Miraklet

Dagen efter "bajsdagen" blev riktigt bra. Hade tänkt jubelblogga om dagen samma kväll men det blev inte av. Det hände väl inget speciellt, bara det att varje liten händelse blev så diametralt motsatt mot dagen innan. Vackert så! Man skulle väl inte glädja sig om normalt braiga dagar om alla flöt på på samma sätt.

Men ett större mirakel än att ha en dag då inga bajsblöjor faller med "smörsidan" neråt är ju det att överhuvudtaget HA nån att byta blöjor på. Det tänkte jag på när jag vek tvätt idag och lade in den här bodyn i skåpet. En vän skrev på facebook häromdagen "roligt att han poserar i den där hopp-inför-framtidenbodyn! Glad att se den i användning!" Och det är det ju! Bodyn köptes alltså för snart fyra år sen, några veckor efter missfall nummer två. Nu har den fått innehåll av bästa möjliga sort. Så pass vackert så jag insåg att jag kanske borde börja stämpla mina bilder för att minska på stölder och lån (som om jag själv vore oskyldig...)

Kom att tänka på dessa textrader även om vi inte direkt kysser varandra. ("Visst finns mirakel"- Suzzie Tapper)

Visst finns mirakel och för mig är det faktiskt du

i dina kyssar öppnar himlen sig för mig nu

och allt är så enkelt och så självklart,

så skrämmande och underbart

mitt mirakel är du.

5. Det bästa snackset är ju som vi alla vet…

Morötter? Faktum är att jag på sista tiden har (åter)upptäckt hur gott det är att äta en morot bara som den är. Nåja, jag har väl alltid gillat dem, men nu är jag nästan beredd att tänka på dem som snacks. För jag har förvånats över hur nöjd jag känt mig efteråt. Inte sådär som att det var ju inte egentligen det där jag ville ha, har vi nåt godis? Kanske det är för att en morot samtidigt är läskande på nåt sätt då den är så saftig? Ofta dricker jag för lite.

Men nej, morötter är väl inte snacks direkt. Jag erkänner, jag gillar chips. Skulle helst inte göra det för jag mår ju inte bra av dem. Redan av en ganska liten mängd får jag huvudvärk och ibland känner jag hur onyttiga de är då oljan får nån otrevlig besk bismak. Chips ska helst vara ganska torra, inte för flottiga och lättsaltade. Och förstås gjorda av riktig potatis och inte nån slags hoppressad stärkelseblandning. (Fast såna kan också vara goda om man är på rätt humör).

Sen kom jag att tänka på popcorn och där har vi festen! För mig är popcorn barndomsnostalgi och fest. Jag tror att vi hade popcorn ganska sällan hemma men chips hade vi så gott som aldrig. Jag tycker synd om de barn som "ska" äta chips varje vecka i fredagsmysets namn. Jag minns några popcornshändelser från då jag var liten. I "bantis" (förskolan) hade vi alltid (?) en skål som gick runt på samlingen då nån fyllde år. Som jag minns det var det nötter, russin och chokladpopcorn. Åtminstone de sistnämnda. Det var ju inte tal om att rafsa åt sig några nävar på den tiden utan man fick ta några.

Av min moster L däremot fick vi alltid (?) varsin påse popcorn då vi skulle åka hem med tåget från Helsingfors. Jag minns ännu smaken när jag tänker på dem. Jag vet inte hur hon gjorde dem för jag har inte smakat så goda popcorn nån annanstans. På Borgbacken åt vi också popcorn. I mitt minne svävar en tät popcornsdoft över hela området. Fortfarande köper jag nästan alltid en popcornsstrut då jag besöker ett nöjesfält. Och till sist finns ju biopopcornen. De känns också som en raritet eftersom jag går så pass sällan på bio. Popcorn är ju också en hel del nyttigare än chips så de får utgå med segern denna gång.

Snackset som inte kvalade in men borde ha fått (förlåt att jag tjatar): Mysliryvita med brieost. Kärlek!

Äntligen Camilla Lundsten!

Jag har länge spanat in boken "Äntligen jag!" av Camilla Lundsten. En fylleribok om barnets första år. Det är något med bilderna som påminner om min egen barndom, klara tydliga djurbilder som är glada och söta och inte så naturtrogna. Frågorna är också lite skojigare formulerade och mer avslappnade än vad jag sett förr.

 

Och vissa frågor är väldigt moderna. :)

Barndom! :)

 Så jag beställde den. Samtidigt köpte jag också tre pekböcker på samma tema. Jag hoppas att inte vår bebis kommer att hata Lillefant... För sen slirade jag till och beställde ett pussel också. Det kanske kan bli för mycket av det goda....

För nu skulle jag ju också vilja ha några av de söta plaggen från Lindex också....

Kanske ett lejon? Det måste ju inte vara elefanten... ;)

Salvesen

Den andra bilden jag tyckte var värd att publicera igen är min tavla av ett gammalt fönster. Den har hängt med sen mina studieår. Jag minns ännu den dammiga vinden i den konstiga affären där jag köpte det gamla fönstret. För 20 mark har jag för mig, men det kan ha varit mer.

Bilderna är gjorda av scenografen Erik Salvesen och har alla teatermotiv, de är plockade ur en väggalmanacka. Bilderna är fastlimmade med nåt speciallim (animaliskt) som min konstnärsväninna S. tillhandahöll. Det ska inte äta papper på samma sätt som ett vanligt lim gör med tiden.

För tillfället har tavlan ingen väggplats och det är lite synd. Men kanske det blir en upphängning då jag röjt klart i mitt arbetsrum. Jag har nämligen det som projekt nu i sommar- tillsammans med allt annat jag borde hinna...

Det kanske inte syns på bilden, men det nedersta glaset är kvar. Jag gjorde ingenting med fönsterramen då jag köpt den- förutom att borsta bort damm och spindelväv och putsa upp den lite.

Nostalgitripp

Rödmålad hall med änglastilleben på byrån. Fotat i juli och inte vid jul som man kunde tro. Duken är ett loppisfynd från Ljungsbro, ängeln med speldosa en julklapp från en elev, den liggande ängeln en present, tavlan från anttila och madonnan från Stockholm. Lyktan och ljusslingan minns jag inget om :) 

Jag länkade på facebook till ett inlägg i min gamla fotoblogg och insåg att jag inte kom ihåg inloggningsuppgifterna till den. Efter lite klurande fick jag i alla fall fram dem och blev påmind om att jag har haft ännu en annan blogg. En som bara levde några veckor. Jag tänker döda den nu, den känns inte så viktig. Meningen var att jag skulle skriva en inredningsblogg som inte var så vit och vacker som alla andra. Men jag täcktes väl aldrig riktigt visa verkligheten. :)

Två bilder har jag sparat därifrån. Den första hade jag som bild bakom rubriken "Den röda hallen" för just hallen som jag tillsammans med en kompis målat blodröd var en av de mest typiska sakerna för den lägenheten. Det bästa var naturligtvis utsikten som bäst kan beskrivas i det här inlägget i fotobloggen jag talade om. Den får vara kvar även om jag inte uppdaterar den mera.

Jag har sammanlagt haft fem privata bloggar sen 2006 då jag började. Som mest tre samtidigt (den vanliga på bloggen.fi, fotobloggen med mest naturbilder och så den röda hallen). Numera har jag fullt sjå att hålla liv i en enda. (Såna här fakta kanske inte intresserar nån, men jag skriver det för att minnas själv...)

Min första blogg handlade om mitt år i Stockholm. Om nån vill kika nu eller minnas tillbaka finns den här. Jag sörjer att bloggen.fi kraschade sådär bara. Eller snarare den levde kvar bakom beteckningen "gammal" och där trodde jag den skulle vara kvar, men plötsligt en dag var den borta. Där fanns så många minnen, så många saker jag inte skrivit nån annanstans, den oväntade kärleken och den stora stora sorgen. Men det är väl det som är nackdelen och farligheten med nätet. Allt kan försvinna, samtidigt som många säger (då det är nåt negativt) att allt ändå finns kvar i cyberrymden.