Nätmobbning och skitsnack

Det här var så bra skrivet så jag kopierar det rakt av, man vet aldrig vart saker försvinner om man bara försöker länka och dessutom kanske inte folk orkar klicka sig vidare för att läsa. Texten är en kolumn i den största finlandssvenska dagstidningen Hufvudstadsbladet, publicerad 18.8 2011.

Nätmobbande mammor

Jag känner en liten Helsingforsdam som blev mobbningsoffer på nätet innan hon hunnit bli fem veckor gammal. Flickans stolta och lyckliga föräldrar publicerade en familjeannons i tidningen då de döpt sin flicka – det brukar stolta föräldrar göra.
Döm av deras förvåning då det redan samma dag utbröt en bitsk debatt på ett känt finskt nätforum för småbarnsföräldrar. Rubriken på det första inlägget löd: "Såg ni döpta-annonsen i dagens Hesari: Tina-Stina Lotta?"
Tina-Stina Lotta var det dummaste namn mammorna hört talas om. Tilltalsnamnet och mellannamnen passade inte alls ihop och helheten var konstlad och ful. De debatterande mammorna slog fast att namnet var ett försök att vara märkvärdig. Och så vidare.

Flickungen heter naturligtvis inte på riktigt Tina-Stina Lotta. Jag skulle aldrig skriva en kolumn innehållande en liten bebis hela namn. Men mammorna som deltog i mobbningen av stackars Tina-Stina Lotta, de verkade inte fundera över att de hängde ut en försvarslös liten unges identitet.
Googlade man på Tina-Stina var den här debatten det första som kom upp. Tina-Stina Lottas namn var för första gången cementerat i cyberspace. Tina-Stina Lottas stolta föräldrar blev både ledsna och upprörda och i stridens hetta skrev hennes mamma ett eget inlägg i diskussionen för att försvara dotterns namn.

Det skulle hon inte ha gjort. På nätet är det bäst att lida i tysthet och inte försöka försvara sig. Alla har vi varit med om att i verkliga livet säga något dumt om någon person och så visar det sig att personen står bakom knuten. En vanligt funtad människa rodnar och ber om ursäkt, försöker kanske med en tafatt bortförklaring. Men så går det inte till på nätet. Debattmammorna höll fast vid sin åsikt och hånade Tina-Stina Lottas mammas förklaringar. Det vanligaste svaret blev "LOL", alltså ett gapskratt.
Historien om mobbningen av fyra veckor gamla Tina-Stina Lotta må fungera som ett litet inlägg i debatten om diskussionskulturen på nätet. Om vanliga finländska mammor, med egna småbarn, inte tvekar vara elaka mot en liten bebis och hennes föräldrar, då fattas en viktig kloss med hyfs och pli någonstans. Det allra värsta är att samtliga mammor som hängde ut Tina-Stina Lottas identitet själva förblev anonyma. Tina-Stina Lotta får aldrig veta vem de är.

Jag kanske inte har förstått nätdebattens innersta natur, jag kanske är en bakåtsträvare och rädd för tankens frihet, men jag håller på att bli riktigt less på anonyma debatter. Jag förstår mycket väl att ett krav på inlägg under eget namn hämmar debatten, men jag börjar bli redo för det. Jag skulle så mycket hellre följa seriösa debatter där folk står för vad de säger med eget namn. Även om det betydde mindre debatt.
Nätet är inget okontrollerat utrymme med egna lagar. Jag tycker det är dags att vi börjar kräva lite ordning. Den enskilda debattören kan börja med att alltid debattera under eget namn.

Elli Flén heter så på riktigt.