Håll mitt hjärta, håll mitt hallon

Redigeringseffekt: Warhol

Detta inlägg är sponsrat av färgen turkos. :)

Idag tog jag med mig lite extra utrustning då jag gick ut på förmiddagspromenad med son, vagn och hund. Vi gick samma runda som i förrgår. Orsak: hallon!

Jag hade med mig en liten plastask med lock att plocka i. Funderade först på en liten hink men tänkte att jag bara blir besviken om jag knappt får bottnen täckt.

Sonen som varit ganska gnällig hela morgonen sken upp när han fick komma med ut. Han klarade också av att sitta och vänta medan jag plockade, ganska imponerande måste jag säga! Lite missnöjd var han men vi stod ut båda två. Hunden gick och betade gräs och var inte till besvär alls och ingen människa passerade. Där hade vi ganska tur för jag stod och plockade på en liten slänt bland brännässlor och hade inte varit så snabb att samla ihop mitt utspridda ekipage misstänker jag.

Sen gick vi en bit igen och kom till vår gamla kända ängsväg. Där fick Noa gå fritt eftersom det inte kör bilar där. Han var nöjd med det i kanske tre minuter. Då kom manducan (bärselen) väl till pass. Visserligen var han inte helt nöjd med att jag böjde mig ner med honom hängande framför men det gjorde jag inte så ofta.

Sen gick vi hem och han fick sitta kvar istället för att åka i vagnen igen. Vilken mysstund vi fick!!! Han höll på och gjorde ljud mot min hud "memme-memme-memme" (mamma?) och "oa-oa-oa". Liten som om han pussade mig tusen gånger. Och varmt blev det med mage mot mage, men mest av allt blev jag varm i hjärtat. Mitt underbara barn! Såhär efteråt sörjer jag lite att jag inte bar honom med mig i sjal eller sele oftare när han var pytteliten. Nu kan man ju inte göra det så ofta längre då han måste få vara lös och leka och röra på sig.

Som sagt. Det blev inga massor. Kanske 2 dl? Men ack så goda. Jag har aldrig haft några riktiga "hallonställen" så jag tror att det här var andra gången i mitt liv som jag verkligen har plockat hallon. Annars brukar jag bara äta så många jag orkar och hinner direkt från buskarna.

Medan jag rensade hallonen och fyllde pajen gick Noa omkring och pysslade med sitt, men ofta ofta kom han till mig och ville ha ett hallon och det fick han. Vilken rikedom egentligen att bara kunna gå ut på en promenad och hämta hem sånt som smakar så gott, helt gratis! Notera hur väl gossebarnets klädsel matchar kökstextilierna!

Jag var lite osäker på degmängden men den räckte och blev över. Så pass så att jag gjorde två minipajer, och gick ut i trädgården och plockade lite svartavinbär till dem. Ännu en rikedom! Inte lika goda som vildhallon men helt okej de med.

Redigeringseffekt: Film grain white and black

Noa tyckte också om dem. Härligt då han gillar bär och frukt. Hans lunch var en ekologisk banan. Maten jag försökte med först gick inte alls. I längden är det förstås bra om han äter sånt också men en gång är det okej med bara en banan.

Det enda tråkiga var att Mannen inte fick nån kaffepaus då allt var färdigt. Hans telefonmöte blev längre än det var tänkt. Han kunde i alla fall äta medan han jobbade så jag behövde inte äta hela pajen själv. Som synes kan man inte lyfta ut några hela snygga bitar men det gjorde absolut ingenting.

Receptet hittade jag hos Sofy som främst har en träningsblogg. Tycker det är underbart att hon också har helt vanliga söta recept ibland. För livet ska njutas. Och som vi njöt. Så pass att vi fick diska pajformen redan idag.

Skriver receptet lite snabbt här också, jag gjorde nämligen några förändringar baserat på vad jag hade hemma. Hade förstås helst använt riktigt smör.

150 g flytande margarin, 3 dl havregryn, 2 1/2 dl speltmjöl, 1/2 dl vetmjöl, 2 dl socker, 1 tsk vaniljsocker, en nypa salt (man borde ha en nypa salt i alla söta bakverk!)

Halva degen under, halva ovanpå, grädda i 200 grader i 20 minuter. Servera med gräddglass. Ååååh!