Man ska väl inte bara blogga när allt är jubel och lycka. Idag var jag på den femte träningen ashtangaträningen. Jag vet inte varför men nånting kändes fel och jag gick därifrån lite nedstämd istället för glad och avslappnad som hittills. Kanske det var nu väggen kom emot. Ledaren sa i början att många brukar hoppa av eftersom träningen är krävande och kräver att man har tålamod med sig själv. Tålamod är inte min starkaste sida och helst vill jag kunna saker direkt. Däremot har jag aldrig haft särskilt höga krav på mig själv då det gäller olika former av idrott eftersom det aldrig varit min grej. Jag ser inte mig själv som sportig, vig osv.
En annan sak som ledaren pratade om i början var prestation. Till yogan hör aldrig nånsin tankar på prestation. Det låter förstås helt vettigt men idag kunde jag inte låta bli att bli irriterad på mig själv för att jag inte kunde. Det har väl att göra med att jag aldrig har gjort så här svåra övningar förr. Kanske var jag trött också, jag fick ingen ordning på andningen, när övningarna blev svårare märkte jag att jag höll andan. Och mag- och rotlåsen (inre magmuskler och bäckenbottenmuskulaturen) hade gått nån annanstans. Och så balansen, den funkar ju aldrig och det är ju jättetråkigt att försöka träna hemma då det bara går dåligt. Som att stå på ett ben med det andra benet rakt framåt. Jo, tjena. Och så knäna som helt enkelt inte går att vika ihop på alla önskvärda sätt...
Men men, nu skakar jag av mig och går vidare. På onsdag är det den sista träningen. Då ska jag gå och fokusera på det som känns bra och tänka att resten ska få ta tid. Det är verkligen inget fel på ledaren. Hon har ett bra mantra, ungefär "böj dej så långt du kommer och nöj dej med det". I den frasen finns ju inbyggt att allt inte är enkelt, att allt inte går genast. Jag måste bara lära mig det också. Tror jag ska ta några lugna träningar hemma och försöka förstå vad vi hållit på med i lugn och ro innan jag går på fortsättningsgruppen på yogacentret. Men som med allt annat är det väl inte bra att vänta för länge heller. Där får jag ju professionell handledning också.
Håhå, inte vet jag vad det här blev för text. Känner mig mest bara gnällig och negativ men det var ett sätt att få skriva av mig, rensa hjärnan och också visa att allt inte är tjosan och mysigt hela tiden. Asanan på bilden ovan var förresten en av de lättare idag. Dock tror jag inte att jag så där smidig ut. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar