Vi läser!

Vi har avancerat från pekböckerna som i och för sig har en del text till riktiga bilderböcker. Jag vet inte hur mycket han fattar men det är mysigt. Det blir inte så ofta heller. Den bok vi började med var "Vem ska trösta Knyttet" av Tove Jansson och den är ju verkligen skyhögt över en niomånadersbabys nivå. Men bilderna är färggranna och fångade hans uppmärksamhet.

Nu är det redan tre veckor sen vi läste just den här boken så jag minns inte hur han reagerade, men sådär i allmänhet skrattar han ofta då jag läser. Jag vet inte vad det beror på. Är det så att han tycker att det är roligt att jag mitt i allt "pratar så mycket" med honom?

Jag kommer att fortsätta eftersom jag själv älskar att läsa högt och jag vet hur viktig högläsning är både för språkutvecklingen och för att skapa ett läsintresse. Därför har jag också börjat så här pass tidigt, så att det ska vara lika naturligt som att äta och borsta tänderna. De två ensamma tänderna i nedre käken borstar vi nämligen också dagligen och han skrattar redan när han ser tandborsten. På fredag ska vi på första besöket till tandläkaren, eller en tandsköterska gissar jag.

Inte så lätt att fota nån som sitter i ens famn... Fast bilderna är lite arrangerade. Vi läste boken liggandes i sängen. Och självklart ligger han inte alltid stilla bredvid mig och tittar och lyssnar. Fast det händer faktiskt att han lyssnar en hel bok. Ofta kryper han iväg en stund och det får han göra. Jag fortsätter läsa i alla fall. Jag vill nämligen ge min son chansen att bli en bokläsare, det känns som om det inte är en självklarhet längre (om det nu nånsin varit det).

Vi har också läst Sagan om prinskorven, skriven av min vän Siv och Castor snickrar, skriven och underbart illustrerad av Lars Klinting.