Höstmys

Hösten är ofrånkomligen här, med den både mörker, ruggighet och kyla. Oroväckande många verkar ha jättesvårt med hösten. Det skrämmer mig lite. Jag brukar tänka att man kan inte leva här i landet om man bara verkligen lever bara en fattig tredjedel av året.

Linn Jung skriver om samma sak i sin blogg. "För väljer man att leva i Finland, så kan inte SJU-ÅTTA-NIO MÅNADER BARA GÅ UT PÅ ÖVERLEVNAD." Hela inlägget om höstsurvival kan man läsa om här. Bland annat tipsar hon om att vara ute varje dag oavsett väder och att se till att umgås med folk fast man hellre skulle ligga i soffan och slöa.

Här får ni min första oktobervecka i bilder. Inte helt usel, visst?

Första frosten första oktober.

Mitt höstaltare extra allt. Lönnlöv både från ifjol (hittade några i en tidning som glömts i press) och i år. Tyvärr aldrig lika färgsprakande som då man plockar dem. Renen (Noas!) och stenarna påminner om vår härliga fjällvandring. Ekollonen plockade jag vid ruinerna i Gamla Vasa efter gympan i torsdags. (Och en malplacerad fyr som står i ett hörn och skäms för att jag inte orkade flytta bort den)

Lyktan till vänster är köpt i Umeå men finns numera också på Minimani tror jag. Den högra är från Indiska.

Idag tog jag in några kvistar aronia i vackra färger. Bilden är däremot makalöst slarvigt tagen.

Och så kanelbullens dag igår! Samtidigt också mina föräldrars 45-åriga bröllopsdag. Hurra för kärleken!

Och vacker dimma över vägen (och resten av omgivningarna) häromkvällen. Visst är det lite mysigt med mörker också? Men jo, vintern är oändligt lång och sommaren som tog slut för fort (igen) var alldeles alldeles underbar. Kanske den här vintern blir bättre än nånsin då jag har en liten kille som varje dag VILL ut. Ibland så pass att han gråter och pekar ut genom fönstret och säger "däää". Ut ska vi gå och bra ska vi må! :)