Nu kör vi hårt! Nu ska det banne mig lyckas! Tjugo personer har gillat fotot på facebook under den första halvtimmen och ännu fler har kommenterat. Vi har glada supporters i familjen och det känns som att nu, nu, nu är det verkligen vår tur! Alla som bara kan och vill får be, hålla tummar och tår, hoppas och tro för oss. Just idag är en positiv och hoppfull dag. Så även gårdagen, men i fredags hade jag ont och var livrädd varje gång jag gick på toaletten. Det onda berodde nog snarare på dålig sittställning än nåt annat, men det var ändå jobbigt.
Fast vi kör hårt i tankarna tar jag det lugnt på andra fronter. Träningen lägger jag på is tillsvidare, tills nån klok och erfaren person har sagt vad jag kan och får göra. Jag har nämligen läst att efter tre missfall ska man vara väldigt försiktig med träning. Promenera ska jag fortsätta med. Jag ska också äta så nyttigt jag bara orkar och vila så fort jag är trött. Inte ta några som helst risker. Det finns ingenting här i världen som det är värt att döda sitt barn för. Inte för att jag tror att jag har gjort det tidigare, men ändå finns tanken alltid där. Finns det något jag kunde ha gjort annorlunda?
8 kommentarer:
Åh vad kul med såna underbara nyheter en grå söndag som denna! Jag ska hålla alla tummar och tår här att det går bra i din mage! <3
Härligt härligt!! Vi håller som sagt allt!!! Hoppas såå det ska gå vägen men försök stoppa såna tankar som att du gjort nåt fel! o försök att inte oroa dej för mycket! Kram från oss!
Lilla A o gänget
Härlig nyhet! här hålls det tummar!
Tack så mycket alla! :) Det känns roligt och hoppfullt så vi ska tro att jag inte behöver köpa fler minnesänglar!
Stort grattis! Hoppas innerligt att allt går vägen!
Tack! :)
Grattis,,har inte på länge hunnit läsa bloggen..här har de varit fullt upp me jobb,flytt osv...Gratta K så mycket åxå:))Har ni/du länge kvar att vänta?
Tack Lissu! Jo, vi har långt kvar, bara i vecka 7 ännu. Valde att gå ut med det tidigare än "normalt" för att folk skulle hinna glädjas med oss. Senaste gången hade vi inte hunnit berätta för nån annan utan fick berätta direkt att jag fått missfall. Och gången för det var också så pass tidig (v 9) att vi bara hade hunnit berätta åt de allra närmaste.
Skicka en kommentar