Miraklet

Dagen efter "bajsdagen" blev riktigt bra. Hade tänkt jubelblogga om dagen samma kväll men det blev inte av. Det hände väl inget speciellt, bara det att varje liten händelse blev så diametralt motsatt mot dagen innan. Vackert så! Man skulle väl inte glädja sig om normalt braiga dagar om alla flöt på på samma sätt.

Men ett större mirakel än att ha en dag då inga bajsblöjor faller med "smörsidan" neråt är ju det att överhuvudtaget HA nån att byta blöjor på. Det tänkte jag på när jag vek tvätt idag och lade in den här bodyn i skåpet. En vän skrev på facebook häromdagen "roligt att han poserar i den där hopp-inför-framtidenbodyn! Glad att se den i användning!" Och det är det ju! Bodyn köptes alltså för snart fyra år sen, några veckor efter missfall nummer två. Nu har den fått innehåll av bästa möjliga sort. Så pass vackert så jag insåg att jag kanske borde börja stämpla mina bilder för att minska på stölder och lån (som om jag själv vore oskyldig...)

Kom att tänka på dessa textrader även om vi inte direkt kysser varandra. ("Visst finns mirakel"- Suzzie Tapper)

Visst finns mirakel och för mig är det faktiskt du

i dina kyssar öppnar himlen sig för mig nu

och allt är så enkelt och så självklart,

så skrämmande och underbart

mitt mirakel är du.

Bajsmorgon

Vaknade jättetrött med svidande ögon och huvudvärk. Måste absolut komma mig i säng tidigare! Sen började dagen med byte av blöja som visade sig innehålla mer än det vanliga nattkisset. En tung blöja som gled pladask ner på golvet. Enligt smörgåsprincipen upp och ner. Det blev en hel del tvätt, skötbordsunderlägget, handduken samt både barnets och mammans pyjamas. Samt golvtvätt förstås. Men frid och fröjd. Sånt händer och tas om hand. Efter frukost lyckades barnet dra ner en blomkruka över sig (se bild fotad av elak mamma), jord i både ögon och öron och en dusch behövdes trots att han just hunnit bli påklädd.

Vi kom oss ut på promenad i pinande iskall vind. Så pass hård att den blåser ner plaststolar från altanen. Jag lyssnade på podradio och hade det ändå ganska bra. Den trötta sonen somnade rätt fort. I radion avtackades två gäster och sen började samma sjok med dessa två gäster igen?! Det tog halva hemvägen att spola vidare till nytt material. Hemma på gården skulle jag förbereda en sänginbärning genom att ta bort spännremmarna och eventuellt lyfta ut nån låda. Jag kunde inte. Puh.

Gick in för att blogga istället. Åt några bitar choklad. Sonen vaknade efter tio minuter i stillastående vagn och jag fick klä på mig igen och ge mig ut i blåsten. Nu hoppas jag på åtminstone en halvtimmes paus så att jag också får lägga mig och blunda lite.

På plussidan: svällande tulpanknoppar i rabatten, solen skiner, god choklad av en av gårdagens gäster och framförallt att vår son är alldeles alldeles underbar trots att han ställer till med både det ena och det andra. Det är ändå en sådan njutning att få umgås med honom!

Innan jag ens hunnit publicera detta har klockan hunnit bli halv fem. Dagen har fyllts av smärre motgångar och förargelser samt en gnällig och kinkig son som matvägrar som vanligt och äntligen somnade klockan fyra. Pust. Nu kan morgondagen bara bli bättre!

Sorteringscentralen

Vi (läs: min man) har monterat ihop bok- och leksakshyllan till Noas rum. Innan han alls flyttar in (hyllan är den enda möbel vi har där ännu) insåg jag att den fungerar ypperligt för att sortera alla papper och grejer i mitt arbetsrum. Jag kom ju hem med en hel del lådor då jag "slutade" på mitt jobb förra våren. Jag försöker slänga så mycket som möjligt men en hel del behöver sparas också. Men nu blir det lättare att mappa in och sortera på bra ställen då jag får det uppdelat så här från början. Oftast när jag sorterar nåt måste jag fösa ihop det igen innan det hinner bli klart. Men nu ser jag ljuset!

Samlingsheat

Nu smockar jag av tre "kalenderrubriker" på en gång för att småningom bli av med dem. Det är ju ingen som har tvingat mig men jag har nu tänkt bli klar med nån lista jag påbörjat...

26. Den bästa frukosten är ju som vi alla vet…
Avokado! Inte ensam, men allt med avokado blir gott.

27. Om jag blev tvingad att spela i ett band…
Skulle det vara ett  hyfsat bra band som får spelningar på små lokala tillställningar och fester men inte turnerar och spelar in skivor. Det skulle jag inte orka. Hah! Som om det vore nåt att ta ställning till... Men det första har jag gjort några gånger men vi kunde ha övat lite mer.

29. Hepp! Dagens middagstips.

Tjälknöl! Testade idag (med början igår kväll) med griskött för första gången. Har ätit tjälknöl på älg många gånger och lagat själv en gång men gris funkade också. Jag följde det här receptet och gjorde på 1,8 kg ytterfilé. Vi har mat för några måltider till kan man säga.... 

25. Kolla! Här är en bild från mitt kök.

Haha, jag erkänner villigt att jag har mina fel och brister, men det här var faktiskt lite komiskt. Vi har den arbetsfördelningen i huset att min man oftast diskar och jag oftast lagar mat. Idag på eftermiddagen diskade han. Jag röjde lite i köket nu ikväll och frågade om det fanns nån orsak till att han inte diskade skålen. "Jag missade den..." Först hade han iofs sett den men diskat nåt annat först, men sen såg han den inte längre. Lite komiskt, jag som har undrat hur tonårssonen kan ha "så dåliga ögon" så ofta. Kanske det är nåt ärftligt? 

Nu fick jag dessutom prickat av ännu en grej från listan med blogginlägg som jag snart borde få klar. Har inte haft lust att visa nån köksbild, det känns som om det inte finns nåt fint att fota. Bilden ovan visar tyvärr när det är "städat". Belamrat var ordet, sa Bull. Och what's up med sladdarna? Tänk att man måste lägga upp en bild i bloggen för att verkligen se hur det ser ut...

Sköna maj välkommen!

Vappen firades med finaste blommiga kopparna och nykokta munkar, några nästan hjärtformade och några rullade i kanelsocker. På första maj åkte vi till sommarstugan och åt gott med min familj och hämtade hem ett lass sandlådesand. Idag har vi besökt tandsköterska för mest information och jag har promenerat sammanlagt drygt tre timmar. Den andra promenaden med hund, en vän och hennes hund.

Vi läser!

Vi har avancerat från pekböckerna som i och för sig har en del text till riktiga bilderböcker. Jag vet inte hur mycket han fattar men det är mysigt. Det blir inte så ofta heller. Den bok vi började med var "Vem ska trösta Knyttet" av Tove Jansson och den är ju verkligen skyhögt över en niomånadersbabys nivå. Men bilderna är färggranna och fångade hans uppmärksamhet.

Nu är det redan tre veckor sen vi läste just den här boken så jag minns inte hur han reagerade, men sådär i allmänhet skrattar han ofta då jag läser. Jag vet inte vad det beror på. Är det så att han tycker att det är roligt att jag mitt i allt "pratar så mycket" med honom?

Jag kommer att fortsätta eftersom jag själv älskar att läsa högt och jag vet hur viktig högläsning är både för språkutvecklingen och för att skapa ett läsintresse. Därför har jag också börjat så här pass tidigt, så att det ska vara lika naturligt som att äta och borsta tänderna. De två ensamma tänderna i nedre käken borstar vi nämligen också dagligen och han skrattar redan när han ser tandborsten. På fredag ska vi på första besöket till tandläkaren, eller en tandsköterska gissar jag.

Inte så lätt att fota nån som sitter i ens famn... Fast bilderna är lite arrangerade. Vi läste boken liggandes i sängen. Och självklart ligger han inte alltid stilla bredvid mig och tittar och lyssnar. Fast det händer faktiskt att han lyssnar en hel bok. Ofta kryper han iväg en stund och det får han göra. Jag fortsätter läsa i alla fall. Jag vill nämligen ge min son chansen att bli en bokläsare, det känns som om det inte är en självklarhet längre (om det nu nånsin varit det).

Vi har också läst Sagan om prinskorven, skriven av min vän Siv och Castor snickrar, skriven och underbart illustrerad av Lars Klinting.