Äntligen ikapp

Ända sen jul har jag släpat efter med mitt bloggläsande. Och folk har ju inte slutat skriva blogginlägg för det så antalet har ju bara ökat. Ett fånigt stressmoment, jag vet. För det är ju ingen som tvingar mig att läsa. Men då jag vill. Försöker ändå scrolla lite. Vissa inlägg skummar jag bara och jag hoppar förstås över såna som inte intresserar mig. Men nu är jag alltså ikapp och det känns skönt och roligt.

En av anledningarna är att jag försökt minska ner på det trådlösa så mycket som möjligt. Jag undviker att ha igång wifi på surfplattan när Noa är i närheten. Istället läser jag färdigt nerladdade e-böcker. Har också anslutit kabel till min laptop så den har blivit mer stationär. Nattningsstunderna skulle ju vara idealiska att läsa lite bloggar.

Jag minns att jag funderade på eventuella faror med strålning redan då jag var gravid och då Noa var nyfödd. Men jag hittade ingen info så på BB surfade jag glatt. Minns inte riktigt när det var som det plötsligt började skrivas om faror med strålningen. Nu vet jag inte vad jag ska tro, för när jag letat vidare hittar jag också texter om att inget är bevisat (men det är ju relativt nytt också). Samtidigt vill jag ju inte sitta här med en cancersjuk tonåring och tänka att "jag fick i alla fall läsa alla uppdateringar på facebook".

Men sen å andra sidan, jag har inte läst några rapporter om att andra människor vidtagit åtgärder. Läser istället hela tiden om mammor som spelar wordfeud då de nattar sin baby, andra småbarn som är med då mamma spelar Candy Crush eller själva spelar på surfplattor osv. Finns det nån därute som tagit varningarna på allvar? Ska man göra det eller är det överdrivet snack? Jag vet inte vad jag ska tro och livet blir ju onekligen liiite obekvämare med begränsat internet (vi har stängt av internet helt och hållet på natten och ibland är jag uppe sent och kommer på nåt...) men det är ju inte viktigare än hälsan. Åh, suck.

Och sen tänker jag på att i början rekommenderade man tobak som medicin. Nu vet man ju hur farligt det är.