Grejerna har fått innehåll! ♥

Nu har babynestet fått en invånare. Vår lilla Noa sover där varje natt och ibland också på dagarna. Jag tror han tycker det känns som om nån är nära när det har en lagom mjuk kant. Loppisbyxorna i storlek 50 är däremot redan för små eftersom han var 56 cm redan vid födseln.

Sent på lördag kväll gick vattnet och vi åkte in till förlossningen. Där fick jag för mitt förra inlägg ;) Det gick verkligen med ett stort plask. Natten gick åt till värkarbete, massage och lustgas. Lite spännande var det med tiden hela natten eftersom K:s mellandotter skulle konfirmeras kl 10. Nattens barnmorska trodde vi skulle vara klara före 7 men så blev det inte. Strax efter 8.30 på söndag morgon var jag fullständigt öppen och krystningsfasen kunde börja.

Så här efteråt förknippar jag inte förlossningen med så mycket smärta även om det förstås gjorde ont också. Mer var det känslan av att "det här kommer ju inte att lyckas". Den nya barnmorskan som kommit till morgonskiftet var väldigt peppande samtidigt som hon var "sträng". "Nu måste du ge allt du har..." En positiv sak var att hon hela tiden sa mitt namn, det höll mig fokuserad och kändes personligt. Jag trodde jag skulle klyvas itu när hans huvud var halvvägs ute, men på nåt sätt  gick det ändå och sista biten halkade bara ut. Barnmorskan och hennes assistent var lie förvånade över hur stor pojken var. De gissade på 4,5 kg men han visade sig väga 4,760. :)

Efteråt kändes det helt overkligt. Att jobbet faktiskt var över och att Sonen hade kommit ut. Han levde och mådde bra. Han föddes 8.47 så mannen han precis iväg till konfirmationen. :) Tiden på BB var behaglig, vi stannade till onsdag, dvs fyra dagar. Det var skönt att vara under uppsikt av kunnig personal och att få färdig mat flera gånger om dagen. Men ännu skönare var det att komma hem. Här är tillvaron skön och stressfri och vi gör det vi hinner och orkar. Noa är prioritet nummer ett, men vi hinner också tvätta, laga mat och lite annat. Samtidigt som det, som idag, kan ta till 13.30 innan jag duschat och klätt på mig, men det är helt okej. Och precis som alla andra mammor (och pappor?) brukar säga så känns det som om Noa har funnits jämt...

En vecka gammal, med lite tuffare kläder ;)