Solhälsning och plog

I måndags när ovädret precis hade ebbat ut åkte jag iväg på första delen av en nybörjarkurs i Astangayoga. Jag har felaktigt trott att Astanga är nån slags basicyoga men det lär vara den tyngsta och mest fysiska. Hejbara. Ovädret hade orsakat tillfälligt ledarbyte eftersom den rätta ledaren var förhindrad att komma. Han som hade hoppat in kunde tyvärr bara finska. Dessutom kom åskan och regnet tillbaka så jag som hade min plats längst bak hade svårt att uppfatta vad ledaren sade. Men det gick okej ändå och jag var glad och nöjd.

Det var kanske ändå därför det var dubbelt skönare idag. Tvåspråkiga och väldigt erfarna Milla var på plats. Jag hade dessutom repeterat solhälsningen som jag irriterat mig över att jag aldrig lär mig fast jag yogat en del på gymmet. Här finns Solhälsning A och Solhälsning B ifall jag behöver hitta dem igen eller nån annan undrar.

En viktig sak inom yoga är att det inte får finnas prestationskrav. Det är ju ganska självklart förstås. Men jag ändå inte låta bli att fascineras av vad min kropp klarar av. I slutet av passet gjorde vi Plogen som visas på bilden ovan. Redan i måndags fick jag fötterna i golvet till min stora förvåning, men jag klarade inte av att hålla positionen länge eftersom jag fick för tungt att andas och magen kom "i kläm". Idag gjorde jag antagligen mera rätt eftersom jag förstod och hörde vad ledaren sa och då kändes det hur bra som helst.

Och som sagt, det är inget skryt, jag tävlar inte med någon annan, jag imponeras bara av att den här gamla stela kroppen kan ännu. Eller kanske först nu? Vet inte om jag var i närheten då jag var 20. ;) Och jag kände mig löjligt spänstig och rak i ryggen då jag gick till bilen. Men nu sitter jag igen i min sneda hopsäckade ställning hemma i soffan....

Två andra sköna asanas, triangeln och utsträckt triangel. Bara så att jag inte ska glömma. Just nu känns det som om jag skulle kunna yoga varje dag, men här hemma då. Det känns redan tillräckligt mycket att köra in till stan två eftermiddagar i veckan.