Men nog med ord. Jag låter bilderna tala. Måste bara säga att jag är lite stolt över att jag vågade kliva högst upp i fyren och framförallt ner igen. Trappstegen var tunna metallpinnar och jag hade sandaler som var lite hala. Men jag kom både upp och ner med livet i behåll. Hade ju inte varit roligt att ramla ner på alla stenarna....
Ibland har mina redigeringar gått lite till överdrift, men det bjuder jag på. Dock var himlen faktiskt osannolikt blå. Fast kanske inte turkos... :)
De hatade skarvarna. Ser lite äckliga ut nästan när man vet vad de ställer till med. Eller i alla fall onaturliga här hos oss. |
3 kommentarer:
Oj, vilka fina bilder! Vill ha alla :)Nog märks det ju skillnad ändå mellan kamerorna... Har du zoomat ut oss eller var vi verkligen så där små...?
Vad ni har mycket regn o åska, här har det kommit "lite grann" av båda men inget i dag. Sval o skön fm dock!
Jo det finns en orsak att kånka på ett monster. :) Men sen är bilderna redigerade också. De flesta blev för ljusa i den starka solen.
Bilden där ni är små är ozoomad. Antar att det var sådär små ni var, jag var ju hööööögt uppe! :)
:)
å så är det ju lite skillnad på den som håller i monstret eller plutten åxå... ;)
Skicka en kommentar