Paint!

Hur man lurar barn att äta fisk :)

Det är inte aktuellt hos oss, i och med att två av tre är allergiska. Tanken med rubriken är att jag idag rörde ihop en rätt där fisksmaken helt försvann. Går även att testa för vuxna som inte gillar fisk, men vet att de borde... :)

Det var lite skåprensning igen:

• Stek ett paket vit fisk i lite smör (vi hade sej eller möjligen pollock, ett block som tinat sen jag köpte det igår, jag klippte filéerna i bitar)
• Hacka några tomater och häll i (jag tog några gula som såg lite trötta ut, men som det annars inte var nåt fel på)
• Häll på en burk gräddfil och några klickar currypasta (vi har den på bilden, mild står det, jag tog tre rågade teskedar, blev nästan för mycket smak, men inte direkt starkt)
• Hacka färsk basilika och persilja och rör ner, mest för färgens skull.

Det smakade väldigt mycket curry, väldigt indiskt och väldigt lite fisk. Hade vi haft ris till hade man lätt kunnat lura vem som helst att det var supermör kyckling :) Vi åt med broccoli och nypotatis, jag hade inte planerat att det skulle bli så här när jag började laga...

Lite annorlunda smak på fisk! Det är inte helt min egen idé, på fiskpaketet fanns ett recept där currypasta ingick, men jag gjorde min egen variant.

Härlig stank!

Jag sitter här och luktar illa. Och jag njuter av det! Jag har nämligen varit ute på den första löprundan på säkert en månad. Dessutom var min tröja inte speciellt fräsch när jag började heller. Den åker i tvätten alldeles strax. Dessutom lade jag inte på mig världens bästa deo i morse då jag vaknade i sommarstugan och hade glömt packa med min vanliga. Hittade bara en gammal, den har säkert frusit och tinat många vintrar och vårar redan :)

Så att. Det blir riktigt bra med bastu och dusch nu. Och framförallt känns det underbart att vara igång igen, efter en tid med sjuk fot följt av en dryg vecka med ordentlig förkylning. Jag var faktiskt förvånad att jag kunde springa nästan hela vägen (3,2 km) idag. Sen gick vi en lite kortare runda med hunden och då sprang vi också lite. Så sammanlagt har jag nog sprungit minst 3,5 km idag även om det inte var i ett sträck. Och i förrgår var jag på gym. Heja! :)

Salladsbild

Men suck! Vinkla huvudet då! Denna bild har aldrig varit stående, men den envisas. Jag tog bort den från förra inlägget, då blev flera rader text understreckade istället. Och till och med det var nästan omöjligt att återställa. Försökte ge bilden en ny chans i ett nytt inlägg, men den ger sig inte. Förstå sig den som kan?! Jag orkar inte kämpa emot.

Hur man lurar barn

Våra barn (mina bonusbarn) är inga totalvägrare då det gäller grönsaker. Gurka går bra på smörgås och de äter gärna en hel tomat. Dessutom har de lärt sig att fylla sina tortillas med en massa sorter. Ibland äter vi till och med bara sallad. Däremot har jag aldrig (såvitt jag minns) sett nån av dem äta sallad med maten.

Idag hände det! Jag frågade om mellanbarnet ville göra sallad och det ville hon. Allt möjligt skars och hackades och det slutade med en söt gubbe. Men jag hade inga förhoppningar om att nån annan än två vuxna skulle äta av den. Jag hade fel. Visserligen åt hon all sallad först och sen maten, men det är på rätt väg.

Jag har trott att den där klyschan att "om barn är med och lagar maten äter de bättre" är en smula överdriven, men kanske inte. Samma mellanbarn har dessutom lagat mat två gånger denna vecka. Vackert så! Hoppas det smittar! :)

Vardagslyx och -visdom...

Pappas härliga obesprutade tomater. Därav (?) endel sprickor, men de gör inget bara vi skyndar oss att äta. (Liten plåtbricka från Anttila)

Dagens lärdom: Fånga inte en fallande tomat med höften mot en skåpdörr. Åtminstone inte om den hör just till den spruckna sorten.

Nätmobbning och skitsnack

Det här var så bra skrivet så jag kopierar det rakt av, man vet aldrig vart saker försvinner om man bara försöker länka och dessutom kanske inte folk orkar klicka sig vidare för att läsa. Texten är en kolumn i den största finlandssvenska dagstidningen Hufvudstadsbladet, publicerad 18.8 2011.

Nätmobbande mammor

Jag känner en liten Helsingforsdam som blev mobbningsoffer på nätet innan hon hunnit bli fem veckor gammal. Flickans stolta och lyckliga föräldrar publicerade en familjeannons i tidningen då de döpt sin flicka – det brukar stolta föräldrar göra.
Döm av deras förvåning då det redan samma dag utbröt en bitsk debatt på ett känt finskt nätforum för småbarnsföräldrar. Rubriken på det första inlägget löd: "Såg ni döpta-annonsen i dagens Hesari: Tina-Stina Lotta?"
Tina-Stina Lotta var det dummaste namn mammorna hört talas om. Tilltalsnamnet och mellannamnen passade inte alls ihop och helheten var konstlad och ful. De debatterande mammorna slog fast att namnet var ett försök att vara märkvärdig. Och så vidare.

Flickungen heter naturligtvis inte på riktigt Tina-Stina Lotta. Jag skulle aldrig skriva en kolumn innehållande en liten bebis hela namn. Men mammorna som deltog i mobbningen av stackars Tina-Stina Lotta, de verkade inte fundera över att de hängde ut en försvarslös liten unges identitet.
Googlade man på Tina-Stina var den här debatten det första som kom upp. Tina-Stina Lottas namn var för första gången cementerat i cyberspace. Tina-Stina Lottas stolta föräldrar blev både ledsna och upprörda och i stridens hetta skrev hennes mamma ett eget inlägg i diskussionen för att försvara dotterns namn.

Det skulle hon inte ha gjort. På nätet är det bäst att lida i tysthet och inte försöka försvara sig. Alla har vi varit med om att i verkliga livet säga något dumt om någon person och så visar det sig att personen står bakom knuten. En vanligt funtad människa rodnar och ber om ursäkt, försöker kanske med en tafatt bortförklaring. Men så går det inte till på nätet. Debattmammorna höll fast vid sin åsikt och hånade Tina-Stina Lottas mammas förklaringar. Det vanligaste svaret blev "LOL", alltså ett gapskratt.
Historien om mobbningen av fyra veckor gamla Tina-Stina Lotta må fungera som ett litet inlägg i debatten om diskussionskulturen på nätet. Om vanliga finländska mammor, med egna småbarn, inte tvekar vara elaka mot en liten bebis och hennes föräldrar, då fattas en viktig kloss med hyfs och pli någonstans. Det allra värsta är att samtliga mammor som hängde ut Tina-Stina Lottas identitet själva förblev anonyma. Tina-Stina Lotta får aldrig veta vem de är.

Jag kanske inte har förstått nätdebattens innersta natur, jag kanske är en bakåtsträvare och rädd för tankens frihet, men jag håller på att bli riktigt less på anonyma debatter. Jag förstår mycket väl att ett krav på inlägg under eget namn hämmar debatten, men jag börjar bli redo för det. Jag skulle så mycket hellre följa seriösa debatter där folk står för vad de säger med eget namn. Även om det betydde mindre debatt.
Nätet är inget okontrollerat utrymme med egna lagar. Jag tycker det är dags att vi börjar kräva lite ordning. Den enskilda debattören kan börja med att alltid debattera under eget namn.

Elli Flén heter så på riktigt.

Höstmys

Det är ju lite trist att sommaren är slut och jobbet har börjat. Men visst är det mysigt med skymning på kvällarna. Bilden är tagen redan sista juli, tydligen blev det lite svalare till kvällen så dimman kom. Bilden är tagen från vår trappa.

Kladdkaketårta utan mjöl och socker

Det ramlar in en del av sommarens recept nu. :) Lika bra att skriva in dem här så jag vet var jag har dem, det här fick jag leta en bra stund efter. Det finns på tasteline. I originalreceptet är det pistagenötter, men jag använde valnötter (tror jag) så jag skriver det här. Tårtan imponerade storligen på min svärmor som inte trodde man kunde baka en god kaka utan vetemjöl och socker. :)

• 250 g mörk choklad (70%)
• 1,5 dl vatten
• 1 dl valnötter, hackade
• 1 tsk rivet apelsinskal
• 2 msk kallt starkt kaffe
• 5 äggvitor
• 5 äggulor
• 0,5 tsk salt
• 2,5 dl vispgrädde
• 0,5 tsk vaniljsocker
• jordgubbar

Sätt ugnen på 150 grader.

Smält chokladen försiktigt tillsammans med vattnet i ett vattenbad. När chokladen smält tillsätter du kaffet, rivet apelsinskal samt nötterna. Rör till en slät konsistens och låt svalna.

Dela äggen och vispa vitan med saltet till hårt skum.

Blanda ner äggulorna i chokladsmeten. Vänd sedan ner vitan. Blanda väl.

Häll smeten i en smord ugnssäker form (25 cm). Jag mjölade med mandelmjöl, vilket gav en ful vit hinna, men den täcktes med grädde överallt. Grädda ca 25 minuter.

Garnera kakan med vispad grädde och jordgubbar.

Bästa knäckebrödet

Jag testade ett nytt knäckebrödsrecept förra veckan. Det var både lättare att göra och godare än de tidigare jag testat. Dessutom utan fiberhusk som ger en lite besk smak. Jag har aldrig bakat med sesamfrön för, helt enkelt för att jag inte haft såna hemma. Men det blev som sagt jättegott!

• 2 dl skalade sesamfrön
• 0,5 dl linfrön
• 1,5 dl solrosfrön
• 0,5 dl flagad mandel/ krossad mandel
• 3 dl riven ost
• 3 ägg
• lite salt (jag tror inte jag saltade, det brukar räcka med saltet i osten)
• en skvätt olivolja (det sägs att oljan gör brödet mer krispigt)

Blanda alla ingredienser och bred ut på en bakplåtsklädd ugnsplåt. Med återanvändningsbart teflonpapper gick det hur enkelt som helst att breda ut jämnt med sked. De tidigare bröden har haft tjockare degar. Hela plåten skall täckas. Grädda i 175 grader i ca 17 minuter, tills brödet har fått färg. (Jag tror det behövdes längre tid?) Ta plåten ur ugnen, klipp brödet i bitar, vänd upp-och-ner och lägg plåten tillbaka i ugnen. Stäng av värmen och låt knäckebrödet stå torka i ugnen på eftervärmen. NJUT!

Sommarens godaste sallad

Jag hittade ett recept på nätet tidigare i somras och hade inte alls väntat mig detta. Supergott! Jag gjorde ett storkok på tre olika slags bönor (stora vita, svartögda och svarta) nån gång i våras och frös in i påsar. Bara att ta fram vid behov.

Har inga mått, men ungefär så här:

• Färdigkokta bönor
• Färsk persilja (mycket!)
• Så mycket hackad vitlök man vågar
• Hackad röd lök
• Valnötter
• Balsamvinäger
• Olivolja
• Flingsalt (ganska mycket)

Blanda och njut!

På den övre bilden är det mest likt originalet. Black eyed peas är bäst har jag kommit fram till. Stora vita bönor blir liksom för mycket, svarta bönor blev för träigt (?) och de kidneybönor som köptes färdigkokta var helt okej, men inte heller lika bra. I den undre salladen lade jag mandelspån eftersom nötterna var slut. De tar ganska mycket färg av vinägern.

Salladen är superb till grillat kött, har även provat den till lax, det funkade, men inte lika "klockrent" som man säger.

Blandad kompott

Kör ett race med samlade sommarbilder och minnen. Känns lite sent och onödigt, men samtidigt är det ju nån slags dagbok för mig själv. Först ut är två bilder från igår, fredagsmys utan läsk, alkohol eller chips. Med ålders rätt en kanna te (och Panadol hot för mig som är förkyld), surskorpor och ost. Och dessutom har vi fått plocka fram mera ljus. En lite nostalgisk bricka, vinet i flaskan längst till höger drack vi på vår allra första träff. De två andra flaskorna är också från vårt första år tillsammans.

Vi testade också det nya spelet Faqir köpt för en femma på Citymarket. :) Det funkar säkert bättre med fler spelare. Det finns få spel man kan spela med hela familjen så att alla är med på samma villkor. Det här är ett sånt.

Oops, nu kommer en brittisk deckare emellan!

Jåhåhå och en flaska blod

Semestern är slut och förhoppningsvis också stiltjen på bloggen. Jag har samlat massor av bilder i kameran, men inte orkat skriva. Ändå har jag suttit alltför mycket vid datorn. Först ut är en rapport från den första skolveckan, eller snarare fredagens äventyr.

På torsdagen berättade jag för barnen att vi ska på skogsutfärd, men jag hade ingen aning om vad. Vid maten hade jag dock haft denna diskussion med en pojke:

Han: Tror du det finns katter fortfarande?

Jag: Va???

Han: Tror du det finns katter fortfarande?
Jag: Vad menar du? Det är klart att det finns katter?!

Han: Nej, jag sa skatter...

Sen pratade vi om skatter, sjörövare och kapningar en stund. Det gav mig senare på kvällen idén till ett äventyr. Intressant att se vad man kan få till på mindre än en timme med allt skräp man samlat på sig.

Jag håller fast vid min princip att inte publicera (tydliga) bilder av andra människor i min blogg, tyvärr missar ni en hel del härliga miner, men det får ni leva med.

När vi samlades på gården, berättade jag lite nonchalant i förbifarten att jag hade stannat vid stranden för att fota havet och då sett en flaskpost, jag visade fotot i kameran. Sen "kom jag på" att jag faktiskt hade flaskan i bilen. Men vi kan ju titta på den nästa vecka... De flesta ville se den genast.

Brevet:

Vi klurade en stund på var platsen kunde finnas. Lyckligtvis var min kollega också med och hon kom att tänka på den här platsen. När vi kom dit sa jag lite förtvivlat att var ska vi börja leta? Men flera stycken hittade ett märke på vägen.

Och sen:

Lådan innehöll bland annat tre flaskor blod, men det trodde ju ingen på. För säkerhets skull luktade alla och vi kom fram till att det var saft som vi hade trott. Antagligen hade sjörövarna skrivit blod för att ingen skulle våga dricka upp deras saft. :)

I lådan fanns också kex och Lennart Hellsings Sjörövarbok. Kanske inte så lätt att förstå, men bilderna var häftiga och det fanns en massa roliga rim.

När jag hade läst en stund kom jag på att en av pojkarna skymtat nåt annat i lådan då jag tog ut boken. Vi kollade vad det var.

Som den traditionella lärare jag är kunde jag ju inte bjuda på godis utan att vi först räknade ut hur många var och en skulle få. Vi räknade tillsammans att det fanns 20 bitar. Sen var vi lite oense om hur många vi var. Om man räknade de vuxna var vi 10 och då blev det lätt att dela.

Sen läste jag lite till, men så kom jag på att det hade väl stått proviant OCH skatt i flaskposten. Vi hade ju bara hittat en låda. Vi undersökte lådan. Det fanns en bild av ett skepp i botten och nån läste texten HEMLIGT. Sen var det lite klurigt att veta vad man skulle göra med det. Till slut såg nån att det var fasttejpat och gick att ta bort.

Sjörövare har tydligen inte så vacker handstil... "Leta efter skatten i runda skrinet vid lilla trädet" stod det. Min plan hade varit att "Göra en Skalman" och gömma skatten vid ett stort träd och tänka ut att tid har gått. Det fanns ett stort och ensamt träd mitt på, men det var för svårt att komma dit så jag fick ta en liten rönn i närheten.

Det blev ett letande...

Och överraskande snabbt hittades skrinet.

En gammal, men perfekt kakburk :)

Med en massa sedlar och mynt sparade från olika resor. De där som blir över liksom. Och en del bling-bling-smycken. Flera trodde att det var låtsaspengar, men jag bedyrade att de var äkta, både från Island, Ryssland och Ungern, så piraterna hade nog seglat omkring ganska mycket. Hur man seglar till Ungern behövde jag dock inte förklara... ;)

Åh, det här måste vara ett riktigt pirathalsband (köpt på 90-talet och används sporadiskt ännu...), men bara två ville/vågade prova det.

Sen var det en som kom på att vi var ganska långt från havet så hur hade de kommit hit. Då fick jag ta lite snack om landhöjningen och berättade var strandlinjen hade gått för några hundra år sen... Så då kom de fram till att det nog var en gammal skatt.

Song