Hen kommer när hen kommer

Inte så bra bild, tog den själv. Den är dagens och det är jag och mitt barn. :)

Alldeles nyss var det fyra månader till beräknad förlossningsdag. Nu är den i övermorgon! Det känns lite som om jag förväntas vara stressad och hoppas att babyn ska komma så fort som möjligt. Visserligen längtar jag efter att få träffa den lilla, men samtidigt tycker jag också att det får ta den tid det tar.

Mycket beror det väl på att jag mår så bra som jag gör och fortfarande klarar av timslånga promenader. En annan känsla är att livet kommer att förändras så mycket så jag drar mig lite för det. Det livslånga åtagandet börjar i samma sekund som det lilla barnet kommer ut. Nu finns det ännu saker jag vill hinna göra. Som att gå på teaterpremiär till exempel. :) Dessutom skulle jag vilja ta fler bilder av fina magen....

Jag känner mig inte speciellt rädd inför förlossningen, tycker mest det ska bli intressant och spännande. Givetvis inser jag att det kommer att göra fruktansvärt ont och att jag inte ännu har fattat hur jobbigt det kommer att vara.

Sen när jag får det lilla pyret på bröstet kommer jag säkert inte alls förstå att jag inte hade så bråttom att få träffas, men lite kommer jag nog också att sakna den häftiga känslan av att ha en levande liten varelse inne i min mage.

Hen-ordet är inget jag kommer att börja använda sen. Den diskussionen tycker jag är ganska fånig, men jag tycker det är användbart för att undvika "han eller hon".