26 juli 2010

"Vi kanske hinner begrava lilla mamma i september..."


Vart är världen på väg? Vad är egentligen viktigt för oss egoistiska, egennyttiga människor?

Jag hörde just i nyheterna om överfulla frysrum i bårhus och krematorier. Det här gällde Sverige, men det kan mycket väl vara likadant här hos oss. Självklart tänkte jag att det beror på att personalen inte hinner med, att det dör fler människor än förr och att inte resurserna räcker till eller nåt sånt.

Så var det inte. Orsaken till att Sverige är det land där det med europeiska mått mätt tar längst innan man begraver sina anhöriga är att folk har svårt att hitta ett datum som passar alla och inte krockar med en bokad charterresa och sånt.

Det är så man blir mörkrädd. På riktigt! Om inte hela världen stannar när ens älskade mamma dör är det något som är allvarligt fel.


Bilden är min egen från Whitby i England, juli 2006

Inga kommentarer: