Väntar

Det blev inte så mycket med första besöket, men jag hade så tur så läkaren är på plats idag. Fanns dock ingen tid före 11 så jag åkte hem och väntade.

Snart dags att åka tillbaka och få se om någon rör sig på ultraljudsskärmen. Barnmorskan ansåg i alla fall inte att hoppet är ute, men å andra sidan var hon inte här igår...

Blödande hjärta

Jag har gått omkring med en smygande hemlig glädje de senaste veckorna. I slutet av maj, efter bröllopsruschen och allt med huset lyckades vi med första försöket och jag blev gravid igen. Underbara känsla, men samtidigt en konstant oro eftersom det fick ett snabbt slut förra gången.

När vi sett de två blå strecken på provstickan bokade jag genast tid till mödrarådgivningen och fick datumet 13.7. Långt fram kändes det som, men nu är dagen här. I helgen började små blödningar, men det var obetydligt och dessutom på "normal menstid", och det brukar kunna hända. Igår kände jag mig trött och olustig hela dagen, hade ont i både ryggen och ena höften. Blödningen ökade lite, men fortfarande var det inte ens "mensmängd". Det ryggonda skyllde jag på söndagens ogräsrensning.

Men redan på söndag kväll var jag orolig. K skulle åka iväg på en tredagars arbetsresa tidigt på måndag morgon. Sent igår kväll kom så syndafloden. Ökade smärtor och mycket blod.

Nu har jag mycket mycket svårt att tro att det finns ett levande foster kvar. Försöker hålla kvar i det lilla tunna halmstrået att andra också har blött. Höften har värkt hela natten och jag har knappt fått nån sömn. Samtidigt oroar jag mig för hur det ska gå med teatern som har föreställning för nästan fullbokad läktare imorgon. På nåt sätt måste det ju gå att lösa om jag inte kan vara med. Teatern är ju inte det viktigaste just nu.

Om en dryg timme har jag min tid på rådgivningen. Jag känner mig så besviken på hela situationen. Kunde det inte vara min tur nu? Och om det nu skulle ske, måste det ta så här lång tid. Förra gången i 15e veckan, nu i 9e. Och dessutom kvällen före inskrivningen. Jag minns hur glad barnmorskan var när jag ringde och bokade tiden. Hur hon gratulerade och välkomnade mig och nu får jag inte gå dit med samma glädje.

Måste försöka hitta hoppet den här sista timmen i väntan. Sen kommer det bara att finnas visshet....

På facebook fick jag detta slumpade meddelande:

On this day, God wants you to know

... that when the night feels very long, remember that a new day is just around the bend. With each new day we are given new hope, new possibilities, new opportunities. Each new day is a miracle.

På nåt sätt måste det gå. Det måste! So help me God!

Skokartong vs torn och smårutade fönster

Varför bygger man lådor i betong när man kan bygga så här?

Finnlaysonområdet och random house i centrum av Tammerfors 20.6

Det stora blå

Kom kom kom! :)

Reklamdags! Snart smäller det! Roland Engström gör en fantastisk rolltolkning och allt är jättejättebra! Roligt, dråpligt, skrämmande, konstigt och lite sorgligt. Alla känslor finns representerade. Och så är det ju vackert förstås! :)¨

Spelplatsen är vid Kyroboas kvarn i Oravais. Bokar gör du lättast HÄR.

Sommaren flyger iväg

Jag slösar ju ingen tid på att blogga direkt, men så vet jag ju inte hur många som läser heller...

Stor del av sommaren har gått åt till att måla huset. Redan semesterdag 1 var mamma och pappa på plats. Efter att de hade målat med mig i fyra dagar har jag gnott på ensam i minst det dubbla. Det är otroligt vilken tid det tar. Nu är i alla fall allt (utom det vita) målat minst en gång.

På kvällarna har det varit teaterövningar. Midsommaren firades på villan.

Snart är det slut på hela juni och nån sommarfeelis har inte riktigt infunnit sig. Det har mest varit stress tycker jag. I torsdags när vi skulle åka iväg mot stugan kom en Älvsbygubbe och började riva golvet i arbetsrummet, vi har fått en minimal vattenskada på grund av en liten spricka i ett rör. Lyckligtvis var det inte nån större fara, men vi hann ändå bli lite rädda. Igår bytte han isolering och satte dit en ny spånskiva. Nu väntar vi bara på golvet som borde komma imorgon.

Ännu en stressfaktor är arbetet som ska lämnas in till min kurs. Att mitt i sommaren skriva en uppsats om hjärnan är inte så lockande, men knappast skulle det vara lättare mitt i arbetsåret heller. Problemet är framförallt att förstå hur pass ytligt/invecklat jag ska skriva. Det ska trots allt bara vara fyra sidor, men en massa nervceller och lober ska hinnas med. Sitter på jobbet för andra dagen för att få arbetsro.

Detta som ett litet, men ack så tråkigt livstecken.

Årets första

Vild bukett som fått sällskap av några kvistar från de stackars aroniaplantorna med rostfärgade blad.