Jag slösar ju ingen tid på att blogga direkt, men så vet jag ju inte hur många som läser heller...
Stor del av sommaren har gått åt till att måla huset. Redan semesterdag 1 var mamma och pappa på plats. Efter att de hade målat med mig i fyra dagar har jag gnott på ensam i minst det dubbla. Det är otroligt vilken tid det tar. Nu är i alla fall allt (utom det vita) målat minst en gång.
På kvällarna har det varit teaterövningar. Midsommaren firades på villan.
Snart är det slut på hela juni och nån sommarfeelis har inte riktigt infunnit sig. Det har mest varit stress tycker jag. I torsdags när vi skulle åka iväg mot stugan kom en Älvsbygubbe och började riva golvet i arbetsrummet, vi har fått en minimal vattenskada på grund av en liten spricka i ett rör. Lyckligtvis var det inte nån större fara, men vi hann ändå bli lite rädda. Igår bytte han isolering och satte dit en ny spånskiva. Nu väntar vi bara på golvet som borde komma imorgon.
Ännu en stressfaktor är arbetet som ska lämnas in till min kurs. Att mitt i sommaren skriva en uppsats om hjärnan är inte så lockande, men knappast skulle det vara lättare mitt i arbetsåret heller. Problemet är framförallt att förstå hur pass ytligt/invecklat jag ska skriva. Det ska trots allt bara vara fyra sidor, men en massa nervceller och lober ska hinnas med. Sitter på jobbet för andra dagen för att få arbetsro.
Detta som ett litet, men ack så tråkigt livstecken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar