Vårt normala busfrö

Emils mamma hade en blå skrivbok där hon skrev ner alla hyss. Jag dokumenterar med kameran, då jag hinner... Häromdagen var det rabarber och spade och toastolen och en stund senare ett paket pappersnäsdukar i hundens vattenskål. Och då är de ändå båda två bakom dörrar vi försöker minnas att hålla stängda. Idag låg två leksaker och guppade i samma vattenskål och jag fick plocka ut en bit torrfoder ur hans mun. Undrar när barnmatsfabrikanterna kommer med barnmat i små hårda pärlor? Vi skulle bunkra!

Men sen läste jag ett citat från början av förra århundradet:

"Ge ett genomsnittligt barn chansen. Om det inte gör något som det inte borde göra, kalla genast på läkare."

(Jerome K. Jerome 1859-1927)

Så att. Helt normalt att se sin chans och passa på! Och lite underhållande också om jag ska vara ärlig. :)

Där inne är det hemska mycket värre än det är

Jag tog mig friheten att ändra en rad i den fina boken "Vem ska trösta Knyttet" av Tove Jansson. I originalet (därifrån bilden är hämtad) står det "På natten är det hemska mycket värre än det är." Vi har haft regn hela dagen och på kvällen blev det rejäl blåst. Vi bor med flera kilometrar åkrar bakom huset så vinden har mycket utrymme att ta fart. Och det hörs! Det ylar kring knutarna och både studsmattor och grillar har flugit iväg (dock inte idag).

Så det kändes inte lockande att gå ut och gå med hunden. Men jag gjorde det ändå, man har ju inget val. Samtidigt var jag på småilsket "Lilla My"-humör så det kändes lite som kom an ni bara. Jag klädde mig varmt i lager på lager- tänk "Totte går ut" och gick sen en hel timme. Och märkte dessutom att blåsten inte var så blåsig där ute och regnet inte heller så regnigt. Men så hade jag också lång regnrock och gummistövlar.

Det är väl lite som med allt möjligt, man ojar och vojar sig och tycker att det måste vara hemskt och jobbigt, men sen när man väl gör det är det inte så jobbigt.

Så, nu ska jag avsluta dagen med armhävningsutmaningen. 2-3-2-2 gånger på tå, med paus emellan. Sen bara två gånger till denna vecka. Det blir 27 armhävningar det, inte många veckor jag har gjort så många. (Läs: aldrig nånsin).

Fortsätt springa!

Nu har jag sprungit tre somrar. Eller tja, några gånger under två somrar, lite mer den här sista. Mitt mål är nu att komma mig ut och springa minst en gång i veckan hela året, också när snön kommer. Än har det inte kommit nån snö, men särskilt bra har det inte gått. Sen Midnattsloppet tror jag att jag sprungit en eller två gånger på eget initativ och två gånger till med MOVE-gruppen.

Men MOVE har gett mersmak. Idag gav jag mig ut på en kort och lugn länk- trodde jag. Jag hade jobbat hela dagen med slutarbetet och ville bara komma ut och röra på mig lite, men i alla fall göra mer än bara gå ut med hunden. Det blev lite mer också. Jag bakade in lite backträning :) Sammanlagt sex backrusher. Och det var inte ens så jättejobbigt. Ganska snabbt avklarat och sen sprang jag inte kortaste vägen hem. Jag var rätt bra på att få tyst på den där rösten, med andra ord. Ändå tog det inte mer än 35 minuter. Det är det som är så bra med löpning. Iväg och avklarat på kort tid. Det blev 3,7 km utan de extra backarna.                                                                                                                                            

Soran om fördomar

Hjälp vad skägg kan göra en man äldre! Han fyller 25 i december....

Idag har jag lyssnat på mina sista sommarpratare (jag har faktiskt lyssnat på nästan alla), Märta Tikkanen och Soran Ismail. Det kändes bra som finlandssvensk att få höra fru Tikkanen i svensk radio och dessutom få veta lite mer om henne och hennes liv. Hon har varit med om ett och annat hon också!

Men den som imponerade mest var Soran Ismail. Han berättade om hur det är att vara invandrare i Sverige idag (säkert minst lika dåligt, om inte värre här i Finland). Det att aldrig få bli riktigt svensk. Han jämförde med USA där alla blir amerikaner direkt, även om de kanske har sitt gamla land med som prefix. 

I slutet av programmet sa han något som jag tyckte var så bra så jag ville skriva ner det. Det passar säkert in på många olika sammanhang där fördomar och oförståelse finns. 

"Jag har full förståelse för att man inte ser ett problem om man själv inte utsätts för det. Men för mig är det höjden av arrogans att säga: 'Jag ser inte det du pekar på och om jag inte ser det då kan inte det finnas'. Vi har alla olika glasögon på oss genom vilka vi betraktar världen och när man lånar någon annans glasögon och dom inte passar då måste man nog bara fatta att man inte fattar."   

Några till

Jag hittade så många bra texter så jag bara måste lägga in några till. För det är ju så här enkelt det är, jag ska alltid göra mitt bästa, då räcker det. Då blir det perfekt. Då blir det inget fis, då blir det framgång! :)

Sprängda gränser

Jag tränade på gymmet idag. Först sprang jag på löpbandet, ett program som jag inte vågat mig på förut. Jag jobbade med lutning på bandet, men ganska korta snuttar så det var genomförbart, men ändå svettigt. Jag började med 3% lutning och 7 km/h i två minuter, sen tog jag bort lutningen och joggade en minut till. (7 km/h är den lägsta hastigheten som jag springer, kan nästan gå ännu.) Sen ökade jag till 4% och 8 km/h, samma "vilominut" utan lutning, 5% och 9 km/h, och till slut 6% 8 km/h. Eftersom jag sprang med lutning i två minuter och vilade en minut blev det sammanlagt 12 minuter. Ganska lagom som uppvärmning.

Sommartid då jag kan springa ute vill jag inte slösa gymtid på att springa långt, men sällan springer jag långt på löpband heller. Det är lite trist. Men kanske jag lyckas med det i höst/vinter om jag fortsätter ha så här bra löparsommar.

Sen gick jag över till maskinerna. Jag har antecknat vilka vikter jag använder på varje maskin och har varit lite irriterad på mig själv då jag inte höjt så mycket som jag velat. Jag gör alltid 3x12 repetitioner. I den första tyckte jag det var lätt när jag gjorde de sista repetitionerna på det första setet. Det brukar vara ett tecken på att det går att öka vikten så då gjorde jag. Det gick ganska bra. Jag orkade inte 12 i följd, men jag gjorde i alla fall alla de återstående 24 med ny vikt, men med flera pauser.

När jag sen gick vidare till nästa maskin tänkte jag att jag kanske inte ska utgå ifrån att jag ska ha samma utan push the limits och utmana mig själv. Så på alla maskiner höjde jag med 2,5 kg (det är följande steg på de flesta). Och vilken fröjd det blev: På sex av nio maskinerna jag använde klarade jag av att göra alla 3x12 med den nya vikten. Jisses! På de andra tre klarade jag av i alla fall några repetitioner så det är inte omöjligt.

Vad lär man sig av detta: Jo, man ska utmana sig själv lite oftare. Inte bara köra på i det gamla vanliga och tro att man inte kan bättre. Det här gäller säkert på många områden. Lite grann blev jag dessutom pushad av det min man helt spontant sa igår: "Vad snygga armar du har fått!" :)

Einstein

Ålder

Triumf!

Jag är på banan igen! JUST DO IT is da thing!!! Hade tänkt springa en kort runda idag, det blev inte av. Sköt upp det till kvällen. Sen var vi borta på eftermiddagen och kom hem ganska sent, då hade jag inte lust längre, hade läst och slumrat i bilen och ville fortsätta med boken. Det gjorde jag. Men sen tänkte jag "nej tusan, sagt är sagt" och gick ut och sprang min kortaste runda (3,2 km) på rekordtid. :)

Det känns som en lovande start då jag nu ska börja föra bok över vissa prestationer enligt en tabell i Charlotte Perrellis träningsbok. Mer om det senare.

Det tog inte ens tjugo minuter och jag är sååå nöjd med mig själv nu! :)

Edit: Beräknade min medelhastighet på funbeat: 10,43 km/h!!!!! I'm a monster! :)

Have I told you?

MUSIK

Tänkvärt

Second chance

(klicka på bilden)

Simple as that :)

Committed citizens

(Klicka på bilden för att få den större)

Råkade läsa ett lämpligt citat när jag precis skrivit om filmen. Fotot är mitt eget, taget i St James Park i London. Det ska krylla av krokusar på marken, men det syns inte nu. Har busat på Picnik igen. :)

Ny motionsvecka

Jag skulle ju ha mitt lilla projekt och ändå har jag glömt vad jag gjort. Eller i alla fall om och när jag promenerat. Men på det sättet har jag varit duktig att de dagar jag inte gjort nåt annat har jag sett till att promenera mer än en halvtimme.

9.   Gym, ca 60 minuter, provade ett nytt gym, promenad??
10. Promenad 50 minuter
11. Hularing (1,5 kg) 10 minuter, 45 minuter hantelträning
      (kanske ingen promenad?)
12. Snöskottning 20 minuter, 20 minuter promenad
13. 50 minuter promenad i snöyra och hagel :)
14. Promenader 60 + 20 minuter
15. Promenader 65 + 20 minuter

Inte så mycket mer än promenader, men jag har i alla fall rört på mig. Imorgon börjar en helt ny vecka!

Jag gillar bildtexten. Det går att ändra på dåliga vanor, jag har till exempel ätit väldigt lite "onyttigt" denna vecka. Mitt mål är knappast att se ut som Jillian Michaels, men lite mer vältränad ska jag baske mig bli! :)

Vargval

(Klicka på bilden)

Fjäril

Peptalk

Läste en så bra text just så jag var tvungen att sätta ihop en bild. Jag testade att göra yogapositionen på bilden idag. Insåg först då jag hade gjort min nya bild nu att jag har den i min nya header också. Stående båge heter den. Den ser ju lite ut som när man tänjer främre lårmuskeln. Det kan ju inte vara så svårt. Tjolahopp. Jag försökte spegla mig i fönstret, men såg inte riktigt så jag flyttade mig till hallspegeln.

Och höll på att börja gapskratta, för det var ju inte ens i närheten. Det känns som om det inte ens är fysiskt möjligt att nå såna mellanrum med min kropp. Men bara jag tänjer och tänjer och tränar och tänjer lite till så kanske. Intressant att se hur höga tankar jag har om mig själv. Inte för att jag trodde det skulle vara perfekt heller, men lite närmare sanningen hade jag nog trott. :)

Jag ramlade in på en blogg som hade en massa träningsorsaker, allt möjligt om att se bra ut och känna sig duktig och så vidare. Det är ju inga dåliga saker. Men bildtexten är nog ändå det viktigaste. Ta hand om din kropp, det är där du ska bo. Med åren känner jag att det blir viktigare och viktigare. Jag tycker jag knappt rörde på mig då jag var 20. Nu skulle jag inte överleva en vecka utan att göra något med min stela kropp.

Hur har det gått med nyårslöftet då? Tja, igår blev det "bara" två hundpromenader, ca 20-30 minuter vardera. Men det är bättre än inget. Jag försökte få ett skrivjobb gjort. Såhär efteråt vet jag att jag kunde ha tagit en paus, jag fick ju ändå inte så mycket gjort.

Idag har jag både mått illa och haft huvudvärk så jag är glad att jag tog mig igenom en knapp timme självinstruerad yoga förutom hundpromenaderna. Jag tränade utgående från en bok så det blev inte så effektivt. Men alltid något.

Till sist ännu en peppande bild...

JUST DO IT. Så enkelt.... och så svårt är det.

Listen & learn

Göra törstig

Okänd upphovsman, men hört i Birgitta Ohlssons sommarprat. Bilden är härifrån.