En liten besökare

Mitt hjärta hoppade över ett slag igår kväll när jag skulle bära bort övervuxen ruccola som jag dragit upp nån dag tidigare. Där i odlingslådan hittade jag den här lurvbollen. Plankan ger ju redan ett hum om hur liten den är, men moroten jag lade dit som storleksjämförelse är inte längre än mitt lillfinger!

Jag trodde först den var död, men sen såg jag att den blinkade till och efter en stund syntes det att den andades. Jag antar att den "höll andan" som en försvarsmekanism först. 

Eftersom lådan är så pass hög förstod jag inte hur den kommit dit och hur den skulle kunna ta sig därifrån, men efter att ha konsulterat det allvisa nätverket facebook fick jag höra att mammorna ofta gömmer sina ungar och hämtar dem senare. Det låter ju bekant. Och knappt två timmar senare var ungen borta också. Vi såg till att hålla hunden inomhus under tiden! Moroten hade de dock lämnat kvar.

Konstigt att man blir så hjärtnupen direkt det är en liten, vi har inte annars så mycket till övers för harar på gården eftersom de förstört flera av våra äppelträd. Men det är väl vårt eget fel kanske. Djuren gör ju "skada" bara för att överleva, det är mer än man kan säga om oss människor.

Vår underbara son

Bonusdottern har filmat och klippt och jag kan ju inte låta bli att dela med mig. Just nu är vi inne i en bra period när det mesta funkar och det är så skönt efter skrikkvällarna. Visserligen grät han halva kvällspromenaden i vagnen idag, men det är ändå förhållandevis kort tid. Alla annan gråt (om han ens hinner börja) går att lösa. Idag var det också första gången som han verkade njuta av sitt bad i alla fall lite.

Och så utvecklas han hela tiden. Idag när vi låg i sängen efter att han ätit började han kravla sig närmare mig genom att köra ner ansiktet i madrassen och på nåt sätt gunga sig fram. Det var kanske en 8-10 centimeters förflyttning i sidled men såg ändå häftigt ut. Och så känns det som om vi kan kommunicera mer och mer med honom. Inte för att vi förstår vad han "säger", men vi kan ju låtsas och svara honom. :)

Fotobok

Jag har börjat med en fotobok åt Noa. Det kommer nog att finnas bilder av andra än han i boken, men den kommer att handla om hans liv. Medan vi höll på och byggde startade jag en fotobok och plockade in bilder i den vartefter. Jag tror det är mycket lättare än att sitta och plocka in ett helt år sen. Åtminstone för mig. Jag har i alla fall sju veckor att komma ikapp.

Bilden längst till vänster är pärmen, men den kan ju ändra ännu. Längst till höger är en sida  med foton från hans "hela veckor"-dagar. Med början från dagen då han föddes till fyra veckor, på följande sida fortsätter det (inte i bild, den var inte klar). Ett ganska lagom projekt mellan amningarna, jag hinner kanske göra en sida innan jag behövs nån annanstans. :)

Det är ju också ett sätt att minnas tillbaka lite. Fast han bara funnits i sju veckor ännu är det mycket som har förändrats. Både i utseende, beteende och rutiner.

Ljuvligt sköna söndag!

Kopp från Indiska, bullar hembakta, assietten en present (skulle gärna få en till...)

Vad roligt att jag hade fel. Solskensdagarna var inte slut ännu. Idag har det varit bästa sommarvärmen och jättemysigt i solen. Jag som sällan har tålamod att sitta ute i solen och/eller får för varmt spenderade 4 timmar på vår altan. Jag hann både äta lunch, amma flera gånger, vagga sonen till sömn, sova själv, dricka kaffe och läsa. En underbart slapp dag som ändå kändes väldigt väldigt meningsfull.

En väldigt ostylad bild, med ful stege och stolhög i bakgrunden och bullpapper med i bild. Fötterna på bordet är det däremot inget fel på, det får man utomhus. Speciellt när det är ett lågt soffbord! ;)

Och så lillprinsen som sov så snällt i vagnen i flera omgångar. Skönt att han också fick frisk luft. Han har haft lite svårt att sova i en stillastående vagn (ibland också en rullande) så jag är tacksam! Tänk att han är sju veckor idag! Kom han inte alldeles nyss? Jag kunde ha gissat tre veckor. Samtidigt som han funnits jämt.... Sådär som alla säger. ;)

Doftminne

Eftersom sommaren snart är slut här, åtminstone blir det inget bikinisolande mer för mig misstänker jag, började jag använda solcremen efter duschen. Det som är kvar efter resan till Kreta i oktober ifjol. Den duger bra som fuktighetscreme och behöver användas innan den blir för gammal. Så nu går jag omkring och doftar av Medelhav, sandstrand, klarblå himmel och vågplask. Mysfaktorn är hög! :)

På tal om Kreta så har jag inte bloggat mer om den resan än så här. Och från London ett halvår tidigare har jag bara berättat om första dagen. Det finns med andra ord material att blogga om ifall jag händelsevis skulle få upp farten.

Men inte idag. Idag har jag andra planer, bara resesällskapet vaknar. :)

Några dagars fördröjning

Jag hinner inte med i samma takt som förr. Nåja, jag har ju inte bloggat effektivt på länge, men har jag velat har jag oftast hunnit. ;)

I förrgår var det en skön sommardag. På nåt sätt tror jag att hösten alltid börjar samma dag som skolorna kör igång. Den tjugonde augusti satt jag i alla fall på den soliga altanen med eftermiddagskaffet, den nya favoriten brieost på Ryvita mysli (med russin och frön). Lite lite söt smak av russinen och så den feta, milda brieosten. Mmmmm.

För att man ska tro att vi har en trädgård knipsade jag av en blåklint. Vi hade fem. Ifjol hade vi femhundra. Jag vet inte vad som hände. Ifjol sådde jag fyra eller fem sorters blommor men det blev en blåklintsdjungel. I år har jag inte vågat rensa rabatterna eftersom jag inte minns vad jag sådde ifjol och alltså inte vet hur de ska se ut. Resultatet blev en ogräsrabatt med fem blommande blåklintar i slutet av augusti.

Sen kom Ikeakatalogen i postlådan för första gången nånsin! Lite extra spännande nu eftersom vi faktiskt har ett rum som ska inredas från noll. Barnrummet så småningom. Med de ögonen har jag aldrig tittat förr. Folk kan ha olika åsikter om Ikeas kvalitet, men fiffiga idéer har de i alla fall!

Lite senare tänkte jag passa på att plocka lite svarta vinbär i det fina vädret. Det var kanske i sista minuten för många var övermogna. Testade att ta med mig lillkillen i vagnen, höjde bakstycket och han satt ganska fint och glatt i några minuter, sen tröttnade han.

Men är det en bra dag så är det. Jag sänkte ner honom till liggande och gungade vagnen med foten medan jag fortsatte plocka och han somnade på några minuter. Där sov han sen ganska länge, trekvart? Till skillnad från idag då jag gick en tjugominuterspromenad med honom vid ungefär samma tidpunkt och han grät precis hela vägen.

 Lite glad blir man ju av att plocka i en rosa hink! Blogger fick för sig att vända bilden så den kanske liknar en glad mun, men det får vi stå ut med. Några mängder hann jag inte med, 2-3 liter bara. Men då man tänker ha en näve i gången på morgongröten räcker det ändå ganska länge. Jag har dessutom fått några påsar av mamma och pappa.

Sen fortsatte den fina dagen med kubbspel med de två mittenbarnen. Jag har småningom insett att det inte lönar sig att tjata om att de borde gå ut i det fina vädret. Man bjuder ut en aktivitet och är själv med. Det blev två matcher på gräsmattan och kanske fyra på grus. Roligt! Och jag var faktiskt ganska duktig!

Och Noa var med! Trivdes riktigt bra i bärselen för första gången och somnade till och med med näsan i min halsgrop. Mys på hög nivå!

Rena bantningskuren med tusen piller och en påse chips

Då Noa haft några extra gnälliga kvällar kontaktade jag efter råd av flera facebookvänner en reflexolog. Vi var rädda att det var kolik och var beredda att testa allt. (Facebook är för övrigt ett utmärkt ställe att fråga om råd av mer erfarna personer än man själv!)

När jag ringde reflexologen fick jag rådet att genast skaffa mjölksyra åt både mig och Noa för att lugna magarna och dessutom börja knapra i mig magnesium mot kramperna. Behöver jag säga att samma dag jag ringde och bokade tid blev symptomen lindrigare? :)

Nåja, igår var vi där. Jag fick framförallt kostråd- det blev en lång lista över godsaker jag ska undvika tills Noa är tre månader: mjölk, grädde, glass, socker, jäst, kaffe, te, råg, jordgubbar och den värsta boven- nypotatis.... Och en hel del andra saker. Dessutom skulle jag ta tillskott av både d-vitamin, omgega 3 och kalk förutom de redan påbörjade.

Jag inser att det blir rena bantningskuren att lämna bort allt på listan. Samtidigt är jag beredd att offra allt om det får sonen att må bättre och därmed också ge oss mera sinnesfrid... Det är ju dessutom en ganska kort period, han är ju redan över en månad gammal. Sen råkade hon tyvärr nämna att chips är okej om man inte tar de starkt kryddade sorterna, så ni kan ju gissa vad som åkte ner i köpvagnen i butiken efteråt... Konstigt hur hjärnan funkar, så fort jag ska lämna bort nåt onyttigt söker jag fort efter nåt annat onyttigt som är tillåtet.

Igår plockade jag in alla piller i en dosett och det ser helt hysteriskt ut, vissa sorter ska jag ta fyra av på en dag. Tur att jag inte har nåt problem med att svälja piller, samtidigt undrar jag ju lite om det faktiskt är nödvändigt, men jag försöker se det här också som en kort period.

Kanske jag får lite skjuts på vägen mot min drömvikt nu också eftersom jag redan väger flera kilo mindre än innan jag blev gravid. Skulle kännas bra att kunna plocka fram några av de gamla jeansen igen. Bara det inte blir några fler chipspåsar.

Sommartisdag

 Det känns som om jag inte tagit så stor del av sommaren i år. Jag har inte simmat. Solade gjorde jag några gånger i juni, men det var oftast skönast i skuggan de riktigt fina dagarna. Och nu i juli och augusti har jag knappt suttit ute alls, eftersom jag haft en sovande son inne eller inte velat mata ute. Det har också varit lite krångligt väder att bära ut honom i, antingen för gassande sol eller för blåsigt. Eller regn förstås. Jag har i alla fall promenerat med hund, vagn och man de flesta morgnar och kvällar. Skulle förstås kunna gå ännu fler promenader, men eftersom han inte riktigt fått ordning på sitt ätande har jag inte vågat. Han vill ha mat ganska ofta ännu.

Förra tisdagen åkte jag i alla fall till mammas och pappas sommarstuga en solig dag. Jag började hos en kollega där hela jobbgänget hade sitt första planeringsmöte. Det var kul att se dem alla! :)

Det blev en del innesittande vid stugan också eftersom det skulle matas igen. Men en tur ner till stranden med vagnen blev det. Men att ligga i en stillastående vagn är ingen hit så mamma fick vända om genast, medan jag vadade lite med Selma och hann fotografera solglittret. Sån sommarkänsla!

På samma sätt har trädgården också försummats. Vi satte potatis veckan före midsommar i all hast och har inte börjat skörda ännu. Trädgårdslandet såddes i slutet av veckan och ingen har gallrat morötterna. Salladen har vi använt av, men rucolan blev för besk och stark nästan genast och är nu en halvmeter hög. Rädisorna är säkert också jättestora. Dillen och persiljan är fina och går att använda bara man kommer ihåg.

Men jag tar ingen stress. Jag petade ner frön vi hade kvar från förra sommaren innan bäst före datumet skulle gå ut. Det blir som det blir i år, nästa sommar är det säkert lite mer ordning på saker och ting. Och vi har en liten gosse som är mer rustad för uteliv och en mamma som inte är lika hispig. :)

Mammaledigast! :)

Sötaste Noa, 4 veckor på bilden

Den 28 maj blev jag mammaledig, en vecka senare var jag på jobbet och tömde och städade det sista efter mig. Efter det skrev jag "Jättemammaledig!" som status på facebook så idag när mina kollegor har påbörjat en ny termin måste jag väl vara mammaledigast. :)

Vår lilla son blev fem veckor igår och döptes i lördags. Tiden går fort när man har roligt! Fast bara roligt är det inte. Den sista veckan har vi haft flera ganska gråtiga och jobbiga kvällar. Det är jobbigt att bära runt ett barn som är otröstligt och man känner sig maktlös. Fast lite bättre har det blivit.

Jag är lite tveksam till vad jag ska skriva och visa här på bloggen. Vet inte riktigt om jag har lust att lägga ut alltför många foton, men utan foton blir det också ganska trist. Dessutom vet jag inte om jag vill ha en mammablogg heller, men just nu är det det enda jag hinner med och det enda som snurrar i huvudet.

På nåt sätt har jag också tröttnat på hela internetgrejen. Det känns ibland som om man lever för att publicera här (vilket blivit sällan i sommar) eller på facebook. Kanske hela babygrejen är en träning i mindfulness? Samtidigt vill jag ju också spara nåt för framtiden för att missa och ta fram igen. Jag har börjat filma Noa en hel del med min kamera. Har redan hunnit sörja att jag inte fick det där första babyljudet på band. Den allra första veckan hade han ett underbart gulligt hest ljud ibland när han grät. Men när ens lilla baby gråter är ju inte det första man tänker på att gräva fram kameran.

Men vi "mårar på". Äter, sover, skiter (det hörs!), går med vagnen och beundrar. Och vi är såååå lyckliga. :)