En liten besökare

Mitt hjärta hoppade över ett slag igår kväll när jag skulle bära bort övervuxen ruccola som jag dragit upp nån dag tidigare. Där i odlingslådan hittade jag den här lurvbollen. Plankan ger ju redan ett hum om hur liten den är, men moroten jag lade dit som storleksjämförelse är inte längre än mitt lillfinger!

Jag trodde först den var död, men sen såg jag att den blinkade till och efter en stund syntes det att den andades. Jag antar att den "höll andan" som en försvarsmekanism först. 

Eftersom lådan är så pass hög förstod jag inte hur den kommit dit och hur den skulle kunna ta sig därifrån, men efter att ha konsulterat det allvisa nätverket facebook fick jag höra att mammorna ofta gömmer sina ungar och hämtar dem senare. Det låter ju bekant. Och knappt två timmar senare var ungen borta också. Vi såg till att hålla hunden inomhus under tiden! Moroten hade de dock lämnat kvar.

Konstigt att man blir så hjärtnupen direkt det är en liten, vi har inte annars så mycket till övers för harar på gården eftersom de förstört flera av våra äppelträd. Men det är väl vårt eget fel kanske. Djuren gör ju "skada" bara för att överleva, det är mer än man kan säga om oss människor.