ger sig. Jag är ju envis också. Kl. 22.15 när Noa somnat klev jag på löpbandet (med det finns ju inget som heter för mörkt eller för dåligt väder heller). Efter 1,6 km tänkte jag att det här går ju så bra så jag håller på lite till, sen höjde jag målen vartefter mätaren rullade på, 20 minuter....3 km....kanske en halvtimme? Och det blev det, 4 km på en halvtimme är ingen svindlande fart men det var löpning och det var min tredje dag.

Imorgon väntar en fullpackad dag men det ska gå. I slutet av veckan lite andra utmaningar men det ska gå det också. Jag är inte fanatisk, det är klart att det inte alltid kommer att lyckas eller funka men jag tänker inte ge mig för lätt och låta latoxen ta över. Så det så.

När för mycket av det goda är...för mycket...

Efter kurs igår kväll och halva dagen idag tyckte jag det skulle sitta fint med en liten kaka för att fira helgen. Att solen dessutom sken och värmde och gav oss en riktigt härlig vårdag i mitten av mars gjorde ju inte saken sämre. I stan satt det folk på flera uteserveringar.

På Sweet Wasa köpte jag kakan "Death by chocholate" till barnvakten, storasyster I och mig själv. Killarna var på hockeymatch och fick säkert annat gott tänkte jag. Kakan som är nån slags kladdkaka med chokladmousse och ytterligare choklad högst upp gjorde verkligen skäl för namnet. Vi höll på att dö chokladdöden. Redan efter första skeden tänkte jag att "oj, det här var maffigt".

Halvvägs i kakan hade jag verkligen fått nog och tänkte på att spara den till senare eller åt mannen. Men nu kommer det dumma. Jag åt ändå, jag kämpade den i mig. Nån har sagt att "Om det inte är bra för din kropp, se till att det i alla fall är bra för din själ!" Hur bra är det att äta trycka i sig nåt som nästan känns äckligt. Vilket knasigt beteende!

Det har nyligen cirkulerat och länkats till ett välskrivet inlägg om att det finns en enda sak som gör oss feta (och får oss att må dåligt kanske?). Det är inte socker, kolhydrater, fett eller annat. Det är för mycket. Allt går att äta i lagom mängd. Bra tanke tänkte jag. Snart ska jag lära mig det också...

Som en liten liten avbön kom jag mig iväg på en löprunda. Jag sprang i 25 minuter. Jag antar att det hade behövts 250 för att förbränna kakan. Dessutom sörjer jag lite att den smågruppsträning med personlig tränare som jag anmält mig till inte blev av pga för få deltagare. Samtidigt hade det känts som ett stressmoment då jag inte vet om jag skulle få in allt som ksulle ha planerats för mig. För jag hade ju velat göra mitt bästa. Nå, nu hänger allt på mig själv istället. Med sånt här väder är det ju inte svårt att komma sig ut och jag har ju konstaterat att det funkar att träna här hemma på dagarna också även om Noa är vaken. Han är ju min bästa hejarklack och dessutom den viktigaste orsaken för mig att hålla mig i form.

(Det här skrevs förstås igår men jag glömde tydligen att publicera. Jag har inte hunnit vara på kurs, fika och springa före 10.30 idag...)

Morgongympa med Bärtil och salsa

All träning som blir av är bra träning brukar jag tänka. Idag blev det inte så hård träning men ändå lite rörelse, ca 40 minuter före morgonduschen. Testade rörelsekorten från Folkhälsan, mest ämnade för barn. Funkade också på vuxen, lite svettig blev jag allt. Noa flängde mest omkring och hade roligt åt mig men småningom kanske han också klarar av att följa med i rörelserna. Vissa härmade han redan.

Min personliga tränare fick dra ett kort och sen var det bara att jobba. Som musik hade jag valt salsa vilket gjorde att träningen både kändes mera vuxen och blev mycket roligare och svängigare.

Inga speciella krav utan jag höll på så länge jag hade lust med en övning. Hann med alla 30 övningar på drygt 37 minuter. Korten finns i dubbel uppsättning så att man t ex kan spela memory och sen göra en övning när nån hitter ett par. Har inte läste igenom alla tips ännu.

Beklagar att bildkvaliteten är ganska usel, vet inte vad som hände med skärpan riktigt.

Innehållsrik sportlovsvecka

Även om jag själv inte har varit mer ledig än vanligt och pappa jobbat på som vanligt har vi haft två lediga tonåringar och jag har också dragit nytta av daglediga vänner och släktingar. Såhär mycket har vi knappt gjort på en hel månad tidigare. :)

Måndag: Skickade iväg tonåringarna och lillgrabben till lekhuset Swingeling. Skulle själv skriva hemtent men efter både mathandling och hundpromenad återstod inte så mycket, men nåt fick jag i alla fall gjort.

Tisdag: Åkte iväg igen med alla tre barnen och plockade upp den äldsta i stan och for på morgonsim i Tropiclandia. Jätteskönt och jätteroligt! Sen åkte jag till universitetsbibban för att skriva på den jäkla hemtenten (medan barnen stannade hela dagen hos systern i stan) och där satt jag sen i över sex timmar (inklusive matpaus) eftersom den engelska huvudboken är så himla krånglig. Fast största problemet är kanske att jag inte tycker att den svarar på frågorna.

Onsdag: Åkte iväg lite längre, till en vän/kollega i Nykarleby och efter det till min syster med familj. Dit gick hela dagen igen.

Torsdag: Dagen då vi bara skulle stanna hemma... Lyckades ganska bra men måste ändå handla lite mat och passade på att besöka ett loppis samtidigt. Ett jag inte varit till på flera år och nog inte har så bråttom till igen. Fast några saker fyndade jag ju trots att det var lite ofräscht. Kronan på verket var en löprunda som slog mig själv med häpnad igen. Det var kallt och blåsigt så jag hade inte lust att springa så långt. Samtidigt brukar jag ångra mig efteråt om jag fegar ur och springer kortare än jag skulle klara av. Siktade på 4,2 kilometersrundan men lovad mig själv att ta en kortare väg hem om jag ville. Tydligen ville jag inte det utan tog till och med en längre sväng som slutade på 5,8 km! Vad tusan?! Jag som trodde att tanten var helt otränad. Yey, snart får jag anmäla mig till Midnattsloppet, det känns ju inte alls omöjligt längre. Är helt fascinerad av tanken att om några månader (veckor??) kommer alla vägar att vara torra och isfria. Tänk att vi faktiskt har det så ibland! Lyx!

Fredag: Nästa lugna hemmadag... Hann gå ut med hunden redan strax efter 10, därefter dammsuga. Sen åkte vi hela familjen (också pappa!) till stan på sen lunch/tidigt fredagsmys och åt varsin hamburgertallrik på Pancho Villa. Hade en finfin rabattkupong men det var samma pris för lunchhamburagre ändå... Vi hann också in en sväng till billiga varuhuset och stora grabben som letat skor hela vintern hittade ett par som nu var på rea och sen dessutom såldes för halva reapriset, 22 euro passade oss finfint! :) Där fick jag mig också veckans fredagsblommor som belöning för dammsugningen. Nejlikor brukar vara hållbara och dess kommer att slå alla rekord eftersom de är av tyg. Hela 1,50 kastade vi ut på dem. Körsbärsblommorna hade jag sedan tidigare. Så nu sitter jag här och latar mig och dricker kaffe och tycker att jag har fått ganska mycket gjort idag också. Jag har ju faktiskt gått ännu en promenad idag så att sonen fick sova.

Att inte slösa en dusch

Träningsbloggare Sofy skrev i november om att det tristaste med att träna är att duscha efteråt och att man därför inte borde göra sig omaket att duscha utan att ha tränat först.

Nu har jag inget emot att duscha. Vissa gånger känns det riktigt lyxigt till och med. Och kanske hela grejen känns lite hysterisk för nån men jag är ju lite lättlurad och tycker att allt som kan få mig att träna är bra. Nu har jag faktiskt två gånger lyckats passa in lite träning för att jag ändå skulle duscha. Det sker vanligen varannan dag ifall nån antecknar. För den som duschar dagligen och helst tidigt före jobbet är det kanske inte så lätt.

För en hemmamamma som tar sin morgondusch vid tolvsnåret passar det riktigt bra. I förra veckan blev det lite planlös viftning på armarna för att mjuka upp spända axlar och några solhälsningar så det var inte så mycket att hurra för. Idag grävde jag fram en ännu oprovad tränings-dvd (har många jag köpt billigt på loppis).

Den började med en konditionstest (frivillig förstås). På filmen hade de steppbräda men jag tog det som var närmast- kökspallen. Eftersom Noa var vaken och med plockade jag också fram "stegpallen" så han också skulle få kliva. Men han ville hela tiden ha den som jag hade så vi bytte kostant. Efter fyra minuters trampande skulle man räkna pulsen tre gånger med en minut vila emellan. Och till slut få resultatet via en formel i instruktionshäftet....som inte fanns. Nähä. Men jag fick mig fyra minuter stepup i alla fall!

Sen valde jag ett 35 minuters program som skulle vara lätt utan hopp. Det var en massa sparkar och steg, några squats och sånt. Inte så sprittande men lite svettig blev jag. I nåt skede fick Noa tråkigt så han fick komma med och "träna" i min famn. Drygt tio kilo belastning och ingen möjlighet till armrörelser. Om jag inte hissade honom i luften förstås. Det gjorde jag och han älskade det. Så jag gjorde det många gånger. Och ner i knänaböj däremellan. Så även om jag inte följde dvd:n alls på slutet fick jag riktigt bra träning. Nästa för bra känns det som redan nu i min vänstra arm...

Känns hur som helst jätteskönt att äntligen ha gjort nåt. Vet inte alls när jag tränade senast och det behövs! Efter duschen var vi ute i en timme i tolv minusgrader. Och ikväll skulle han absolut ut igen. Den lilla friskusen kommer att dra med oss ut även den dag då vi inte har hund längre. Vackert så!

Har man bara ett telefonfoto som inte alls når upp till den kvalitet folk normalt menar då de talar om mobilbilder kan man alltid redigera den lite märkligt i ett bildbehandlingsprogram. Här med effekten "Andy Warhol" i två blå nyanser. Ser mer ut som månsken än strålande sol.

Yogaflopp

Man ska väl inte bara blogga när allt är jubel och lycka. Idag var jag på den femte träningen ashtangaträningen. Jag vet inte varför men nånting kändes fel och jag gick därifrån lite nedstämd istället för glad och avslappnad som hittills. Kanske det var nu väggen kom emot. Ledaren sa i början att många brukar hoppa av eftersom träningen är krävande och kräver att man har tålamod med sig själv. Tålamod är inte min starkaste sida och helst vill jag kunna saker direkt. Däremot har jag aldrig haft särskilt höga krav på mig själv då det gäller olika former av idrott eftersom det aldrig varit min grej. Jag ser inte mig själv som sportig, vig osv.

En annan sak som ledaren pratade om i början var prestation. Till yogan hör aldrig nånsin tankar på prestation. Det låter förstås helt vettigt men idag kunde jag inte låta bli att bli irriterad på mig själv för att jag inte kunde. Det har väl att göra med att jag aldrig har gjort så här svåra övningar förr. Kanske var jag trött också, jag fick ingen ordning på andningen, när övningarna blev svårare märkte jag att jag höll andan. Och mag- och rotlåsen (inre magmuskler och bäckenbottenmuskulaturen) hade gått nån annanstans. Och så balansen, den funkar ju aldrig och det är ju jättetråkigt att försöka träna hemma då det bara går dåligt. Som att stå på ett ben med det andra benet rakt framåt. Jo, tjena. Och så knäna som helt enkelt inte går att vika ihop på alla önskvärda sätt...

Men men, nu skakar jag av mig och går vidare. På onsdag är det den sista träningen. Då ska jag gå och fokusera på det som känns bra och tänka att resten ska få ta tid. Det är verkligen inget fel på ledaren. Hon har ett bra mantra, ungefär "böj dej så långt du kommer och nöj dej med det". I den frasen finns ju inbyggt att allt inte är enkelt, att allt inte går genast. Jag måste bara lära mig det också. Tror jag ska ta några lugna träningar hemma och försöka förstå vad vi hållit på med i lugn och ro innan jag går på fortsättningsgruppen på yogacentret. Men som med allt annat är det väl inte bra att vänta för länge heller. Där får jag ju professionell handledning också.

Håhå, inte vet jag vad det här blev för text. Känner mig mest bara gnällig och negativ men det var ett sätt att få skriva av mig, rensa hjärnan och också visa att allt inte är tjosan och mysigt hela tiden. Asanan på bilden ovan var förresten en av de lättare idag. Dock tror jag inte att jag så där smidig ut. :)

Squats med liten PT och gul spade

På dagens mammagympa värmde vi upp med några steg med vagnen varvat med squats (knäböj). Noa blev tydligen inspirerad för när vi sen gick på promenad med hunden förvandlades han till en liten barsk personlig tränare och fick mig att göra 30 till. 

Han kastade nämligen sin gula spade och jag plockade upp den. Vanligen brukar jag sluta efter tre gånger och lägga spaden i korgen under vagnen. Men nu tänkte jag träning och gav den tillbaka till honom varje gång. Han tyckte det var roligt och mina muskler fick jobba lite till. Inte så dumt alls. 

Och knäböj är ju en barnlek...

Solhälsning och plog

I måndags när ovädret precis hade ebbat ut åkte jag iväg på första delen av en nybörjarkurs i Astangayoga. Jag har felaktigt trott att Astanga är nån slags basicyoga men det lär vara den tyngsta och mest fysiska. Hejbara. Ovädret hade orsakat tillfälligt ledarbyte eftersom den rätta ledaren var förhindrad att komma. Han som hade hoppat in kunde tyvärr bara finska. Dessutom kom åskan och regnet tillbaka så jag som hade min plats längst bak hade svårt att uppfatta vad ledaren sade. Men det gick okej ändå och jag var glad och nöjd.

Det var kanske ändå därför det var dubbelt skönare idag. Tvåspråkiga och väldigt erfarna Milla var på plats. Jag hade dessutom repeterat solhälsningen som jag irriterat mig över att jag aldrig lär mig fast jag yogat en del på gymmet. Här finns Solhälsning A och Solhälsning B ifall jag behöver hitta dem igen eller nån annan undrar.

En viktig sak inom yoga är att det inte får finnas prestationskrav. Det är ju ganska självklart förstås. Men jag ändå inte låta bli att fascineras av vad min kropp klarar av. I slutet av passet gjorde vi Plogen som visas på bilden ovan. Redan i måndags fick jag fötterna i golvet till min stora förvåning, men jag klarade inte av att hålla positionen länge eftersom jag fick för tungt att andas och magen kom "i kläm". Idag gjorde jag antagligen mera rätt eftersom jag förstod och hörde vad ledaren sa och då kändes det hur bra som helst.

Och som sagt, det är inget skryt, jag tävlar inte med någon annan, jag imponeras bara av att den här gamla stela kroppen kan ännu. Eller kanske först nu? Vet inte om jag var i närheten då jag var 20. ;) Och jag kände mig löjligt spänstig och rak i ryggen då jag gick till bilen. Men nu sitter jag igen i min sneda hopsäckade ställning hemma i soffan....

Två andra sköna asanas, triangeln och utsträckt triangel. Bara så att jag inte ska glömma. Just nu känns det som om jag skulle kunna yoga varje dag, men här hemma då. Det känns redan tillräckligt mycket att köra in till stan två eftermiddagar i veckan.

Den underbara ettårsdagen

Det var på ett sätt lite jobbigt att guldgossen fyllde ett igår. Tiden går ju så fort! Med den här farten flyttar han ju snart hemifrån. Samtidigt är det en sån glädje att följa med hans utveckling från en dag till en annan. Och som en kompensation till den lilla taggen att tiden rusar blev ettårsdagen en helt magnifik dag!

Vi började med helt vanlig frukost med tänt födelsedagsljus. Spade är förstås ett viktigt verktyg vid frukostbordet. Jag tog med flit bilden med skärpan på ljuset och inte på grabben med tanke på att jag funderar på att minska antalet foton av honom i bloggen eller i alla fall göra dem mer diskreta. Det här ljuset från Plutoprodukter försöker vi minnas vid varje födelsedag så idag brann det för storasyster som blev 16.

Nallen fick jag för flera år sen av en vän och kollega. Försöker minnas att plocka fram den också. Snabba Noa hann testa nallen och ljuset i kombination, han nådde inte ljuset själv men lyckades få nallen i farozonen. Lyckligtvis har han snabba föräldrar också. 

Sen åkte vi iväg på mammaträning där cirkelträning stod på programmet. Igår var vi bara tre mammor och Noa var det enda vagnbarnet. Han fick "gå lös" hela träningen och var duktig på att underhålla sig själv med lite hjälp av två äldre flickor i treårsåldern. Pinnar brukar han hitta och undersöka.

Efter förmiddagsvila och lunch bytte jag till svalare kläder. En ärmlös body som farmor och farfar köpt i Kroatien. Texten Pirate of Croatia gav mig idén att ge honom en huvudduk. Det var tänkt att bara vara på skoj för att visa upp den lilla piraten för de andra men sen fick den vara kvar. Inte helt perfekt knuten men den skyddade mot solens starka strålar. På vissa bilder ser han farligare ut än annars.... :)

Sandlådelek för hela slanten. Tyvärr har han fått idén att ösa ut sanden ner i gräsmattan och ibland yr den åt alla håll...

Efteråt är det nästan oundvikligt med bad. Förutom två fiskar har vi inga köpta badleksaker utan han använder urdiskade burkar och flaskor och klänypor av trä. Burken på bilden är en som från början innehöll örontops och den har fyra roliga hål i botten så man kan leka minidusch med den. Helt underbart att se hur han upplever och upptäcker!

Sen hämtade vi äldsta storasystern från jobbet i stan. Det kändes viktigt att alla fick vara med på Noas allra första födelsedag. Paket var inte särskilt intressant verkar det som.

Våra paket innehöll dessa tre saker. Jag som alltid gett presenter åt alla i familjen tyckte plötsligt det kändes konstigt och svårt. Vi skaffar ju en massa saker vartefter åt honom. Då han behöver nåt. Vad ska man då ge specifikt till födelsedagen? Jag hade redan alla dessa saker hemma, tror jag beställt alla (till och med pusslet) från Adlibris- för att ge "nångång". Men det blev väl bra så här. Känns lite som att man som föräldrar borde ge nåt dyrt och fint (liksom bättre än alla andra ger) men jag vet inte vad han skulle behöva för större grej nu. (Och på samma gång har jag konsumtionshysterin lite upp i halsen. Ibland kan jag nästan känna kväljningar när jag går in i en affär där det finns en massa grejer. Vem behöver allt det här liksom.)

Senast på ettårsdagen borde man ju lära känna Pettson och Findus! Här i behändigt pekboksformat men ändå med lite mera text. Den ljusblå lådan innehåller sju pixiböcker med utdrag ur de olika Barnkammarböckerna. Sånger, ramsor, sagor och så vidare. Bra att ha med sig i bilen eller skötväskan.

Fast egentligen hoppade vi över paketöppnandet till förmån för tårt- och bullätande eftersom alla verkade mer sugna på det. :) Noa var ivrig och det var svårt att hinna få en bild för han ville rööööra! Blev nästan arg...

Ivern och spänningen är stor!

Det började lite trevande men gick snabbt över till total disaster. Men det unnade vi honom en dag som denna. Underhållande att titta på för oss andra. Recept på den sockerfria babytårtan kommer i ett skilt inlägg. Kameran hade nåt tillfälligt (hoppas jag) fel och vägrade använda blixt trots att det hade behövts så bilderna är en aning oskarpa.

Av nån anledning blev det klädbyte efter tårtattacken. Det passar väl bra att vara nummer ett på sin ettårsdag? Däremot vet jag inte om det är lika passande att stå mitt på matbordet men jag fick en helt ny kameravinkel i alla fall...

Sen föste vi ut alla på altanen så att jag kunde ta en gruppbild av pappa och alla barnen i nästan samma ställning som då jag fotade dem ifjol på Noas andra dag. Kanske det blir en tradition. Lite kul att se hur mycket var och en har förändrats. Noa hade förstås vuxit mest och var inget ynkligt paket som ville ligga stilla i pappas famn längre. De bilderna visar jag inte här. Efter det avslutade vi kvällen med en skön promenad med mamma, pappa, barn (det minsta) och hund. Noa somnade gott i vagnen i sin svala pyjamas.

Lite sömnig men alltid lika glad.

Just another Magic Monday

Jag har bloggat några gånger tidigare om särdeles effektiva och lyckade måndagar. Nu har jag haft en sån igen. Den här såg lite annorlunda ut än de förra eftersom jag inte jobbat. Eller det har jag ju, men hemma. Hade tänkt börja dagen med mammagympa i gruppen jag varit med i åtminstone sju gånger redan. Men samtidigt hade jag inte riktigt lust i morse. Vädret var i och för sig helt okej, det vill säga det regnade inte. Men jag kände bara inte för det.

Samtidigt tänkte jag på en text jag råkade läsa om träning igår "Never miss a Monday" och kom ihåg hur skönt det var att åka till gymmet på just måndagar för då var jag igång med träningen redan veckans första dag. Väljer man bort måndag och sen har nåt förhinder på tisdag känns det som om halva veckan redan har gått. Riktigt så är det ju inte.

Nåväl, jag bestämde mig för att träna hemma för jag behövde ändå duscha på morgonen. Men först ville jag smälta frukosten. Jag fixade först med Noas saft som jag kokade igår kväll. Silade och gjorde saftkuber och tre isglassar. Efter diverse annat plock gick jag ut med Noa i vagnen, Selma har fått åka på viloläger till mommo och moffa några dagar eftersom hon haltar lite. Noa somnade väldigt fort och jag vände hem nästan genast för att hinna träna.

Jag vågade mig på dvd:n Functional Training med Annika Sjöö och Michael Hansson. Jag har tränat med den förr och visste att den är effektiv. Med en blandning av muskelträning och konditionsövningar får man både upp pulsen och fram svetten. Bra bra! Vissa övningar var lite jobbiga men överlag gick det över förväntan.

På översta bilden magövningen "Köttbullen"

Lycklig över att ha hunnit träna i hela 45 minuter utan att Noa vaknade drog jag en rövare och bestämde mig för att färga håret. Och medan hårfärgen verkade slängde jag dagens mat, kycklingfiléer, i ugnen. Plain and simple med en massa olika kryddor och inget annat. Sen hann jag också slipa mina torra fötter. Fem minuter före bortsköljning vaknade Noa. Jag svepte in mig i ett tygstycke jag hittade och gick ut och hämtade honom. Det höll på att bli lite spännande eftersom han hade fastnat lite med foten så jag var nära att stå helt topless på gården innan han var loss. Han placerades i badkaret och jag sköljde bort hårfärgen och duschade. Det går bra när det går bra! Den hemmajobbande pappan hade just då ett telefonmöte så man kan säga att jag hade tur.

Efter duschen lärde jag mig en ny sås, hollandaise och sen åt mannen och jag en fakirmåltid á la LCHF. Endast kött och fet sås, men ändå gott. Jag hade tänkt göra grönsaker till mig men hann inte. Bara för att ha det till hands kommer såsreceptet här:

Hollandaisesås
Smält 150 g smör.
I en annan kastrull rör man ihop 3 äggulor och 2 msk vatten. Värm blandningen under vispning. Dra bort kastrullen när såsen tjocknar. Vispa ner smöret i en tunn stråle.
Krydda med vitpeppar och citronsaft. Eventuellt också salt men det behövdes inte i min sås.

Pust, där var maten alltså fixad och inprickad i mannens "lediga" timme mellan två telefonmöten. Det är inte så lätt alla gånger att passa båda mina gubbars tider...

I något skede har jag också hunnit baka osaltat bebisbröd till Noa och nötmaränger av de äggvitor som blev över från såsen. Noa uppskattade sitt bröd och halvlåg i min famn en lång stund och åt sin brödbit väldigt meditativt. En "lång" stund var i det här fallet kanske tio minuter, man får inte längre stillsamma stunder med en elvamånaders som just lärt sig gå. Vet inte när det senast inträffade heller. I april?

När mannens jobbdag slutade gick vi ut en stund. Han skruvade bort mitt ena bildäck och fick loss en sten som fastnat och låg och gnisslade mellan en bromsskiva och en annan plåt (eller hur det nu var han sa). Under tiden band jag upp den enda blommande björnbärsbusken och planterade om en tomatplanta och min sommarblomma från loppisracet. Det är en purpurvinda och jag väntar spänt på att den ska börja blomma och att se hur högt den vill klättra. Jag har gett den möjlighet att nå takhöjd nu via stegen. Möjligen har jag för höga förväntningar...

I ett skede tyckte jag att jag var så himla effektiv men nu känns det som "var det inte mer". Det är i och för sig en mängd småsysslor, men utan en lilleman att vakta skulle de inte ta så mycket tid. Det är väl det som är grejen. Att få mycket gjort trots att han är med. Såna dagar känns lite extra lyckade.

Inläggsrubriken är förresten en liten liten omskrivning av låten "Manic Monday" med Bangles.

Trevande tabatatriumf

Jag har under några års tid följt träningsbloggen Upp och hoppa. Där har Sofy kört konceptet tisdagstabata och jag har läst men aldrig kommit mig för. Nu kom inlägget Tabata for dummies och jag fick äntligen ändan ur vagnen. Eller soffan kanske? Inlägget är väldigt informativt och pedagogiskt och slutar med nio länkar till tidigare träningar.

Jag skrev av tre olika pass i ett block och tog med mig det tillsammans med 5 kg:s hantlar och en 8 kg:s kettlebell ut i trädgården. Det visade sig att jag var lite väl optimistisk... Mer om det sen. Jag hade också med mig surfplattan med en nedladdad tabatatimer.

Ett av Sofys råd var att använda övningar man verkligen kan och behärskar. Där gjorde jag första felet. Fyra av de tio övningarna hade jag inte testat förr och jag hade inte provat ut rätt vikt till nån av dem. Men å andra sidan, det som blev gjort blev gjort. :)

För den som inte orkar klicka sig vidare kan jag kort säga att tabata innebär 20 sekunder träning och 10 sekunder vila och sen upprepar man 8 gånger. Och det var bara första övningen. Jag planerade att göra åtta olika, alltså 8 övningar i 8 x 20 sekunder. Man ska göra ganska "stora" övningar eller såna som tränar konditionen. Sen är det meningen att man ska ösa på för fullt. Äh, klicka på Sofys länk, hon förklarar så mycket bättre.

Här skriver jag den sanna versionen av hur det gick, mest som en dagbok åt mig själv men nån annan kanske vill testa samma. Sen när jag tabatat många gånger kan jag komma tillbaka och konstatera att nu kan jag det jag inte alls orkade i mitten av juni. (Vadå, mitten?? Redan?!)

1. Skulle göra X-hopp men kände efter en serie att hopp inte passade så bra just nu. Bytte till löpning på stället med höga (njaä) knälyft.
2. Hantellyft med raka armar framåt, 2 x 5 kg. Alldeles för tungt, klarade kanske 2 x 8 någorlunda, sen blev det fuskiga serier. Visste inte hur timern funkade så jag vågade inte pausa och hämta andra vikter. (Vet inte alls hur jag tänkte där, har aldrig nånsin tränat med enbart femkiloshantlar tidigare)
3. Mountainclimbers. Gjorde första serien med händerna på altankanten. Gick bra. Den andra serien gjorde jag nere på gräset. Puh! Resten av serierna med händerna på altanen.
4. Drag med kettlebell (8kg) upp mot hakan. Gick bra i början men blev tungt sen. Gjorde 2 x 8, bytte sen till en femkiloshantel.
5. Kettlebellsnurr runt huvudet, halo. På filmen i länken stannar hon upp efter varje varv, jag körde runt runt. Turvis medsols och motsols de 8 repetitionerna. Ganska lätt övning (finally!) Kändes bra för nack- och axelpartiet.
6. Liftaren. Hantlar i händerna, armarna i 90 graders vinkel, vifta utåt som en liftare så att skulderbladen trycks ihop. Håhå, här var det aaaalldeles för tungt med 5 kg i var hand. Jag skickade desperat mannen att leta lättare hantlar men skickade honom till fel rum (i vår stora mansion, haha). Jag tog en hand i gången och hjälpte till med den andra. Hoho. Sen kom jag på att jag kunde ha raka armar och fokusera på skulderbladen i rörelsen. Det gick bra!
7. Bearcrawl. I det här skedet hade lilla sonen vaknat och tyckte det var väldigt kul när hans mor kravlade fram som en björn. Jodå, smidig som en isbjörn. Gå på alla fyra men fötterna då och inte knäna. Jag pausade två varv nånstans i mitten. Men sex av åtta är helt okej. Sofy kallade det en konditionsövning, men jag tyckte den var bara tung och jobbig i största allmänhet...
8. Dynamisk planka. Som vanlig planka, men man håller på och kliver upp till armhävningsposition och ner igen. Hela tiden. Jätterolig övning då man redan gjort en massa andra tunga... Not. Jag bytte till Russian twist som är en magövning med vridning och vikt i händerna. Jag hade en femkiloshantel. Den var den kanske roligast övningen av alla. Tung men ändå görlig liksom.

Efteråt var jag jättetrött i kroppen. Men mest i armar och axlar och det var en ganska konstig känsla. Kände mig lite skakig och svag också och hade inte vågat bära Noa just då. Men efter dusch var det helt okej igen. Vågar inte tänka på var och hur mycket det kommer att göra ont i morgon....

Men som koncept gillade jag tabata jättemycket. Tjugo sekunder är ganska kort tid så man orkar verkligen ge järnet om man bara har övningar och vikter som är lagom tunga. Det är skönt att komma utanför bekvämlighetszonen ibland! Timern var också supertydlig med en röst som räknade ner "3-2-1 workout". Fast jag gillade henne ännu mer när hon sa "Rest!"

Body for Mama

Jag är superglad att jag kommit mig iväg på träningspass igen. Hemmaträningen blir ju inte alls av lika ofta som jag hade tänkt. Av en händelse såg jag att det skulle starta mammaträning utomhus nu i vår. Det bästa är att man betalar per gång och det är inte bindande. Det är dessutom förhållandevis billigt.

Jag missade de två första gångerna, men fick börja med flaggan i topp och 25 graders värme årets hittils varmaste dag. Tänkte positivt och köpte ett sexgångerskort redan före första träningen. Efter det har det blivit två gånger till och jag ska försöka vara med alla gånger. Samtidigt är det skönt att jag inte förlorar pengar de gånger det inte känns bra att åka iväg.

Att träna utomhus ger verkligen ett mervärde! De två första gången var det superfint och soligt så jag tränade i ärmlöst linne. Fåglarna kvittrade och vinden fläktade sådär lagom. Tredje gången var det lite mulet men regnet kom först när träningen var slut. Vi ska hoppas att jag klarar av att vara strong och åker och tränar även om det regnar. Det är ju bara en timme och sen får jag åka hem till varm dusch.

Inte så pjåkigt att göra magmuskelövningar med denna utsikt... Roligt också att vi de tre gångerna jag varit med hittills har gjort lite olika övningar. Vi kör med tabata(?)konceptet och gör muskelövningar i 45 sekunder med 20 sekunder vila. Hela träningen går ut på styrka, konditionen får vi träna på egen hand.

Och med hejarklack! :) 

Och så stretch på slutet. Jag känner mig löjligt glad när jag ser den här bilden. Ingen har ju hindrat mig att träna utomhus här hemma men det blir inte av på samma sätt.

Och sen var det jättehärligt att komma hem från första träningen och inse att det går hur bra som helst att duscha och ha Noa i badbaljan bredvid. Han hade hur kul som helst och jag fick duscha utan stress. Så nu har han fått bada flera gånger i veckan till skillnad från förr då det knappt blev en gång... Det är alltså inga konstigt placerade tårar på bilden utan plaskvatten från badkaret.

Glädjedusch

Kom på en sak som gjorde torsdagen så bra. En löjlig liten sak men jag var så lycklig ändå. Först lyckades jag träna hemma på vardagsrumsgolvet en timme. Noa var visserligen vaken men kunde vara med en hel del. Favoriten för oss båda blev squats med honom i famnen och sedan lyft rak uppåt. Han jublade lite skräckblandat verkade det som. Dagen efter kände jag av att rumpan och låren hade fått sitt. Det blev också lite lite planka och diverse andra övningar.

Jag har ju den lyxen att mannen jobbar hemma, men det är ju meningen att han ska jobba. Jag hade ändå frågat om han kunde ha Noa med sig så att jag kunde duscha. Men sen kom jag på att han kanske kan bada i sin balja under tiden och det gick ju alldeles utmärkt! Tänk vilken lyx för en mamma att få duscha läääänge, göra hårinpackning, raka benen, tvåla in kroppen noga och ändå ha en fullständigt nöjd son med sig. Jag bara log hela tiden det kändes så himla bra i all sin enkelhet och speciellt efter den struliga dagen. Men nog om den nu, så jobbig var den ju inte.

Bilden är för övrigt tagen redan i mars, men gossen och badkaret är desamma. :)

En smula ytlighet

Jag hittade en lämplig bild till mitt inlägg här. För nu tänker jag skriva om vikten även om det inte är det viktigaste i livet. Jag väger mig inte så ofta just nu men häromdagen gjorde jag det. Och blev glad! Jag hade gått ner ett kilo sen sist. Det har varit lite konstigt med min vikt under och efter graviditeten, jag har nämligen inga "gravidkilon" att kämpa med. Jag trodde jag skulle gå upp massor men ökade knappt nåt. Det mesta åt Noa upp redan i magen. Jag väger nu nästan 10 kg mindre än innan jag alls blev gravid men då hade jag å andra sidan gått upp 10 kg under bara drygt ett år också.

Jag har varit överviktig så länge jag kan minnas och har inget mål att väga 55 kg (Varifrån jag nu tog den siffran? Nån modell?) eller ens i närheten. Dit är det dessutom väldigt väldigt långt. Jag har inte ens behov av att rymmas i en 38:a. Men jag vill vara pigg och frisk. Jag är ju trots allt en relativt gammal mamma och vill hänga med länge ännu. Därför gläder jag mig. Och hoppas att jag får mera motivation att både röra mig mer (nu då gymkortet gått ut!) och äta nyttigt och minska på det onödiga söta. Men ändå njuta av livet. Vi diskuterar det ofta min man och jag, men det är nu bara så att vi finner en glädje i att äta. Så som motvikt borde vi träna och röra oss tillräckligt ofta för att få äta vad vi vill. Så därför är det glädjande att det försvunnit ännu ett kilo från den extra lasten.

Med färre kilon är det också lättare att komma igång med löpningen igen. Föret just nu är inte det bästa och vädret gör det svårt att veta hur man ska klä sig, men så fort man bara kan kalla det vår ska jag se till att komma mig ut flera gånger i veckan för det är ju så enkelt.

Och som förståndig slutkläm: Framför spegeln  i morse konstaterade jag att det inte är så illa ändå. Bara jag står rak i ryggen och håller in magen, där försvinner minst fem kilo bara sådär. Men det är sällan jag gör det. Jag säckar ihop och ser större ut än jag är och får säkert ont både här och där av den dåliga hållningen. Så det är coremuskulaturen jag borde jobba massor med. Kanske en planka nu genast?

Jag offrade dagens flow för en byrå

Förra veckan var jag på det helt underbara gympasset Bodyflow. Ledaren är väldigt kunnig (danspedagog och fysioterapeut) och har ett väldigt behagligt sätt. Jag nästan grät av lycka eftersom övningarna var så perfekta för mig. Dessutom var jag så glad att jag hunnit eftersom allt strulade då jag skulle iväg så jag var beredd att stanna hemma eftersom jag trodde att jag inte skulle hinna. Efter träningen skrev jag snabbt ner alls övningar jag kom ihåg. Det var många olika rotatiomer för axelpartiet som jag har en del problem med. Bestämde sen att jag ska gå på alla flowpass som bjuds  innan mitt gymkort går ut i slutet av januari.

Nästa pass var idag och jag kom iväg i god tid. Åkte via Jysk för att köpa en byrå jag spanat in. Lite strul i kassan före mig så när jag hade betalat var det bara en kvart kvar innan gympasset skulle börja. Valde ändå att hämta byrålådorna (höh) från lagret. Det gick faktiskt snabbt. Kom till gymmet med 11 minuter till godo och ringde till K och meddelade glatt att jag fått den nästsista byrån (även slut på centrallagret) och att jag kom till gymmet i tid. "Nu fattas det bara att gruppen är full" sa jag och avslutade. Och det var den. Inget flow idag. Men jag tränade annat i gymsalen och lyssnade samtidigt på nerladdade avsnitt av Spanarna. Inte så dumt det heller och en byrå fick vi. Mer om den senare.

Nu ska jag dessutom kalasa på en fastlagsbulle. Hembakt med mycket mandelmassa!

En som springer!

Om du springer är du en löpare (inte lika snyggt på svenska...). Det har ingen betydelse hur snabbt eller hur långt. Det har ingen betydelse om det var din första gång idag eller om du har sprungit i tjugo år...

I år har jag sprungit utomhus en gång. Det var idag. På gymmets löpband har det kanske blivit en handfull gånger. Men jag är på banan igen. Jag har hittat löpartrikåerna och löparjackan. Och det gick bra! Jag sprang bara drygt 16 minuter men jag sprang utan att stanna och det är huvudsaken. The only way is up! Kanske kanske hinner jag komma i form igen till sommaren och kan delta i Midnattsloppet igen i augusti. Det skulle vara så kul. Om vi tycker vi har råd...

Enda minuset är att mitt gymkort snart går ut och jag vet inte om jag vill springa utomhus i snö och halka, men det finns annat jag kan göra hemma för att hålla igång och jag märkte igår att hundpromenaderna ändå räcker en bra bit på vägen. Hade inte vågat hoppas att jag skulle orka springa hela vägen idag.

Wohoo, ritade upp min lilla runda och mätte den. Hoppades att den skulle vara över 2 km och det var den- 2,7 km närmare bestämt! Joggjubel! Trots att det är långt kvar till 10.

Det här tänkte jag på medan jag sprang, att jag faktiskt aldrig trott att jag skulle börja springa. Men att jag också fick en komplimang en gång att det "ser så lätt ut då du springer", det lever jag länge på och jag minns att jag gladde mig då även om jag inte alls sprang då mer än några tiotals meter i gången med en väns hund.

Svett!

Jag har tränat en del på gymmet de sista veckorna. I början var jag i gymsalen men de senaste veckorna har det mest blivit grupper, yoga, bodyflow, RPV (lår, rumpa, mage) och Ladybody (för överkroppen). Lite konstigt eftersom jag deltagit i så få klasser förut. I måndags hade jag tänkt yoga igen men fastnade i sängen med min son :) men det var lika bra eftersom jag blev dålig i magen sen.

Idag hade jag velat gå på bodyflow men med jultidtabellen passade det inte tidsmässigt. Jag tog en vanlig salträning istället och som jag tränade. Började på löpbandet, gick fyra minuter med ökad hastighet varje minut, sen sprang jag tio minuter och det gick hur bra som helst. Var uppe i gamla vanliga hastigheter på 9-10km/h och en kortkort spurt på 13! Sen tränade jag i två armmaskiner och sprang tio minuter igen och slutade med två andra armmaskiner.

Visst har jag fått bra träning i grupperna också men det är nåt visst med att svettas riktigt ordentligt. Och att bli ordentligt andfådd. Synd att det är så infernaliskt halt ute så att jag inte vågar springa där. Samtidigt är det också lite jobbigt att springa på vintern och inte veta vad man ska ha på sig för att det ska vara lagom. Ska säga upp gymkortet vid årsskiftet. Man får avbryta endast då och ska vara på plats på tisdagar mellan 15 och 16.30 för att få göra det. Undrar om det ens är lagligt att ha det så? Vi får hoppas det lyckas för jag har inte råd med gymkort just nu. Får ta mig i kragen och träna hemma istället.Ser fram emot att börja svinga kettlebells igen, det tränar både muskler och flås och man får svettas ordentligt. Har också en plankanutmaning på gång som bäst. Idag är det dag 10 av 30 och jag ska planka i 60 sekunder. Helt möjligt, men på fredag ökar det och fortsätter öka ända upp till 270 sekunder, det är ju fyraochenhalvminuter! Tjohej från mej!

Träningskompisar

Suddiga mobilbilder kan med fördel redigeras i PicMonkey. :)

Det hände! Vi tog oss till gymmet i tid. Jag hann till och med dammsuga före! Och träningen gick bra. Över förväntan till och med. Noa låg på sin filt på golvet nästan hela timmen. Han var fullständigt nöjd med allt som hände runtomkring. Vid några tillfällen plockade jag upp honom och använde honom som hantlar en kort stund och lät honom gunga på mina ben i magmuskelövningar. Men det hade nog inte behövts, han var nöjd där han låg. Riktigt roligt blev det i armhävningarna och plankan då jag dök ner över honom och han skrattade så han kiknade. Jag skrattade också och pussades och busade. Tråkigare träning kan man ha!

I slutet av timmen såg jag att han började tappa tålamodet men han höll ut till slutet. Jag matade honom direkt i omklädningsrummet och det var han glad för. Sen åkte vi hem och han sov i bilstolen ännu medan jag duschade, förberedde mat och tog emot min lunchgäst, vännen P som också varit med på gymmet. Han sov kanske 1,5 timme i stolen! Tydligen alldeles utmattad av alla intryck. Nu ikväll har han också sovit mer än vanligt och jag måste faktiskt erkänna att vi har varit ganska slappa på sista tiden. Kanske han behövde lite aktivering?

Angående träningen fanns det en del moment som var tunga, till exempel armhävningarna och framförallt magmuskelträningen, men jag är inte säker på om jag ska kämpa så hårt med magen ännu? Hur som helst insåg jag att det är nyttigt för mig att komma utanför bekvämlighetszonen. Då jag tränar ensam är det ingen som bryr sig om jag slutar eller pausar då det blir tungt. I gruppträningen bryr sig väl ingen heller vad jag sysslar med, men jag vill ju klara av och hänga med och får kämpa lite mer än vanligt. Kanske inte så dumt att "tvingas" ta i lite. Dessutom kändes det helt perfekt att få ett träningspass gjort medan mannen jobbar och inte alltid åka iväg först när han är ledig. Ska nog se till att det här blir en återkommande vana den tid jag har kvar gymkortet.

ps. Stort TACK till vännen P som fick mig övertygad att komma med. :) Det står ju kompisar i rubriken.

Gym gymmare gymmast :)

Jag fick ett plötsligt infall att åka till gymmet idag och knappt tio minuter efter att beslutet var taget satt jag i bilen. Det var delvis tack vare mamma som bett mig hämta ut en väska från reparation halvvägs till gymmet. Lagom långt hemifrån för att det ska kännas lite onödigt att åka iväg bara för det. ;)

Har hittat ett lagom långt program för att inte vara borta för länge från Noa. Uppvärmning 10 minuter, idag med crosstrainer (crosstrainer crosstrainer crosstrainer, jag glömmer alltid vad det heter) och sedan de fyra armmaskinerna. Men istället för 3 x 12 repetitioner kör jag 6 x 12. Hej bara! Känner mer och mer att jag måste träna upp rygg-, arm- och axelmusklerna för att klara av alla lyft av tyngre och tyngre gosse. Fast minst lika mycket skulle jag behöva skön stretch eller yoga. Kanske skulle försöka få till det hemma? Halvvägs genom muskelträningen tog jag 10 minuter på crosstrainern igen. Bra med armviftningar samtidigt som flåset tränas. Har testat att springa på löpband också men det känns för tidigt ännu och att cykla inomhus är himla tråkigt.

Efter träningen träffade jag inte mindre än två vänner, oberoende av varandra. Roligt! P. berättade att hon är på väg på två pass på fredag och frågade om jag också kommer. Det är en halvtimme med lår-rumpa-mage och en halvtimme lady body (armar och bål). En genomgång av hela kroppen alltså. Jag har inte vågat mig på nåt gruppass ännu eftersom jag inte riktigt litar på att jag kan och orkar. Men fredagens pass är såna att man får ta barn med sig, många har bebisar som ligger på filtar med sig och några har små knattar som springer omkring. Och så finns det också folk utan barn. Kanske är passen lite lättare med tanke på mammorna? I alla fall känns det som en grupp där det är tillåtet att misslyckas. (Det är det väl alltid, men ni fattar).

Kanske jag ska ge det en chans? Och som nån nyligen sa nu när jag skrivit det offentligt är det större chans att det blir av. Känns ju lite roligare att gymma dagtid också och inte åka iväg först när mannen slutar jobba. Kommer att säga upp gymkortet vid årsskiftet så det skulle ju vara bra att hinna utnyttja det så mycket som möjligt.

Träningsläget

 Om man tittar på listan över etiketter ser man att ordet Träning är ett av de större. Det låter kanske bättre än det är, beror antagligen på att jag är så stolt över de gånger jag tränat så jag alltid har bloggat om det. :)

Under graviditeten var det lite sämre med det och jag har också tagit det ganska lugnt efter förlossningen. Men tack vare hunden har jag ändå promenerat en hel del. Nu känner jag att jag kan gå lika långt och fort som förut rent fysiskt. Dock har vi ju fortfarande både vagn och hund med oss nuförtiden.

Jag har hört att man ska vänta ganska länge med att börja springa för att bäckenbottenmuskulaturen ska hinna repa sig. Tyvärr känner jag att det är så och har varit lite ledsen över att jag inte kunnat springa då hösten varit så fin. Men man får ju se det fina då man går också. ;) Bävar lite för att börja jogga igen för jag gissar att jag får börja nästan från noll igen. Nån femkilometersrunda lönar det sig inte att börja med.

Från och med oktober fick jag tillbaka mitt gymkort som jag haft uthyrt över sommaren. Såhär i efterhand ångrar jag lite att jag inte gav bort det tidigare eftersom jag ändå var så sällan. Förra veckan gjorde jag första besöket. Började med att gå på löpbandet, men med ganska kraftig lutning. Efter fem minuter ville jag ändå testa att jogga lite och ökade långsamt farten. Avslutade med tre minuter med hastigheten 9 km/h. Inte så illa ändå! Testade samma sak i måndags, men då kändes det inte lika bra att springa så jag slutade fort och tränade lite på crosstrainern istället.

Båda gångerna jobbade jag också med armmaskiner. Efter den första gången hade jag vansinnigt ont i armarna. Inte träningsvärk utan mer som överansträngning, det började redan efter några timmar. Ändå tyckte jag att jag hade sänkt vikterna ordentligt. Den här veckans träning sänkte jag ännu mer och hade inga problem efteråt.

Skulle också vilja komma mig för att träna lite hemma. Har inga undanflykter för Noa tar ju inte all min tid. Det är bara att få det gjort liksom. Denna månad är jag också med i Folkhälsans kampanj "Hälsostegen". Målet är att gå 10.000 steg varje dag. Det har lyckats ibland, men inte alltid. Men många gånger har kampanjen i alla fall fått mig att gå lite mer än jag hade tänkt och det är ju bra att vara lättlurad. ;) Råkade se ett jämförande diagram när jag fyllde i mina steg och blev lite överraskad. Jag har hela tiden legat över medel! Det sporrar mig att fortsätta!