För nån vecka sen köpte jag ett par skor. Sneakers kanske de heter. Inga äkta converse, ack nej. Dessutom var de på rea. Jag betalade 5,90. I skolan skojade jag med några barn att jag hade sparat länge och nu kunnat köpa dem och berättade vad de kostat. De skrattade gott och berättade om hur många tior de minsann själva har i börsen.
Efteråt började jag tänka. Visserligen är 5,90 säkert det minsta man kan betala för ett par nya skor i Finland. Men det är ändå ingen självklarhet för alla i vårt land. Jag känner mig rik. Jag har absolut ingen möjlighet att gå och köpa ens en begagnad bil och slänga fram reda pengar på disken (om den inte är från förra årtusendet, kanske). Och banken hänger efter oss i måååånga år och äger vårt hus tills vi är gamla. Men ändå. Inom rimliga gränser kan jag köpa det jag behöver. Jag kan köpa en ny telefon om jag behöver, jag kan betala ganska mycket för gymkort och jag behöver inte stå och fundera i mataffären vad jag har möjlighet att köpa.
Inom rimliga gränser förstås...
Går man ett steg längre, nu när Röda korset har hungerdagsinsamling, kan man konstatera att skorna som jag skulle överleva utan hade gett grötportioner till en hel by. Hur stor den är får man inte veta, men det är ganska intressant att klicka fram vad man kan få för en liten summa.
Sen kan man ju passa på att klicka vidare och GE det bidraget också :) Jag gick förbi minst en insamlare idag, mest för att jag var för lat för att ta fram börsen, och var inte säker att jag hade kontanter heller. Nu kunde jag lätt och tryggt betala in en summa via min internetbank så att en familj fick en förpackning kastruller och kärl och dessutom mat för en månad. För en summa som för mig kanske inte är direkt en struntsumma, men ändå ganska lätt att avvara. Jo, jag vet att en del av det man ger går till administration och omkostnader, men det är ändå roligt att veta lite ditåt vad pengarna räcker till, för det är ju så mycket mer än här. Varje liten summa hjälper någon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar