1 november 2013

Träningskompisar

Suddiga mobilbilder kan med fördel redigeras i PicMonkey. :)
Det hände! Vi tog oss till gymmet i tid. Jag hann till och med dammsuga före! Och träningen gick bra. Över förväntan till och med. Noa låg på sin filt på golvet nästan hela timmen. Han var fullständigt nöjd med allt som hände runtomkring. Vid några tillfällen plockade jag upp honom och använde honom som hantlar en kort stund och lät honom gunga på mina ben i magmuskelövningar. Men det hade nog inte behövts, han var nöjd där han låg. Riktigt roligt blev det i armhävningarna och plankan då jag dök ner över honom och han skrattade så han kiknade. Jag skrattade också och pussades och busade. Tråkigare träning kan man ha!

I slutet av timmen såg jag att han började tappa tålamodet men han höll ut till slutet. Jag matade honom direkt i omklädningsrummet och det var han glad för. Sen åkte vi hem och han sov i bilstolen ännu medan jag duschade, förberedde mat och tog emot min lunchgäst, vännen P som också varit med på gymmet. Han sov kanske 1,5 timme i stolen! Tydligen alldeles utmattad av alla intryck. Nu ikväll har han också sovit mer än vanligt och jag måste faktiskt erkänna att vi har varit ganska slappa på sista tiden. Kanske han behövde lite aktivering?

Angående träningen fanns det en del moment som var tunga, till exempel armhävningarna och framförallt magmuskelträningen, men jag är inte säker på om jag ska kämpa så hårt med magen ännu? Hur som helst insåg jag att det är nyttigt för mig att komma utanför bekvämlighetszonen. Då jag tränar ensam är det ingen som bryr sig om jag slutar eller pausar då det blir tungt. I gruppträningen bryr sig väl ingen heller vad jag sysslar med, men jag vill ju klara av och hänga med och får kämpa lite mer än vanligt. Kanske inte så dumt att "tvingas" ta i lite. Dessutom kändes det helt perfekt att få ett träningspass gjort medan mannen jobbar och inte alltid åka iväg först när han är ledig. Ska nog se till att det här blir en återkommande vana den tid jag har kvar gymkortet.

ps. Stort TACK till vännen P som fick mig övertygad att komma med. :) Det står ju kompisar i rubriken.

1 kommentar:

pia sa...

Tack själv! Det var roligt att höra att jag kan övertyga någon. Och tack för den mustiga grytan som fick mig nästan att stoppa huvudet i den för att få putsa rent. En finfin dag på alla sätt!